...önskar två galna hundtjejer!

Jobbiga tjejer...

Toxic är rätt billig nu kan jag säga. 

Hon åt upp stora delar av Lillans pepparkakshus igår. 

 Konstigt nog blev hon inte sjuk, bara lite fisig i magen.

Igår var också dagen då katten skulle få sin årliga vaccination. Hon hölls inne hela dagen, men 5 minuter innan vi skulle åka, släppte Lillan (av ren vänlighet) ut katten som drog snabb som vinden. Det var kört att få in henne. Så jag ringde återbud till veterinären. Och strax efteråt kom Purris fram igen.
Men så lätt kommer hon inte undan. I morgon gör vi ett nytt försök...

Senare på kvällen försvann Purris på promenaden och trots att jag ropade och gick tillbaka flera gånger under kvällen kom hon inte fram. Det var minusgrader och riktigt rått ute. Usch vad jag blev nervös.
Men strax innan läggdags kom hon hem.

Den enda som skötte sig i går var faktiskt Tindra! <3 p="">

Dipp

Just nu är det tungt på träningsfronten. Jag har gett upp att få upp min motivation. Den kommer med pepp och inspiration utifrån, men min egen glöd och låga ligger falnad i grå aska. 

Istället för att panika över det har jag landat i att inte vara för hård mot mig själv. Jag njuter av djuren för dem de är, försöker tillgodose deras behov så bra jag kan. 

De är fantastiska och anpassar sig efter hur dagen ser ut. 

Min mamma har försökt avlasta genom att gå promenader, men det har gått sådär. Tindra fick hon dra runt, och Toxic backade ur kopplet redan vid brevlådan och sprang tillbaka och satte sig utanför ytterdörren. Det är charmigt men väldigt opraktiskt med deras trofasthet mot mig. 

Kursen i Lek-och belöningsteknik

I söndags var det dags för första kurstillfället för Tox och mig.

Inomhushall och främmande hundar som Toxic kikade lite på i början, men som hon sen inte bekymrades av alls.

 

Det känns som detta är kursen som jag skulle gått allra först, den handlar verkligen om pudelns kärna, nämligen att bygga upp och hitta belöningar som hunden anstränger sig för att ta, inte bara kan tänka sig att ta om det inte finns något intressantare/läskigare att ägna fokus åt. Det ökar intensiteten i hunden när man tränar, något som alla som vill tävla behöver. Vi vill försätta hunden i en "bubbla" där den inte tänker på vad som händer runtomkring. Vid några övningar kom faktiskt Toxic in i en sån Bubbla och sprang bara några decimeter från en annan hund för att få ta sin belöning och hon ägnade inte hunden en blick, den fanns inte för henne! Fascinerande.

De flesta hundar tar godis, men nu triggar vi dem att verkligen TA godiset, de får ingenting gratis framför nosen, här ska det jobbas för att få belöningen.
Toxic är ju lite försiktig och artig, nu har jag fått övningar för att få henne framåt och ta initiativ. Suveränt!

Tyvärr har jag blivit sjuk och träningen har inte blivit så intensiv som jag skulle velat, men jag får ialla fall verktygen för att kunna jobba fram bra belöningar och hur/när jag ska träna för att nå bäst resultat.

Instruktören har själv en hund som inte tog varken leksak eller godis från början, men som efter ett år tog allt och ansträngde sig för det hon erbjöd. Det känns lovande, Tox tar ju, men inte så intensivt, så det bör gå lite fortare för oss!

Jag har dessutom blivit sugen på trickinlärning och gett mig den på att lära Toxic att göra kullerbyttor! Det lär också ta tid, men vi har i alla fall nåt att träna på framför TV:n på kvällarna!
Tindra blir så avundsjuk när Toxic får träna och inte hon, så jag måste träna båda. Det blir väldigt svårt att träna Tins med tanke på att hon är döv och inte hör klick eller beröm, hon går enbart på mina händer och kroppsspråk. Men hennes engagemang är det inget fel på! Hon anstränger sig verkligen för en lite frolic-bit! Med henne behöver jag inte gå kurs!

NEJ sa jag Toxic!

 Jag har märkt att jag omedvetet lärt Toxic att stänga öronen på min stränga röst.
- Det är ju ändå inte mig det gäller, tänker hon antagligen, eftersom det oftast är Tindra som är olydig. Tindra hör ju så dåligt också att jag får lägga på ett extra högt röstläge för reaktion.

När Toxic var ny blev hon ödmjuk bara jag harklade mig, men nu har hon som sagt blivit immun...
Jag får nog börja från början med "nej"-träning...

Så här ligger de alltid i köket när jag stökar. Kan vi inte gå ut snart...suck... Att vänta är en hunds lott här i livet, ialla fall för mina.

Men de fick en stunds träning nere på fotbollsplanen ikväll, båda två.
Tindra var pigg idag och lekte glatt med bollen och högg nästan fingrarna av mig för det vankades köttbullar om man var duktig.

På söndag börjar kursen "lek och belöningsutveckling" som Toxic och jag ska gå.
Men innan dess ska vi utveckla lite bättre fysik tänkte jag.
Det var inte svårt att njuta av vädret igår, träden brann och luften var klar. Vi var ute i 1 timme och 40 minuter varvandes rask gång med jogging med sprint. Skönt men lite svettigt minst sagt.
Idag blir det lite lydnad på klubben och sen medlemsmöte.
Ibland tar det sig!

Resan har bara börjat...

 Det är lätt att glömma bort hur Toxic såg ut för bara 1,5 år sen. Vilken resa hon har gjort, från hundgårdshund som ingen älskar till en oerhört älskad familjemedlem, sprallig virrpära, träningsknarkare och soffpotatis! Jag tror ju på ödet och det var bara meningen att vi skulle hitta varann. För Tindra också faktiskt. De hittade också varandra och är verkligen bästisar nu. A match made in heaven! <3 p="">

(Foto från Friendsforever)

Jag är ledig idag och ska ta med mig galningarna på skogsaktiviteter. Blir nog lite spår och apportering. 

På söndag är det sista tillfället på unghundskursen och då ska vi gå en aktivitetspromenad och prova-på spår. Det kommer att bli roligt som avslutning. Sen ska jag helt fokusera på mina egna hundar resten av terminen!

Fina Toxic

Jag försöker verkligen få tid med båda hundarna, men det är svårt. Livspusslet ni vet. 

Men både igår och idag har Toxic och jag varit ute på långa ensamma promenader, bara hon och jag. 

Hon behöver det för utvecklingens skull. Ingen framgång utan träning...

Bara för att jag blir så inspirerad av att hålla kurs har jag anmält mig själv till en kurs för att utveckla leken oss emellan. Tre söndagar, två timmar i stöten, och det känns lagom och jättekul!

Det är ju det här jag längtat efter; en träningsvillig kompis att ha kul med!

Tindra var seg idag, helt utan anledning. Hon har ups and downs kan man säga...

Jag är bara glad så länge hon hänger med och äter och inte har ont. Allt annat är bonus. 

De två bilderna nedan är före lek och efter. Femton minuter emellan...

Uthålligheten får vi jobba en del på...

Nu har veckorna runnit iväg och det har inte blivit så mycket träning som jag skulle vilja. Har börjat lära in lite nya tricks, buga, backa, nosdutta på postit-lapp och stänga lådor.
Toxic var med på min kurs som visningshund för första gången och hon skötte sig så bra! Jag behöver aldrig vara rädd att hon ska  göra något dumt. Trevlig och lydig charmade hon deltagarna och jag var så stolt!

Tindra mår toppen och busar och sprallar för fullt. Katten är också väldigt busig och hänger mer än gärna med på promenaderna.  Så just nu har vi skön energi i gruppen. Det ska jag njuta av så länge jag kan!

Återträff med Friendsforever!

Det har varit återträff, och Toxic och jag åkte själva den här gången. Tindra fick stanna hemma.
Toxic var först väldigt låg när vi kom dit, massor med folk och hundar och okänd plats. Jag minglade runt och hade godis i fickorna och så småningom släppte hennes rädsla. Hon blev aldrig riktigt bekväm med alla hundarna, men kunde trots allt fokusera såpass att vi vann tricktävlingen!
Min lilla fis kan prestera fast hon inte är på topp!

Nu har också min unghundskurs startat. Trevlig grupp, men väldigt ojämn i kunskap och erfarenhet. Svårt att få alla att känna att de får ut något av det... Men jag ser fram emot fortsättningen! Nästa tillfälle ska Toxic få vara visningshund. För första gången! Spännande att se hur hon klarar det. Fortsättning följer...

Huvudet fullt!

Efter kursen är det fullt av tankar i mitt huvud.

Skönt att få nya tankar att spinna vidare på, och att få lite kvitto på att vi varit på rätt väg. Vi behövde ny energi och kunskap för att ta oss vidare och det fick vi verkligen!

 

Vi pratade om känslor.

Känslor hos hunden och känslor hos oss själva.

Vilken känsla har hunden när den utför det här momentet? Kan man hitta en känsla man vill ha på ett moment vid ett annat tillfälle och föra över det till momentet man vill ha det på? Utnyttja känslor i vardagen till träningen.

 

Nya belöningssystem, något jag varit i desperat behov av, fick jag med råge och det känns så KUL att äntligen kunna belöna och se resultaten jag väntat på! Jag tränar upp Toxic att kunna kampa och leka med leksaker, något som är helt nytt för mig. Tindra tycker inte att kamp är belöning, henne har jag helt och hållet belönat med godis.

 

Toxic har varit med hela tiden, från morgon till kväll och suttit uppbunden vid min stol när det inte varit vår tur att jobba. Känns så skönt med en så okomplicerad hund som hon. Inget pip eller gnäll, hon rullar bara ihop sig och somnar. Bland alla deltagare, hundar och röster.

Hon fick många uppskattande kommentarer som "härlig hund", "trevligt temperament", "SÖT!", "lagom storlek".

 

Attityd och motivation pratade vi om. Inlärning. Lek. Och en massa annat hundrelaterat. Jag fick verkligen nörda ner mig i hunderiet under de här tre dagarna och jag har saknat det så! Nu känns det som att jag börjar komma tillbaka och bli riktigt sugen att tävla igen.

 

Kursen var även bra motivation för mig inför min egen unghundskurs som börjar om några veckor.

 

Vad gäller tävlingsplaner så tror jag att en realistisk tidsplan är start i klass 1 och 2 till våren. Kanske.



Trött i hjärnan...

Natten var god, vi sov som två stockar! Toxic som i vanliga fall är en galen sprallgumma tidigt på morgonen var ovanligt loj i morse. 

 Ovanligt men underbart härligt med sovmorgon och frukost med inspirationsläsning.

 Nu är lördagspasset slut och våra hjärnor kokar. Herregud, så här mycket information klarar inte jag!
Sen har vi en träningsdag till framför oss också.
Toxic har checkat ut för dagen och jag ska också landa lite innan middan.

Jag känner mig så priviligierad att få ta del av Emmas kunskap och få hjälp i träningen. Med små enkla självklara övningar ( som jag aldrig skulle kommit på själv), får hon våra hundar att prestera.
Jag är så imponerad, inspirerad och brinner av lust att få börja träna seriöst igen. Det var precis den här tändningen jag behövde! Äntligen!

Första dagen...

...på lydnadslägret är över. Jag känner mig så inspirerad!

Det som vi deltagare haft problem med under ibland lång tid, fixade Emma till på några minuter. 

Det som ser så lätt ut när Emma och Plätt visar, känns jättesvårt för mig 

Bara att gå i fria följet är en stor utmaning. Utan hund alltså, bara jag. 

Hur går jag i svängar? Hur går jag när hunden ska göra halt?

Gör jag konsekvent på samma sätt?

Det är mycket att tänka på nu. 

Toxic har skött sig exemplariskt (såklart)

Fin lydnadsplan och fint väder har vi haft!

Det är utmattande att lära sig mycket. 

Toxic har en fantastisk av- och på-knapp. 

När vi inte jobbar, sover hon. 

Det är mycket anteckningar att gå igenom och försöka komma ihåg. 

Imorgon blir nog en minst lika intensiv dag. 

Livstecken

Vi lever och mår bra!

Till helgen ska Toxic och jag på lydnadsläger, mer om det kommer senare...

Tindra är lite trött och slut av den varma sommaren, men så sent som igår fick hon ett spår som hon jobbade sig igenom galant! Än är det krut i gumman!

Toxic har lärt sig lite dumheter under sommaren. Hon har rymt igenom ett fönster för att leta efter mig, och hon har börjat plundra påsar på mat... Hmm... Sa jag förut att jag var glad att hon tog lite egna initiativ? Vet inte om jag är det längre...

Men som förut är jag otroligt glad över att de funkar så fint ihop. 

Nej, tillbaka till jobbet, semestern är slut och vardagen tar vid. 

Toxic har lärt sig simma!

För första gången bar jag henne långt ut i vattnet och lät henne flyta med mina armar under sin mage och bröstkorg, hon fick känna lugnet i vattnet. Hon flöt alldeles stilla... sen började benen röra sig och hon simmade!

Fotograf Lillan!

 Någon har använt min telefon utan att fråga. Jag hittade sisådär femtio kort med diverse motiv, alla tagna från en meters höjd. Vem kan det vara?

 

Jag och Bella!

Hittade till slut en gammal bild av mig och Bella. Från ca -96?

Gatukatten Bob

Jag fick en bok i födelsedagspresent som heter "Gatukatten Bob" av James Bowen.
En fantastisk historia om en hemlös f d heroinmissbrukare som en dag träffar en hemlös katt som följer efter honom och förändrar hans liv.

Djur gör skillnad!

Missa inte "Hundens hemliga liv"- dokumentär på SVT play. 

Nytt halsband!

Toxic har fått ett halsband i rött läder som matchar hennes koppel och päls. Snyggt va?!
Svindyrt, men förhoppningsvis kan hon ha det ett tag, och det är hon värd! Hon ser så snobbigt snygg ut i det.

Midsommar

...tillbringades på landet. 

Ljusa sommarnätter. 

Hundar på bryggan. 

 ...storslagen utsikt...

 ... Och en massa regn. Det blev några dagar inomhus, längtandes efter solen.

Djurtokig!

Mina stackars föräldrar hade det inte lätt...

Redan när jag var liten drogs jag till djur.

Jag vet inte varför, jag blir bara så varm och glad när jag ser djur.

 

Redan som fyraåring fick jag mitt första djur: den svarta lilla dvärgkaninen Sotis. Sen följde många djur efter honom. Men siktet var alltid inställt på HUND!

När mina föräldrar tröttnade på mitt tjat på hund som varat varje dag, året om, från 5 år till 8 år, gav de äntligen med sig och jag fick min efterlängtade hund, golden retrievern Bella.

Lustigt nog hittade jag ingen bild på oss två, däremot andra djurbilder...

 

Pudeln Hoppsan!

Min fasters hund.

 En främmande katt som jag försöker härma.

 Våra bekantas golden som var så snäll, Katinka.

Det var övervägande därför det blev en golden när vi väl skaffade en egen hund.

Rida på Skansen! Bland det roligaste som fanns.

På den tiden hade man tydligen inte hjälm. 

 Ett annat ridtillfälle på en ridskola.

 Sommarlov hos min farbror i Norrbotten.

Jag och brorsan fick varsin kalv att sköta om.

Min hette Petter.

Självklart satte vi koppel på och var ute och flängde med dem.

 Vår rara kanin Wilhelmina.

Hon sprang lös i trädgården på somrarna.

På kvällen hoppade hon in i buren själv.

Men en höst kom en räv förbi och tog henne.

Det var mycket sorgligt.

 Brorsan och jag fick åka hundspann i Jokkmokk en vinter.

Gissa vems idé det var?

 Under min uppväxt hade vi höns under två omgångar.

Under omgång två fick brorsan och jag en påskpresent av vår äldre syster:

Två små kycklingar som hon räddat undan från nån som köpt dem i en djuraffär.

Eftersom vi redan hade höns och hönsgård fick vi ta dem.

Vi var säkra på att det skulle bli tuppar av dem, men det blev två vita vackra leghorn-höns.

Siv-Gunnel och Savvoli.

Mycket bra äggläggare!

 Här försökte jag träna lite kaninhoppning med Wilhelmina, men det ser inte ut som det går någe vidare...

Förutom de här djuren hade jag också:
Undulaterna Maja, Pelle och Pelle och Pellerina (jag vet, invecklat)
Marsvinen Bonnie och Humlan (som för övrigt blev 8 år och rejsade runt i huset så mattorna skrynklade sig, min speciella älskling)
Hönan Frida och några andra höns
Och en hop med bortsprungna kaniner som vi hade tillfälligt tills de sprang vidare eller försvann, Nimbus och vad hette den där grå nu igen...

Enda anledningen till att jag inte har en hel farm nu är att husse stoppar mig (vilket är bra, han har ju ändå tillåtit två hundar och en katt) och att jag i vuxen ålder inser hur mycket jobb det är med djur. Min pappa lärde mig att har man skaffat sig ett djur är man skyldig att ta hand om det på bästa sätt tills det dör, annars ska man inte ha några djur.
Tack mamma och pappa för att jag fick växa upp med så mycket djur, att ni tog mitt intresse på allvar och lärde mig djurvett.