En hund och en katt och deras vardag tillsammans med en djurtokig matte

fredag 19 mars 2010

Tindra 8 år!!!!

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN TINSAN!!!!!!!
HURRA HURRA HURRA HURRAAAAA!!!!!
I kväll ska Tins få paket med grisöra i, det älskar hon!

tisdag 16 mars 2010

Lydnadsdebut?

Drömde i natt att jag skulle tävla i lydnadstvåan...
Lägger Tindra på platsliggningen och åker sen till Mc Donalds och käkar. Där kommer jag på att momentet inte är slut förrän jag återvänt till hunden och satt henne upp... attans, där nollade jag platsliggningen helt i onödan! :-)
Jag är nog inte riktigt färdig för tvåan än... ha ha

I går kväll när jag skulle lägga mig i sängen hade Tindra dragit bort överkastet och bäddat ner sig under täcket, dragit fram kudden och lagt sig på den med huvudet. Hon är lite av en gormé när det gäller mjuka täcken och kuddar.
Biabädden står fortfarande orörd... Söta skithund!

fredag 5 mars 2010

Envisa hund!

Will to please, vad är det?
På promenaden i dag gick jag till skogen, tänkte gå en härlig runda på 2 km.
Tindra tänkte lite annorlunda.
Till saken hör att det finns en spiraltrappa av galler på vägen till skogen, och den har vi tränat på att gå uppför. Mycket beröm, uppmuntran och godis har hon fått varje gång hon klarat att gå uppför den. Som en kul grej bara.
Vi hade väl gått 300 meter in i skogen när Tindra börjar att sacka efter. Efter ytterligare några meter ville hon inte gå alls. Gick inte att få henne framåt.
Så det var bara att vända hemåt. Då gick det snabbare, joggingtakt och 10 meter framför. Jag misstänkte att det var trappan som drog, och mycket riktigt, glad i hågen ställer sig hundskrället med tassarna på de första trappstegen och tittar på mig.
-Vi ska väl gå upp här? (He he jag är så smart som kan lura matte till vad som helst)
Och jag kapitulerar så klart.
Tindra+godis=sant!

Hon har ialla fall inte rymt någon mer gång. Peppar peppar...

Det finns två rymningshistorier som jag inte berättat om i bloggen. De hände när Tinsan var yngre. ( Hon hade dåligt beteende redan i tidig ålder :-)).
Första gången hon rymde och var borta riktigt länge var hon väl 1,5 år. Jag släppte ut henne för att kissa ( jag bodde långt ut på landet då) och några minuter senare var hon puts väck. Det tog 4 timmar innan hon kom tillbaka! Och när hon kom... OJ vad hon stank!
Hon hade festat på grannens gödselstack med hästskit! Hon hade skit runt hela halsen och ryggen och var uppblåst som en ballong. Då var jag inte glad på henne kan jag säga.
Hon pruttade ett dygn efter det och hon hade nog rejält ont i magen. Några dagar senare skulle vi på utställning så jag fick skrubba henne ordentligt vilket man inte ska göra så nära inpå utställning, men jag hade ju inget val.

Den andra rymningen ägde rum när husse och jag var på hundfri semester i två veckor och min stackars mor skulle ha hand om Tindra.
Vi bor grannar och de första två dagarna satt Tindra på vår yttertrapp och väntade på att vi skulle komma hem. Trofast är hon i alla fall!
Till sist gav hon upp och bodde hos mamma och pappa istället.
Deras ytterdörr var bara öppen en liten stund, men det räckte för att Tindra skulle se sin chans att försvinna. Stackars mamma gav sig ut på cykel och letade. Frågade alla hon mötte om de sett en labrador och till sist fick hon napp!
En mamma med barnvagn hade sett en labrador, men som hon sa: - Den blir nog inte svår att komma ikapp för den gick väldigt långsamt!
Mamma kom snabbt ikapp en deprimerad liten svart figur, gåendes på en väg som Tindra och jag ofta brukar gå tillsammans. Hon längtade nog efter mig och ville väl återuppleva våra härliga minnen tillsammans. Hon visste ju inte om jag skulle komma tillbaka eller inte.

Envis och hopplös, men alldeles, alldeles UNDERBAR!

Min älskade Tins.