En hund och en katt och deras vardag tillsammans med en djurtokig matte

fredag 29 december 2017

Lisa

Det går lite knackigt framåt med katterna, ibland går det jättebra, ibland blir det bråk.
Men jag har bestämt mig att det får ta tid.
Lisa är en ny personlighet som vi alla måste lära känna och förstå, och hon ska förstå oss.
 Hennes favoritplats är på räcket utanför dörren. Där sitter hon ofta och spanar. Hon älskar att vara ute.
 Men hon har också börjat ta för sig inomhus. Kommer ibland och vill gosa och ligga nära om man sitter och pysslar med något. När Lillan ligger och tittar på film ligger Lisa ofta vid hennes fötter eller i knävecken, och på natten sover hon ofta i sängen.
Annars är hon inte speciellt gosig, det är mera fart och fläkt. Man HÖR henne väldigt tydligt. Brak och klirr, då vet man att Lisa är i farten. Hon leker med småsaker hon hittar och kan roa sig länge helt ensam med ett snöre. Och om en hög med papper eller en kartong ligger i vägen, ja då åker den med av bara farten.
Hon påminner om en hundvalp på så sätt. Galopp och brak! Sen äter hon ju ALLT! Som en glupsk labrador sitter hon och tigger vid frukostbordet, och medan Purris nöjer sig med att slicka av leverpastejen från mackan, tar Lisa hela mackan, rubb som stubb med bröd och kanter och pålägg. Helt galen.
Hon spinner sällan och jamar sällan.
Men hon talar om när hon inte tycker om något.
Jag kom nog lite för nära en gång. Då jamade hon till, en gång. Sen daskade hon till mig med tassen, som en örfil på kinden. -Det där gör du inte om! Drulle!
Hon har integritet och det gillar jag.
 Om katterna inte gillar varandra, så gillar Lisa och Toxic varandra desto mer. Svårt att bädda sängen när de här två ligger och drar sig.

onsdag 6 december 2017

Har glömt att berätta

... att vi har hittat en ny medryttarhäst!
Hon heter Caramel och är 16 år och gotlandsruss! Så nu hänger vi i stallet med henne två dagar i veckan.
I helgen var vi också på Hästmässan i Friends Arena och kollade på familjematine´n. Så nu är vi hund-katt-häst-människor igen!

Lisa är kvar

Efter en kritisk tid där jag trodde att det inte skulle gå att få katterna att kunna samsas, har det nu lugnat ner sig.
De är fortfarande inte bästisar, men jag kan hitta dem sovandes i samma säng och sittandes ( visserligen med stort avstånd ) bredvid varandra i fönstret. Purran blänger inte lika instensivt som förut och verkar lugnare och inte lika stressad nu.
Det här att sammanföra katter med varandra var inte lika lätt som jag trodde.
De är sina egna individer och inga flockdjur till skillnad från hundar.
Men jag har gjort vissa förändringar hemma och tror att det gjort skillnaden. Bland annat tömmer jag lådorna mycket oftare än förut och försöker att ge dem mat ur handen bredvid varandra för att få dem att kunna slappna av tillsammans. Men de har fortfarande olika matskålar på olika ställen och det verkar funka.

Rapport senare om hur saker och ting utvecklas...

(Toxic är så söt så man nästan dör, både jag och Lillan är överrens om det. Tur att ett av  djuren är oproblematiskt! )

fredag 17 november 2017

Usch...

Tyvärr går det inte åt rätt håll med katterna.
Purran har blivit annorlunda, ser sig över axeln hela tiden och vill ha koll på var Lisa är. På kvällarna jagar de varandra och verkar konkurrera över mig. Vem som ska få sova i sängen eller vara i sovrummet.
Jag får ont i magen när jag ser hur spända de blivit och vaksamma. Jag har gjort helt fel när jag introducerade en ny katt i flocken. Jag skulle gått långsammare fram. Men att dela av huset med dörrar och kompostgaller är svårt när man har barn som springer fram och tillbaka överallt.
Jag har fördelat mat och lådor så att de har flera och inte ska behöva konkurrera om dem i alla fall.
Men Purris ögon säger allt. Hon är stressad över situationen.
Snart måste jag ta ett beslut hur jag ska göra. 
Blir det inte bättre snart måste jag omplacera Lisa.
Purris ska inte behöva må dåligt och känna sig utkonkurrerad i sitt eget hem.
Men jag kan inte förmå mig till att lägga ut annonsen. Texten är skriven och bilderna utvalda. Men det tar emot. Jag gillar Lisa så himla mycket.
Detta känns svårt.

onsdag 1 november 2017

Lääänge sen - Höstuppdatering

Ja, alldeles för länge sen.
Men orken, energin, tiden, den räcker inte till alls.
Lisa har verkligen börjat göra sig hemmastadd.
 Hon minglar friskt med de andra, speciellt när det vankas mat i någon form. Hon bangar inte ens ruccolasallad eller smörgåsar. Konstig katt...
 Hon har varit hos veterinären och blivit vaccinerad två gånger och chipmärkt. Hon satt stilla som ett ljus och var nyfiken på var hon var någonstans. Djursjukvårdarens kommentar var: - Trevlig katt!!
I mitten av september tog Toxan och jag en egen helgtripp till Dalarna där vi fick vara ifred. Fick välbehövlig ensamtid med långa promenader... Hon är verkligen världens finaste...

 Efter tre veckor inomhus vågade jag äntligen låta Lisa gå ut. Hon är en väldigt aktiv katt och hänger gärna i gardiner eller trädkronor. Mycket energi i den lilla kroppen!
När hon kom vägde hon 3,6 kg, nu har hon gått upp till 4 kg. Man får hoppas att det är muskler...?
 Nu när höstmörkret och kylan smygit sig på gillar alla att hänga inne framför brasan. Lisa söker sig självmant upp i knät. (om det inte är upptaget av någon annan det vill säga...)
 I mitten av oktober fick vi säga hej då till Grynet. Hon såldes och vi kunde inte fortsätta vara medryttare. Kändes tungt och sorgligt då vi verkligen älskade denna lilla envisa och personliga häst.
Förhoppningsvis hittar vi någon annan medryttarhäst snart, men Grynet är ju Grynet, ingen är som hon! Vi har haft så kul tillsammans och lärt oss så mycket.
 Lisa är tiggeriets mästare. Med huvudet på sned kan hon få den mest principfasta matte att vekna. Och hon äter verkligen ALLT!
 När jag höststädar i trädgården följer hon intresserat jobbet från högsta utkiksplatsen.
 Höstplantering och hon är med!
 När jag trodde att allt var lugnt, har det börjat gnabbas lite mellan katterna. De bråkbusar och det är svårt att veta hur mycket allvar som ligger bakom. Men Purran verkar inte helt nöjd och jag märker att katterna har en tyst överrenskommelse att när den ena går ut, går den andra in. De vill inte gärna vara på samma ställe samtidigt.
Jag försöker stävja det med att ha mat på olika ställen och även kattlådor så att det inte ska bli något bråk om resurserna. Det har lugnat sig lite, men jag har inte ropat hej än.
Jag tycker så mycket om båda katterna och jag hoppas verkligen att det kommer att fungera. Jag vill att de allihop ska känna sig harmoniska i sitt eget hem och inte behöva se sig om över axeln vem som eventuellt är inne i huset eller i ett annat rum.
Tiden får utvisa. Just nu är det lugnt i alla fall... De vaktar mot inkräktare tillsammans på trappen.
 Hon ser bra oskyldig ut tycker jag. Men är hon det...?

 Lisa och Toxic är tiggarnas mästare. De två funkar otroligt bra ihop. Men så är Toxic också världens snällaste hund.

torsdag 7 september 2017

Sensommar-rapport

I slutet av augusti hade vi turen att få några fina dagar ute i skärgården med några släktingar. 
Släktingar som också är hundtokiga och tycker att det är helt naturligt att man tar med sin hund och att den får vara med.
I den här familjen finns två mexikanska nakenhundar med päls!
Billy och Lisa.
Toxic ser ut som en liten plutt bredvid stora Billy.
 Toxic njuter av en pinne hon hittde på stranden. Semester även för henne, för katten var ju hemma...
 Jag promenerade med Toxic och Lisa och de blev ett fint par!
 Att få vakna upp tidigt och sitta med sin bästa pälskling och titta på soluppgången en daggig augustimorgon, det är fina grejer det!
 Så skönt med hundmänniskor. Det är en självklarhet att gå på timmeslånga promenader. Jag som älskar att gå, kul med sällskap av andra hundnördar.
 Toxic håller sig där vi är.
 Men sen är det skönt att komma hem igen. Hem till min vackra svarta galning som varit hemma med kattvakten (mamma). Jag saknar verkligen Purris när jag inte får träffa henne. Men hon har det bra hemma också, speciellt om det bara är några dagar vi är borta. Det är värre om det är längre tid, då längtar både hon och vi och familjen blir inte komplett förrän vi ses igen.
 Det hade gnott en tanke i mitt huvud ett bra tag, faktiskt nästan ett år. Flocken behövde en ny medlem. Men hur skulle jag göra, och vad sökte jag? Har velat och läst många annonser men inte svarat på en enda.
Men så för några veckor sen fick jag reda på att två av mina vänner hade förlorat sina katter. En på grund av sjukdom och ålderdom, och den andra hittade sin katt död i sin trädgård, antagligen påkörd.
Det gav mig lite putt i baken. Därför att skulle det hända Purris någonting skulle både Lillan och jag gå sönder.
"Hon är min lilla extramamma" säger Lillan "Hon får aldrig dö, för då dör jag!"



 Så en lite yngre katt skulle det bli, en som skulle matcha de mjuka och rara tjejer vi redan har. Purris kanske inte är så mjuk, snarare ett rivjärn med stor vilja och personlighet, men hon är ju gammal och ska inte behöva fightas med en kattunge som vi inte vet hur den blir eller en yngre dominant katt. Men hur gör man???
Hundar kan jag, men katter?? Vad kan gå fel och vad måste gå rätt? Vad kan man lära och vänja sig vid och vad är omöjligt?

Jag kollade på katthem, alla möjliga som jag förut kikat på, men det är svårt att hitta en katt där som får gå ute och som är människo- och barnvan. Vi vill ju inte att katten ska gömma sig under soffan för att den är rädd för häftiga rörelser och ljud. Jag menar; vi är ju en barnfamilj och ljud är oundvikligt.
Dessutom måste katten fungera med en hund också.
Jag hittade inte vad jag sökte.
Och gick istället ut på Blocket.
Hade det varit för ett par år sen hade jag inte letat där, men en (annan) kompis till mig (hennes katt är fortfarande vid liv), köpte sin katt via Blocket. Jag följde med för att vara kritisk och ställa de rätta frågorna för att hon inte skulle övertalas eller frestas att köpa katten om den inte passade henne. Istället är det jag som säger: "Köp honom! Han är jättemysig ju, helt underbar!!!"
Så hon köpte honom och tackade för det kritiska stödet jag varit...
Men han är underbar! Fortfarande...!

Jag svarade på två annonser; den ena lät så bra, men det var någonting med katten som inte kändes helt rätt... Kan inte riktigt sätta fingret på vad men jag lät magkänslan styra och tackade nej.
Nästa annons var katten livrädd för hundar, så det funkade inte heller...

Men så såg jag annonsen om Lisa. (Ja, katten heter också Lisa precis som mexikanaren...)

Hon verkade mjuk, var van vid barn, ville vara ute och var social och tillgiven. Fyra år gammal.
Lillan och jag åkte och tittade och blev glatt överraskade, magkänslan blev rätt!
 Så nu välkomnar vi fröken Lisa till flocken. De håller på och vänjer sig vid varandra och det går långsamt framåt. Jag tror att det kommer bli toppen! Det känns som en match made in heaven!
 "Nu har vi fyra djur!" Säger Lillan stolt och syftar förstås också på Grynet. Vi ska fortsätta rida på henne två dagar i veckan.
Så livet med djuren vankar på och känns väldigt bra just nu!

fredag 25 augusti 2017

Jag får också rida

En dag i mitten av sommaren bokade jag in en heldag på en westerngård. Jag hade önskat mig det i födelsedagspresent och äntligen gjorde jag slag i saken.
Eftersom jag hängt i stallet i flera år nu utan att själv få rida, kliar det i min ryttarnerv. Jag vill också pröva!
I tonåren red jag lite på en travare, lärde mig grunder men hann inte så mycket mer. 20 år senare känner jag mig inte speciellt mycket smidigare, men jag fick en häst som var väldigt snäll så jag kände mig trygg ändå.

Western passar min syn på djur. Vilket fantastiskt samarbete!
Hästen lyssnade på mitt kroppsspråk och var väldigt lyhörd. Jag fick backa banor och styra mellan koner, hela tiden i samspel med hästen. Han var stor, men känslig för vad jag ville. Jag blev lite kär, och om jag blir miljonär någon gång ska jag köpa mig en egen quarterhäst!

Hundar, katter och hästar, vilka fantastiska djur!

söndag 13 augusti 2017

Kompensation för månader med tystnad

Våren och sommaren har flygit i väg. Jag har jobbat på och bara haft en veckas semester.
Vi har ändå kunnat njuta av att vara på landet och det känns ändå som det har varit en ganska bra sommar, trots allt.
I fårhagen bredvid sommarstugan har det bott sommarbetande får som varit väldigt nyfikna och sociala. Toxic är livrädd för deras närgångna nosande. Ingen fårhund alltså...

 Toxic och jag har bara badat 3-4 gånger var i sommar, vi är lika stora badkrukor båda två.


 Toxic är min ständiga skugga. Bästaste bästa!
 Katten har fått vara hemma med kattvakt i sommar, men det har inte varit ultimat har vi märkt. Hon magrade av ett tag och verkade deprimerad. Saknade oss. Sov mycket, så jag blev lite orolig. Nog för att hon börjar bli gammal, men det här är inte likt henne.
 Men så fort vi kom hem blev hon glad. Rejsade så mattorna flög och sprang upp i trappen för att leka jaktleken som hon älskar (den går ut på att hon sitter i trappan och jag sticker in diverse föremål som hon jagar och dödar hårt och aggressivt. Hon älskar, verkligen älskar när vi leker den, men jag är livrädd och använder bara väldigt långa saker så jag kan ha händerna långt bort från henne.)
Sen började hon äta mängder, fick fylla på flera gånger om dagen. Nästa sommar får vi nog lösa det på ett annat sätt, det är uppenbart att hon behöver oss nära sig.

Nu väntar hösten och jag hoppas den blir lugn och skön. Jag har inga planer på kurser eller annat djurrelaterat. Vi ska fortsätta vara medryttare på Grynet, men det vore roligt om jag också kunde få rida lite ibland. Vi får se om det blir möjligt eller inte... Tyvärr har ju dygnet bara 24 timmar.

onsdag 26 april 2017

Gammal katt är inte lika med trött katt

Hulda Hulda....
Efter hennes omläggning till nytt foder (typ dubbelt så dyrt) för att få bukt med stela leder, har katten blivit ännu mera GAAAALEN!!
Foder kan verkligen göra skillnad.
Hon är 12 år, men beter sig som en kattunge. Hon hänger i gardinerna, rejsar i huset på kvällarna och gömmer sig bakom möblerna för att hoppa fram och säga BU!!! Hon älskar att retas med hunden. Hoppa fram och daska till henne i ansiktet eller rumpan och sen kuta därifrån snabbt som ögat för att slippa konsekvensen.
Öppna byrålådor kan hon inte motstå. Så fort någon är öppen slinker hon dit och sen ålar hon sig ner bakom för att lägga sig i byrålådan under. Ibland ser man bara en liten svart svans som skvallrar om att hon är där.
Hon har blivit tjockare av fodret och ser nu nästan fyrkantig ut. Hon har alltid älskat mat, men det här fodret är tydligen någonting helt extra. Tur att hon gillar det, men jag får nog ransonera lite mer framöver.
Hon är så go och mjuk med Lillan också. "Hon är min extramamma" säger Lillan och gosar ner sitt ansikte i Purrans mage. Jag skulle aldrig kunna göra så utan att bli riven, men Lillan har egna regler. Man är väl lite mer accepterande mot egna barn kan jag tänka.


lördag 22 april 2017

Ont i benen

Ibland har Toxic ont i sina ben om kvällarna. Speciellt när hon rejsat lite extra mycket under dagen. Eftersom hon inte är höftleds- eller armbågsröntgad vet jag inte om det är fel på lederna som är problemet. Hon är ju inte så gammal än, och inte är hon överviktig heller, så det är ingen belastning att tala om. Och det är bara vissa kvällar som hon har svårt att gå.
Men visst känns det jobbigt att se henne ha ont. Jag försöker begränsa hennes promenader och värma upp henne innan eventuella ansträngningar.
Vi var hos veterinären för några månader för vaccination och då hade hon inga problem. Men det var roligt att se att hon betedde sig precis som Tindra alltid gjorde hos vetten. Det vill säga: när undersökning och allt var slut, satt hon alldeles stilla med intensiv blick på sköterskan.  "Du glömmer väl inte godiset?"
Nog har hon labbe i sig alltid...
"Menar du att det finns de som äter det här? Skulle jag aaaaldrig göra"
Så mycket labbe har hon inte i sig att hon äter bajs i alla fall... Bara ibland...



torsdag 6 april 2017

Än är vi inte döa.

Uppdateringarna här haglar ju inte precis.
Dagarna och livet går sin stilla lunk, ändå försvinner de märkligt fort.
Toxic och jag är som två pensionärer, vi lunkar våra promenader, lyssnar på fåglar och tittar på rådjur.
Förra veckan lärde hon sig ett trick; "snurr".
Idag fick hon tuggben med posten som åts på tre sekunder.
Annars händer typ ingenting.

onsdag 22 mars 2017

Häst + hund = sant

Långpromenad med tjejerna är alltid trevligt. Vårt liv som stallmänniskor blir mer och mer naturligt och Grynet är en hästversion av Tindra; envis, trygg, personlig och full i fasen! Mycket rolig att hänga med.

Toxic har inte någon respekt och går hela tiden i vägen och får ibland ett tjuvnyp över ryggen men bryr sig inte nämvärt. Skulle det komma förbi en chihuahua däremot skulle hon rygga tillbaka och gömma sig. Storleken har verkligen ingen betydelse.

Vi har fått det bästa av hästlivet. Vi har två fasta dagar i veckan och får göra vad vi vill utan att behöva fodra eller mocka. När vi är i stallet blir vi ofta kvar i flera timmar i alla fall. Tiden rinner iväg och jag tappar uppfattningen om tid och rum vilket är väldigt skönt.

Idag är en stalldag. Ser mycket fram emot den!

fredag 3 februari 2017

Lägesrapport

Den lilla katten har varit på hälsokontroll hos veterinären.
Hon tog besöket med sin vanliga coolhet. Veterinären fick i lugn och ro klämma och känna igenom henne, titta i mun, öron och ögon, och kolla rörligheten i bakpartiet utan någon sur min. Men när det blev dags för blodprov kom några missnöjda morrningar, men annars ingenting.
Min älskade hjälte. Proverna visade att hon är en ovanligt frisk och sund 12-åring, men med lite begynnande åldersartros. Vi ska pröva med en specialkost som innehåller glykosamin (?) för att mjuka upp lederna lite.
Anledningen till att jag ville kolla upp henne var att jag tycker att hon varit ovanligt stel sista tiden och inte velat hoppa upp på bänken där hon har sin mat. Det har varit olika från dag till dag, vissa dagar har hon varit superpigg och hängt i gardinerna och lattjat. Men det känns bra att göra en riktig koll, för det har jag aldrig gjort tidigare.
Skönt att hon gick igenom "besiktningen".
Toxic min lilla vän. Ibland kommer Tindras ande förbi och spelar oss spratt och hoppar in i Toxics kropp.
I går rymde Toxic hemifrån. Jag var på jobbet, och husse var ute på tomten och tänkte att hunden kunde hänga lite med honom. Det tänkte inte hon. Eller kanske Tindra.
Mamma hittade den svarta odågan på allmänningen bredvid sitt hus, mycket nöjd över att ha rullat sig i skit! Rymningar och skit var Tindras specialitet, inte alls likt Toxic som sällan lämnar huset frivillligt. Väldigt konstigt alltså...

Varje morgon följer Toxic med när jag ska lämna lillan på skolan. När vi lämnat av lillan går Toxic och jag vidare på en promenad. På väg upp till skolan har hon börjat strejka vid en speciell vägkorsning där vägen delar sig och ena vägen går mot skolan och andra mot skogen. Hon skulle mycket heller gå direkt till skogen och skippa skolan. Lite envishet med stigande ålder brukar ju hundarna få, men är det inte lite tidigt? Hon är ju knappt 7 år än.
Med Toxic har jag alltid uppmuntrat egna initiativ, men snart börjar hon gå över gränsen med sina ideer...