Jo...Efter en omvälvande valp och unghundstid med Tindra gick det inte många år innan jag började känna suget efter något nytt att sätta tänderna i.
Vi kontaktade vår uppfödare och meddelade att vi var intresserade av en valp efter Tindras mamma som skulle ha en kull under våren.
Tyvärr gick hon tom.
Eftersom jag ville ha en valp efter just den tiken bestämde jag mig för att vänta.
Och under den pausen kom jag fram till att jag inte ville ha en hund till.
Varför utsätta sig för ett nytt valpmonster när jag precis fått ordning på odågan jag hade hemma? Två hundar är dubbelt så mycket jobb också.
Eftersom flera av mina arbetskamrater hade katter som verkade helt underbara, blev jag så nyfiken på vad det var för djur. Jag hade aldrig haft katt, trodde att jag var allergisk. Men efter att jag träffat flera katter som jag inte reagerat på började jag känna mig hoppfull. Jag kanske inte var allergisk trots allt?
Så jag började småkika på nätet efter olika alternativ. ( Husse var ännu inte invigd i min plan )
På blocket blev jag beklämd över antalet annonser som kom in varje dag. Kattungar i mängder för inga pengar alls. Det märktes att folk bara ville bli av med dem.
Ville jag gynna den marknaden?
Nej.
Dessutom ville jag ha möjligheten att kunna lämna tillbaka katten om jag nu skulle visa mig allergisk mot den.
Då hittade jag Akutgruppen. Där hade de hemlösa katter som behövde ett nytt hem, och det var allt från stallkatter, vildkatter, katter där husse dött eller kattungar som hittats i en kartong på en parkering. Här hade jag chans att hjälpa en katt i nöd och samtidigt få ett nytt husdjur.
Katterna bor i jourhem och kan därmed studeras i hemmiljö, så att man ser deras personlighet.
En liten bild och en text som beskriver kattens temperament och önskemål om hur nya hemmet ska vara finns på hemsidan.
Jag tror jag gick igenom alla katterna (tyvärr var de många), men det var en annons som stod ut, som jag fastnade för direkt. Den här:http://www.akutgruppen.com/index.php?menuitem=530&id=651.
Det jag fastnade mest för var att " Hulda tycker om hundar" - inte bara "hundvan" som det stod i flera andra annonser.
Eftersom akutgruppen verkligen vill att katterna ska få bra hem så förskönas inte annonserna.
Hulda är precis så fantastisk som det står!
Efter flera månaders övertalningskampanj av husse kunde jag kontakta Huldas jourfamilj och vi åkte och hälsade på.
Hulda var inte speciellt imponerad av Tindra första gången. Gick rakt fram till den "jagakatt- ivriga hunden", nosade henne rakt i ansiktet och gick därifrån med svansen i vädret. Så jäkla cool!
Vi hälsade på två gånger för att verkligen känna efter om vi kunde passa ihop och för att känna om jag kände någon allergi, men allt kändes bra! Förutom att Hulda morrade åt mig när jag lyfte upp henne, hon gillar inte främlingar :-). Men det fick mig bara ännu mera kär i henne. Hon har verkligen personlighet, ingen sätter sig på henne i första taget. Trots att hon levt under svåra förhållanden i början av sitt liv märks det inte. Hon är den snällaste och trognaste, tryggaste, mysigaste katt som finns.
Jag är så glad för att jag fått lära känna henne.
Snart har vi haft henne i 4 år! Det har gått så fort, varje dag hittar hon på hyss och bus.
På bilden är hon inte arg, hon gäspar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar