En hund och en katt och deras vardag tillsammans med en djurtokig matte

fredag 30 december 2011

God fortsättning!

Vi har haft en sån skön jul!
På julafton gick jag med Tindra, Lissi och Sina (min systers gårdshundar) i skogen i två timmar! Vi var väldigt nöjda och trötta när vi kom hem, och då kunde jag med gott samvete fira jul med släkten.
För några år sedan skulle jag varit missnöjd över barmarken, men efter de senaste två vintrarna med för mycket snö, njuter jag faktiskt över att slippa skotta, gräva fram bilen, dra barnvagn i snömodd och frysa om fötterna. (Jag kanske har blivit vuxen?). Om det bara fanns tid skulle jag passa på att lägga spår också.
Jag (eller vi som familj) fick en liten digitalkamera i julklapp av svärmor och svärfar, så nu blir det lättare att ta med sig kameran ut på promenaderna. Det tar emot att släpa den tunga systemkameran, även om bilderna blir helt fantastiska, så en mindre kamera är ett bra komplement.

Nejmen, ser ni vad jag ser:

Just det!

JAG SKA BLI ALLMÄNLYDNADSINSTRUKTÖR!!!!

Det är verkligen en dröm som jag burit på länge, men som jag aldrig trott skulle bli verklighet.
Det kommer bli hårt jobb och husse är BÄST! som har sagt att han ställer upp och är hemma alla kvällar och helger som kommer gå åt. 100 timmar under våren, med start i slutet av januari och examination i juni.
Jag var på infomöte igår, och vi är 6 st som ska utbilda oss. Alla utom en är folk som jag tränat och gått kurs med. Det känns så roligt. Känns som 2012 kommer att bli ett toppenår för mig, det kunde ju knappast ha börjat bättre ialla fall!

Gott nytt år!
Ps. Tindra mår bra, men höglöper för tillfället och är lite svårmodig. Men hon hälsar att hon också ser fram emot att få en utbildad matte som vet vad hon håller på med! Ds.

fredag 23 december 2011

Önskar Tindra

måndag 19 december 2011


Nu ska jag försöka strukturera upp mina tankar sedan föreläsningen med Kent Svartberg.
Han pratade om relation människa-hund och hade en bra modell för hur han tyckte att det skulle vara.
Så här tolkade jag det:
-Trygghet: Hunden måste känna sig trygg med ägaren. Den måste kunna lita på att inte utsättas för jobbiga situationer, människan måste vara konsekvent och tydlig och en god ledare där hunden kan slappna av. Ca 30 % av relationen.
-Samarbete: När man jobbar med hunden och gör roliga saker. Ska vara lustfyllt och spännande för hunden. "Du och jag"-känsla. Samhörighet. Ca 50% av relationen.
-Bestämmande: Svåraste delen tycker jag. Hunden ska ha respekt för förarens vilja och "vika sig" i vissa situationer. Kent tog exemplet när hunden äter bajs. Då måste man kunna säga till hunden att den ska avbryta och den ska göra det också. Ca 20 % av relationen.
Min uppfattning är att ju mer man göder samarbetsdelen, desto lättare är det att få respekt av hunden i bestämmandedelen. Umgås jag mycket och tight med Tindra, förbättras hela relationen. Det är när vi "bondar" som relationen blir lättare, vi hittar varandra fortare och bättre när hon utsätts för frestelser(bajs).
Mina bästa bondnings-tips är:
1. Vandra! Ta en helg och ge er ut på en vandring med övernattning. Dels får hunden vandra, vilket är naturligt för den, och dels sover ni tillsammans. Ni ger varandra värme, ni göder trygghetsdelen.
2.Gör någonting skojigt på promenaden. Kan vara en speciell sten som hunden ska hoppa upp på för att få godis. Eller så stannar ni bara i en skogsdunge och kör ett sök med dina vantar. Eller träna lite trix en liten stund innan ni går vidare. Stanna och kela en stund. Ha matsäck med dig och sätt dig på en sten och dela matsäcken med hunden. Eller göm dig och så får hunden leta upp dig. Lek tillsammans! Ibland låtsas jag att jag blir arg när Tindra tar mina vantar och så jagar jag henne. Det tycker hon är superkul!
3.Sov med hunden i sängen. Inte alltid så kul i fällnings- eller löpperioder, men det stärker banden. Jag har Tindra i sängen periodvis. Hon måste alltid få ett "varsågod" innan hon hoppar upp i soffan eller sängen. För att vara på den säkra sidan stänger jag sovrumsdörren om jag inte vill att hon ska komma in.
Detta är mina egna reflektioner och jag är inte något proffs på något sätt. Jag utvärderar bara min egen träning och benar upp den för att jag själv ska kunna förstå vad jag gör bättre. Jag gör hela tiden massor med misstag, men när jag blir medveten om dem kan jag ialla fall göra något åt dem.
Avslutningsvis kan jag meddela att Tindra är pigg och riktigt på G när det gäller träning. Vi kör lydnad med uthållighetsträning varje kväll och hon blir bara bättre och bättre. Hon är riktigt kul att köra nu. Men vi har inga tävlingsplaner, nu njuter vi bara av ledigheten som kommer, och snön!

fredag 16 december 2011

Och så gick det inte att spara texten jag skrivit, irriterande.
Orkar inte skriva om.

Föreläsning med Kent Svartberg

I onsdags var jag på klubben och lyssnade på Kent Svartberg.

tisdag 13 december 2011

Hundmässan!

Jag var på hundmässan i söndags. Obligatoriskt för min del, jag vill ogärna missa detta evenemang. För en hundgalning som jag är det drömmen. Hundar överallt och duktiga hundförare och glada harmoniska hundar.
Jag åkte främst dit för att se freestyle-SM, men också för att kika lite på olika raser, det är alltid kul.
Jag hade feber och gick på alvedon, men orkade se alla 17 ekipage. Så roligt!!!
Det som är roligast är att inget program är det andra likt. Det var väldigt många olika raser som var med, bl a dobermann, manchesterterrier, mops, fransk bulldog, labrador, groenendael, pumi, bordercollie, aussie, cattledog, chihuahua, borderterrrier, tollare, kelpie, ja det kanske var alla.
Vann gjorde pumin med sin enormt urduktiga förare, helt värdiga vinnare! Jag glömde tid och rum när de gjorde sitt program. Därför fick jag ingen bild på dem, jag glömde helt bort att fota, så bra var de!
Men charmpoäng från mig fick de urcharmiga mopsarna.
Se hur han verkligen sitter på rumpan!
Tyvärr blev bildkvaliten dålig, och nu ville inte bloggen ladda ner mina bilder. Därför blev det bara en enda bild...
När jag går och kollar på raser blir jag kär i nästan alla.
En sån där airdaleterrier skulle man ha, de är coola, och nästa sekund försvinner jag i drömmerier om en vit fluffig volpino italiano. Sen går jag vidare och ser en underbart vacker collie och vill ha en sån också...
En enda gång dunkade hjärtat till på riktigt. Gissa vilken ras?
En svart labbe förstås!

söndag 11 december 2011

I förra veckan kom jag hem sent en kväll.
Jag tänkte redan på bussen hem att jag inte skulle gå ut med Tindra när jag kom hem, jag var för trött. Jag visste att husse redan hade varit ute och rastat henne, så det var ingen kris med promenad.
Men...
När jag kom innanför dörren möttes jag av en hund som studsade av glädje.
- ÄNTLIGEN ÄR DU HEMMA!!!! JAG HAR SAKNAT DIG SÅÅÅÅÅÅ!!!! PROMENAD PROMENAD PROMENAD!!!!
Vad skulle jag göra?
Jag kunde ju inte svika hennes förväntningar. Så jag tog hunden (och katten slank med också), och gick ut i den kalla natten.
Tänkte bara gå en kort promenad.
Men den blev längre och längre i takt med att jag slappnade av från den stressiga dag jag haft. Vi var ensamma på de mörka gatorna, folk hade antingen gått och lagt sig eller satt och kollade på TV.
Jag avundades dem inte!
Där gick jag med två av mina bästa vänner, under en stjärnklar himmel, och kunde andas frisk nattluft.
När jag kom hem kände jag mig utvilad och fräsch.
Somnade som en stock med Tindra i fotändan.
Detta är varför jag har hund.
Vänskap.

söndag 4 december 2011

Pepparkaksgumman

Nu börjar det lacka mot jul, och då är det gott med lite pepparkakor!
Visst ser Tindra riktigt entusiastisk ut, och sugen på att baka?
Hon tycker jag är jättejobbig när jag tar fram kameran och ska fota och arrangera bilder.
-Inte nu igen...
Det blev Bebis och jag som fick kavla och jobba istället.
Det finns inget så gott som de första pepparkakorna för säsongen, eller första julmusten, eller lussebullarna, eller skinkmackan. Mmmmm!
Vi har mest varit inne i helgen, dels för att det är mysigt, men också för att det har varit så fruktansvärt kallt och blåsigt och uschligt väder ute.
Tindra skulle nog gärna varit ute mer, men hon nöjer sig med att kura ihop sig i soffan bredvid brasan och mysa hon också.
Bara i fredags passade hon på att rymma lite.
Hon var borta en halvtimme, men det var under bästa sändningstid på TV så ingen människa var ute och kunde ta henne. Hon gick sin runda och kom hem sen.
På kursen för några veckor sedan fick jag reda på att koppeltvång gäller i hela vår kommun.
Oj då. Det hade jag ingen aning om. Tindra är alltid lös... ibland lite för lös som sagt.
Nu fattas bara några meter staket på ett ställe, sen har vi helt inhängnat på baksidan! Det gäller bara att jag inte slarvar och släpper henne på framsidan och tänker: -"Men hon ska ju bara kissa och komma in sen" , och sen gå in och titta på TV en kvart innan jag kommer på att hunden är borta. (det var detta som hände i fredags).
Tindra har äntligen fällt klart och tillbringar nätterna i sängen hos mig (!). Mycket mysigt! Hon är slimmad som en unghund och sprallar varje dag. Folk som frågar hur gammal hon är blir väldigt förvånade när jag berättar att hon börjar närma sig 10 år! Jag skulle inte heller tro det om jag inte visste bättre. Hon måste ha väldigt bra gener att brås på :-)
Hade jag haft mer tid hade det varit kul att tävla igen, men det är bara att glömma.
Jag får till och med separera promenaderna för att det GÅR bara inte att gå med både en bråkig, trotsig 2 åring, och en envis, understimulerad hund. Så när jag nattat Lillan i vagnen på kvällen, byter jag bebis mot hund och går lika mycket till...
Jag får vara glad för de blogginlägg jag hinner med, de blir bara färre och färre, men jag är jättetacksam för att det fortfarande är några som läser :-).
Jag skulle bli jätteglad om ni ville skicka några rader så jag vet vilka ni är.
Om vi inte hörs innan, så GOD JUL!

fredag 25 november 2011

Mitt liv består för tillfället av: kliva upp, lämna på dagis, jobba, komma hem, laga mat, lägga lillan, gå ut med hunden och sen gå och lägga mig.
Inte så mycket att hurra för. Man blir så trött av mörkret också, så även helgerna blir lite avslagna. Då ska man dessutom hinna allt som man inte hann i veckan: städa, diska, tvätta, plocka, handla... Det blir inte mycket tid över till varken hund eller blogg.
Men idag kände jag att JÄKLAR, nu vill jag ta en time-out från stress och press. Eftersom jag var ledig idag tog jag hund, bebis, korv och tändved upp till "berget". Husse fick skjutsa oss med vårt pick och pack, sen åkte han vidare till jobbet.
Vi hade en härlig dag, perfekt senhöstväder.
Bara en gång blev vi osams.
Jag hade lagt upp tre korvar på spett runt glöden, och helt plötsligt är det bara två?
En bit bort ligger Tindra mycket nöjd och smaskar. Grillpinnen hade hon också börjat äta på av bara farten. Det värsta är att hon inte skäms det minsta. Hon lägger öronen lite lätt bakåt när jag skäller, som att: -" oj då vad galet jag gjorde" för att i nästa sekund vicka fram öronen och glatt undra om hon kan få mer korv.
Ovett rinner av henne som vatten på en gås. Det kan vara både frustrerande, men också bra. Hon har ett psyke av sten. Skulle jorden gå under så står Tindra tryggt kvar. :-)
Sen gick vi hemåt, bebis somnade i vagnen och Tindra och jag kunde bonda och ha en härlig höstpromenad. Hon fick göra allt som gör livet värt att leva för en labrador.
-Äta skit
-Rulla sig i skit
-Bada i ett (eller flera) leriga diken
-Springa fort fort på ett fält
-Nosa efter korv i en skogsdunge
Nu är vi ganska nöjda. Bebis sover fortfarande, Tindra har hoppat upp i soffan och är mycket nöjd. Själv ska jag göra sånt där som jag inte hunnit med i veckan. Adventsstäda, tvätta, dammsuga....zzzz

lördag 12 november 2011

Idag var jag på hundklubben för kursledarutbildningen som jag pratade om förut.
Så kul att träffa alla vänner på klubben, jag har verkligen saknat "hundfolk" att snacka hund med.
Jättebra kursledare och roliga deltagare.
Ser verkligen fram emot imorgon då vi har dag 2 av kursen.

söndag 30 oktober 2011

Hej igen!
Såg att jag satt låset i fel ögla på bilden, den ska egentligen gå genom den fasta öglan på kopplet, men ni fattar principen...

Äntligen kan jag gå och handla samtidigt som jag rastar hunden!
Jag har varit livrädd för att någon elak ska sno Tindra om jag binder henne utanför affären och därför inte tagit med henne, utan fått gå dubbla gånger. = väldigt jobbigt.
Men nu har jag kommit på hur jag ska undvika det. Jag har köpt ett hänglås som jag låser runt hennes halband och koppel. Kopplet öglar jag runt en lyktstolpe. Det är klart att om man verkligen vill sno henne kan man ju kapa kopplet, men de spontana tjuvarna undviker man ialla fall!
Folk tycker nog att jag är lite överdriven när de ser hunden med ett hänglås runt halsen, men jag kan inte tänka mig något vidrigare än att bli av med hunden och inte veta vad som händer med den.
Min chef blev av med sin hund när hon var på promenad i skogen. Den bara försvann. Polisen sa att det försvunnit ett flertal hundar i samma område vid samma tidpunkt och att det antagligen var en liga som stulit den. Så himla sorgligt.
Men min hund får de ICKE!

torsdag 27 oktober 2011

Gammal bild, jag vet, men jag har inte haft kameran med mig när vi varit ute...

Katten har gett mig gråa hår de senaste dagarna.

En kväll kom hon inte hem. Jag ropar alltid in henne innan jag går och lägger mig, men den här gången kom hon inte. Jag ringde min mamma som bor granne och frågade om hon sett Purran, men det hade hon inte gjort på flera timmar. Ja, ja, katten brukar komma så småningom. Men på morgonen kom hon inte heller och DÅ blev jag riktigt orolig. Ingen katt var överkörd på vägen, så troligast var att hon blivit instängd någonstans. Mamma tog en extra tur i huset, men hittade ingenting. Timmarna gick, men så kom hon på att hon kvällen innan lämnat en väska i bilen. Men inte kunde väl katten ha hunnit smita in i bilen på den korta stunden?

Hmm. Jo. Purran är väldigt snabb och tyst. Så hon låg skönt i baksätet på mammas bil, hade ingen brådska att gå ut därifrån. Hon hade haft en lugn och skön natt!

Idag var det dags igen. Tindra och jag gick ut för att gå kvällspromenad och inte förrän vi var en bit hemifrån märkte jag att katten hade hakat på. Jag hade gått mot stora vägen och den vägen brukar jag inte gå när jag har katten med mig, just för att det är så mycket trafik där. Men nu var hon redan med, så hon fick hänga på över vägen och vidare ner mot centrum. En bit innan centrum (800 meter hemifrån) tappade jag bort henne. Men det brukar inte vara något problem, på hemvägen går jag bara förbi där jag såg henne sist och plockar upp henne igen. Men inte idag. Ingen katt syntes till, jag gick flera gånger fram och tillbaka längs vägen och folk trodde nog att jag var galen som gick och visslade och ropade på ingenting. Hunden var ju med mig!

Till sist fick jag ge upp, katten var som uppslukad av jorden.

När vi väl kom hem satt katten på trappan och väntade!

-Vad lång tid det tog, såg det ut som hon tänkte.

Dessa små djur...


söndag 16 oktober 2011

TV- tips!

Jag har fastnat för en serie på SVT play som heter "Livet som hund".
Se den!
Rolig och väldigt knasig, men underhållande.

fredag 14 oktober 2011

Blivande instruktör?

Från en av våra hundratals härliga promenader.
Just när allt varit så tråkigt och stillastående på hundfronten, fick jag ett roligt samtal igår.
Det var en kompis från hundklubben som ringde för att säga att hon vikt en plats till mig på en kursledarutbildning på klubben. Ett första steg mot att bli instruktör! Jag blev så GLAD!!!
Eftersom jag varit funktionär på klubben ett antal gånger så bjuder klubben på kursen som tack!
Vill man sedan bli instruktör så har man den här första kursen klar redan!
Saker som tas upp är bl a :
-Hunden och lagen
-Lärandet
-Kommunikation
-Planering och framförande
-Ledarskap
Vi ska träffas under en helg i november på klubben och det är flera av mina gamla träningskompisar som ska gå, så det känns superkul!
Tindra är jättepigg för tillfället, älskar när jag tar fram klickern och godispåsen.
Annars blir det mest promenader. Hunden, katten, bebis och jag.

torsdag 29 september 2011

Hur gick det till när vi skaffade Hulda?

Jo...
Efter en omvälvande valp och unghundstid med Tindra gick det inte många år innan jag började känna suget efter något nytt att sätta tänderna i.
Vi kontaktade vår uppfödare och meddelade att vi var intresserade av en valp efter Tindras mamma som skulle ha en kull under våren.
Tyvärr gick hon tom.
Eftersom jag ville ha en valp efter just den tiken bestämde jag mig för att vänta.
Och under den pausen kom jag fram till att jag inte ville ha en hund till.
Varför utsätta sig för ett nytt valpmonster när jag precis fått ordning på odågan jag hade hemma? Två hundar är dubbelt så mycket jobb också.
Eftersom flera av mina arbetskamrater hade katter som verkade helt underbara, blev jag så nyfiken på vad det var för djur. Jag hade aldrig haft katt, trodde att jag var allergisk. Men efter att jag träffat flera katter som jag inte reagerat på började jag känna mig hoppfull. Jag kanske inte var allergisk trots allt?
Så jag började småkika på nätet efter olika alternativ. ( Husse var ännu inte invigd i min plan )
På blocket blev jag beklämd över antalet annonser som kom in varje dag. Kattungar i mängder för inga pengar alls. Det märktes att folk bara ville bli av med dem.
Ville jag gynna den marknaden?
Nej.
Dessutom ville jag ha möjligheten att kunna lämna tillbaka katten om jag nu skulle visa mig allergisk mot den.
Då hittade jag Akutgruppen. Där hade de hemlösa katter som behövde ett nytt hem, och det var allt från stallkatter, vildkatter, katter där husse dött eller kattungar som hittats i en kartong på en parkering. Här hade jag chans att hjälpa en katt i nöd och samtidigt få ett nytt husdjur.
Katterna bor i jourhem och kan därmed studeras i hemmiljö, så att man ser deras personlighet.
En liten bild och en text som beskriver kattens temperament och önskemål om hur nya hemmet ska vara finns på hemsidan.
Jag tror jag gick igenom alla katterna (tyvärr var de många), men det var en annons som stod ut, som jag fastnade för direkt. Den här:http://www.akutgruppen.com/index.php?menuitem=530&id=651.
Det jag fastnade mest för var att " Hulda tycker om hundar" - inte bara "hundvan" som det stod i flera andra annonser.
Eftersom akutgruppen verkligen vill att katterna ska få bra hem så förskönas inte annonserna.
Hulda är precis så fantastisk som det står!
Efter flera månaders övertalningskampanj av husse kunde jag kontakta Huldas jourfamilj och vi åkte och hälsade på.
Hulda var inte speciellt imponerad av Tindra första gången. Gick rakt fram till den "jagakatt- ivriga hunden", nosade henne rakt i ansiktet och gick därifrån med svansen i vädret. Så jäkla cool!
Vi hälsade på två gånger för att verkligen känna efter om vi kunde passa ihop och för att känna om jag kände någon allergi, men allt kändes bra! Förutom att Hulda morrade åt mig när jag lyfte upp henne, hon gillar inte främlingar :-). Men det fick mig bara ännu mera kär i henne. Hon har verkligen personlighet, ingen sätter sig på henne i första taget. Trots att hon levt under svåra förhållanden i början av sitt liv märks det inte. Hon är den snällaste och trognaste, tryggaste, mysigaste katt som finns.
Jag är så glad för att jag fått lära känna henne.
Snart har vi haft henne i 4 år! Det har gått så fort, varje dag hittar hon på hyss och bus.
På bilden är hon inte arg, hon gäspar!

söndag 25 september 2011

Vi är sjuka.
Jättetråkigt.
Bebis och jag tävlar i att vara snorigast och att ha högst feber.
Husse mår lite bättre, men inte mycket.
Igår fick jag leja bort promenaden till min mamma, så Tindra är inte glad.
En som inte heller är nöjd över situationen är katten.
Hon är urjobbig.
Bråkar och busar, jamar och springer runt, väldigt rastlös.
Hoppas vi blir friska snart...

torsdag 22 september 2011

Tindra 5 månader!

onsdag 21 september 2011

Historien om hur vi skaffade Tindra

Jag var 23 år och pluggade. Husse var hemma på dagarna och därför passade det bra att äntligen förverkliga drömmen om en egen hund.
Bella, familjens golden retriever, hade dött ett halvår tidigare och det var väldigt tomt utan hund.
Men det var inte lätt att komma överrens med vad vi skulle ha för ras.
Husse ville ha en schäfer eller rottweiler (typiskt killar), och jag ville ha något mjukare, barnvänligare, typ golden, spaniel eller pudel.
I flera månader bråkade vi om detta, tills husse en dag kom på: Labrador!
"Den ser typ ut som en rottis, men är mjukare. Men den måste vara svart!"
Jag tyckte egentligen att labben var lite tråkig, tjock och matfixerad och inte min drömras precis, men jag blev så glad över att vi äntligen kommit ur låsningen rottis-pudel att jag genast började leta efter valpkullar på labradorklubbens hemsida.
Så långt var det bra.
Men sen kom bakslagen.
Ingen ville sälja till en ung studerande som inte haft "egen" hund tidigare. Bella hade ju varit hela familjens hund. De flesta sa det inte rakt ut, men jag märkte att så fort jag sa min ålder var jag inte intressant som valpköpare längre.
Nu förstår jag så väl hur de tänkte, det är ett ENORMT stort ansvar att skaffa hund, men för mig då som var så hundsugen att det skrek inom mig, var det väldigt frustrerande. Jag menar, jag visste ju att jag var seriös, men det är svårt att övertyga någon på telefon att man verkligen är det.
Jag hade säkert ringt fem olika kennlar och fått nobben då jag förtvivlat frågade den sista om hon inte hade fler kullar på gång, eller kände någon som hade en kull, eller visste något om någon hund överhuvud taget, då det motvilligt kom fram att en kollega till henne hade fått tillbaka en 5 månaders tikvalp, svart.
Jag fick numret och fick kontakt med en minst lika skeptisk uppfödare som de tidigare, men hon gick ändå med på att vi skulle komma och titta.
Husse och jag åkte och tittade och blev kära direkt, båda två.
Vi möttes av en flock svarta labbar (och en gul) och en lite mindre svart med vågig sammetspäls. Den lilla pluttan kom fram till oss direkt och var social, lekte med de andra hundarna och somnade sen i ett hörn på altanen.
Uppfödaren spände ögonen i oss och sa: -Det är viktigt att den här hunden inte behöver byta hem någon mer gång, det klarar hon inte.
- Har ni någon som kan passa hunden om ni skulle behöva?
- Hur löser ni dagarna, vem är hemma?
-Har ni tänkt träna någonting med henne?
- Hur bor ni?
Frågorna pepprade och jag försökte svara så bra jag kunde.
Till sist sa hon att vi kunde få köpa Tindra, som den lilla svartingen hette. Vi skulle fundera över natten och höra av oss dagen därpå.
Men redan i bilen på väg hem var vi säkra: - Henne ska vi ha!
Så dagen därpå var vi och hämtade hem henne. Hon var cool och satt i mitt knä fast hon var ganska stor.
Uppfödaren stod på uppfarten och grät: - Åk nu, annars kanske jag ångrar mig!
Så vi körde fort som attan. Jag var så lycklig!
Vi har haft bra kontakt med uppfödaren under alla år, och jag känner mig stolt över hur bra jag lyckats med Tins. Det hoppas jag hon tycker också!
Men året som följde var både roligt och jobbigt, men det är en annan historia...

söndag 11 september 2011

Söndag: Korvgrillning!

Idag blev en riktigt feel-good dag med korvgrillning på berget på schemat. Bättre kan man inte få det anser jag!
Hela familjen var med, Husse, Bebis, Tindra, Hulda och jag.
Tinsan och Purris åker bak i hundburen tillsammans. Funkar jättebra! Eftersom vi ganska ofta åker bort till berget, är katten förväntansfull när hon får åka med i bilen.
Tindra låg troget vid elden och gjorde sig så söt som möjligt för att kanske få en korvsnutt.
Jag la ett stort korvsök/spår som blev populärt, hon gick och letade länge.
Bebis och jag gick och letade svamp, och Husse fick passa elden. Purran gick sina egna vägar men höll sig hela tiden i närheten.
Vips, så hade 3 timmar gått!
Vi var så trötta när vi kom hem att vi gick och la oss fast klockan var ett på dagen. Sen sov vi bort eftermiddagen och vi luktar fortfarande som böcklingar, men det var det värt!
Imorgon väntar dagisinskolning och städning av vinden hemma. Urk.

fredag 2 september 2011

Häromdagen åkte vi till "vårt" berg. Hade med mig en filt och la ut den i skogen. Sen låg jag och tittade på trädkronorna i en timme medans Bebis sov och katten och hunden roade sig själva.
En barnvisa snurrade i huvudet på mig. Den är från Klas Klättermus:
... "Det är så skönt att leva när man får roa sig. Men arbeta och sträva det roar inte mej, faderullanlej."

tisdag 30 augusti 2011

Mera agilitybilder!

Glada hundar!
Så roligt att det är sån bredd av olika raser. Jag tror detta var en mexicansk nakenhund. Jätteduktig!
Fart och fläkt!

Så lycklig att hon tog ett ärevarv extra!

söndag 28 augusti 2011

Agility-KM

I går var jag och kollade agility-KM på "min" klubb. Jag blev så sugen på att träna och tävla hund att jag nästan kan dö. Tyvärr finns varken tid eller pengar att gå kurs. Tindras armbågar ställer också till det. Men jag passade på att fråga sekreteraren om regler och klasser och sånt, för med nästa hund vill jag ABSOLUT testa agility. Det verkar så himla roligt!!!
Man ser verkligen hur kul hundarna har.



Och så min favorit. Vann smallklassen!

torsdag 25 augusti 2011

Liv och död

Idag var jag, Bebis och Tindra på en friluftsgård för att kolla på djur.
Får, kaniner och hästar har de där, och det är mysiga omgivningar.
Innan vi skulle gå hem ville bebis gunga i lekparken.
Och där, i sanden låg en död katt.
-Åh, vad sorgligt, utbrast jag.
-Sorlitt, ekade bebis utan att förstå innebörden.
Den låg på sidan som om den solade och sov.
Vi letade rätt på de som sköter om gården. De blev ledsna, men berättade att katten var 18 år så det var dags för den att vandra vidare.
Men lite dämpade åkte vi hemåt.
Hemma möttes jag av en stolt katt som kom springande med en fågelunge i munnen.
-Åh nej, tänkte jag, jag klarar inte mera död nu.
Jag fick Purran att släppa, och den lilla fågeln levde!
Den flaxade runt med sina små vingar på vardagsrumsgolvet. Purran åkte ut och Tindra fick gå och lägga sig. Jag fick tag i den lilla, lilla duniga kroppen. Den satt alldeles stilla och tittade förskrämt med sina runda mörka ögon på mig.
Jag släppte ut den på vår lilla allmänning och när chocken lagt sig, sprang den iväg, fort fort. Jag hoppas att den klarar sig.
Döden kommer till oss alla, men den är inte mindre jobbig för det. Jag är glad att jag åtminstone gjorde en skillnad för den lilla fågeln idag.

måndag 22 augusti 2011

20 km vandring!

I lördags gav syrran och jag oss ut för att vandra. Vi valde en etapp på Roslagsleden, men delade upp den på två dagar. Jag hade ingen aning om Tindra skulle orka hela vägen så vi hade reservplan och skjuts att ringa på ifall att. Men Tindra knatade på bra och det slutade med att vi gick 15 km första dagen!
Ett vindskydd blev natthärbärge och det var tur för det började ösregna strax efter att vi kommit dit.
En natt med stor hund i sovsäcken blir kanske inte den mest sömnrika, men väldigt mysig! Jag kan rekommendera det för att stärka banden eftersom man behöver den andra för värme och trygghet.
Det kom en gubbe från ingenstans där ute i skogen, och Tindra markerade direkt, skällde men stannade kvar hos mig. Hon har ialla fall kvar tillräcklig syn, hörsel och nos för att känna främlingar! Känns tryggt för mig!
Det enda som inte var mysigt var dessa djur som fanns i alldeles många exemplar.
Även om jag tjatar om nya raser och vet att jag antagligen inte kommer skaffa en labrador nästa gång kan jag inte låta bli att tycka att Tindra är det vackraste som finns (i hundväg):
Håller ni inte med?

måndag 8 augusti 2011

Sommar, sommar, sommar...

Vi har haft en helt underbar sommar. Lång, varm, mycket bad och ledighet! Fast detdär när matte är ledig och inte följer sina vanliga rutiner tycker Tindra är sådär. Att ligga och lata sig i en solstol är inte vad hon kallar för drömsemester.
Vi har hunnit lägga några spår, men träningsnivån är inte speciellt hög.
Men Purran har stortrivts på landet!
Fångat sin första mus och haft ett helt hygge för sig själv...
Fångat flugor...
...och softat.
Tindra har mest legat i vägen.
- Är det INGEN som ser mig och vill träna/gosa/gå promenad?
Vi har såklart åkt båt. När jag kör ligger Tindra alltid med huvudet i mitt knä för att hålla koll på mig. Då kan hon somna efter ett tag. Det guppar så sömnigt.
Ilandstigning vid ö. Bebis och Tindra är alltid redo. Katten får stanna hemma än så länge. Till nästa år kanske hon får följa med ut på sjön, om hon vågar.
Vår vackra skärgård!
Sömntuta. Man blir trött av utflykter...
De vanliga morgonpromenaderna gick vi såklart som vanligt. Tindra skyddar Purran från främmande katter.
Tindra är Purrans bodyguard.
Helan och Halvan, Piff och Puff, Bill och Bull. Kära barn har många namn.
Purran är nyfiken på fåren. Konstiga djur.
Tindra är mera cool. Ingenting upprör den tanten i onödan.
Vid stranden.
Efter promenaderna var de helt slut. Låg och vilade länge innan de var lekfulla igen.
Nu väntar en höst där jag ska börja jobba, Bebis börjar på dagis och Tindra och Purran blir mer ensamma hemma. Undrar hur de tar det efter 24/7 - sällskap i två år? Efter mina erfarenheter så blir det nog inga problem, djur är så otroligt anpassningsbara. Men visst blir det förändring...

söndag 7 augusti 2011


Håll ut!
Snart kommer bilder från sommaren...

måndag 18 juli 2011

Semester ZZZZZ

Tindra har aldrig varit så slö som nu...
Vi har lagt några spår som faktiskt gått väldigt bra, men annars har vi verkligen semester!