En hund och en katt och deras vardag tillsammans med en djurtokig matte

fredag 27 maj 2011

Spårhelg- Bildbomb!

Min syster och jag träffades på lördagen och åt lunch, sen följde ett hektiskt schema.
Alla hundar fick spår utlagda efter sin förmåga och nivå, syrran och jag gick säkert 1 mil sammanlagt innan vi la oss den kvällen.

De spårsugna hundarna var:

Lissi och Sina, d/s gårdshundar.
Lissi är duktig men behöver utmanas.
Sina är ointresserad av att spåra utlagda spår, naturliga viltspår följs däremot med glädje.

Tindra, labrador, rutinerad spårgalning som behöver utmanas rejält!

Först ut var Sina.


Roligt att få göra något med matte, men vad?



Jo, för att få upp intresset för spåret hade en pipleksak inhandlats, för såna är hon GALEN i. Det måste utnyttjas!


Syster fick stå med Sina uppkopplad medan jag pipandes drog leksaken utom synhåll för henne. Hon fick sedan gå hem medan jag gick ett släpspår ca 75 meter. Vi visste inte om hon skulle spåra eller inte så vi ville inte göra för långt. Pipen bands fast i ett träd vid slutet.




När vi lagt ut spår åt Lissi och Tindra också (berättar mer om dem längre ner), så tog vi en välbehövlig fika, och sen var det dags för oss att se om Sina skulle spåra eller inte.


Faktiskt så var hon betydligt mer intresserad av att använda nosen än tidigare. Hon hade inte glömt pipen och började försiktigt arbeta sig framåt i spåret.



Ibland försvann hon nästan i blåbärsriset, men spåret gav hon inte upp.



När hon till sist hittade pipen blev hon så glad!


Syrran lekte med pipen och Sina. Belöning i form av lek istället för godis passar henne mycket bättre. Alla hundar är ju olika.



Men efter leken tog vi bort pipen. Den får hon ha som motivation när hon behöver triggas igång.


Så kul att se hur lyckad spårningen blev och lillan kunde ju faktiskt! Hon ville mer mer mer!



Sen var det Lissis tur. Hon har spårat viltspår en del, men inte så långa spår. Framförallt behövde syrran träna på att gå spår som hon inte lagt själv.


Jag hade lagt ca 300 meter med klöv och blod och vinklar, ville inte börja för långt. Bättre att lyckas i början och öka på senare.



Lissi är extremt spårnoga. Nosen i backen och en djup konsentration. Gick i princip helt i mina fotsteg. Riktigt roligt att se!


Dagen efter fick hon ett kortare spår, men som legat över natten i 12 timmar. Inga problem där heller. Hon behöver bara lite mängdträning, och gå lite längre spår, så borde anlagsprovet vara kirrat.



Älgklöven var nästan lika stor som Lissi.



Sen var det äntligen Tindras tur! Spåret var ca 1 km långt, personspår av syrran och hade legat i 3 timmar.


Tindra var taggad!




...och så var hon iväg!


Efter att ha sett Lissis perfekta spårnoggrannhet, kände jag att Tindra spårade på ett helt annat sätt. Hon är väldigt yvig i sitt spårande. Det är nog därför hon missar pinnar och så. Hon kommer framåt, men det är ett väldigt flackande, även på raksträckor.




Hon blir väldigt lätt för ivrig, vill nästan för mycket, checkar av andra spår på sidan av för att ha 100 % koll på att hon verkligen är rätt.











Men fram till slutet kom vi ialla fall, trötta och nöjda! Det är andra gången hon spårar så här långt spår, men det gick hyfsat bra och hon gav inte upp och sökte stöd en enda gång. Fast en gång gick hon av spåret ganska långt, och vi vet inte varför. Kanske gick spåret tillbaka lite längre bort? Vi ledde henne tillbaka, och hon tog upp spåret igen utan tvekan.



Dagen efter fick Tindra ett personspår till efter syrran som legat över natten, 12 timmar, ca 400 meter. Hon markerade inga pinnar, men tog sig fram och man märkte ingen skillnad från det tidigare spåret. Så Tindras utmaning den här helgen blev ett extra långt spår och ett spår med extra lång liggtid. Båda får hon godkänt på!


På kvällen åkte vi till sjön för att bada. Det var bara Tindra som badade. Gårdshundarna är lite finare av sig och tittade undrande på Tins när hon plöjde som en flodhäst genom vassen för att hämta dummien.

Vi människor badade varmt utomhusbubbelbad i stället. Helt underbart! Våra fötter värkte efter allt gående under dagen men det var det värt!


Tindra låg och snarkade bredvid min säng. Ett skönt ljud att höra från En väldigt trött hund!




Innan vi gick och la oss la vi ut morgondagens spår till Lissi och Tindra.



En nöjd och glad Tins som klarat utmaningarna med glans!


God natt!

måndag 23 maj 2011

Bebis bestämmer!

Bebis brukar ha dockvrå i Tindras biabädd.



Bebis var så söt igår.

Tog fram mina koner, ställde upp dem på vardagsrumsgolvet, tog fram klickern och släpade fram frolic-påsen! Det ska börjas i tid! Tindra tittade intresserat på med hoppfulla ögon.


Idag snodde Tindra en kexbit som Bebis tappat på golvet, och då sa jag åt henne att: -Det där är inte ditt, spotta ut! Och Tindra spottade ut biten på golvet.

Strax efteråt såg jag att Tindra såg så konstig ut. Hon stod på golvet med stel kropp, blixtstilla.

Då såg jag att det stack ut en kexbit ur hennes mun.

Bebis måste ha matat in en kexbit i hennes mun, men hon vågade inte svälja, det var ju inte tillåtet!


Ibland förvånar Tindra mig att vara överlydig. Men det märks alltid när vi har umgåtts tätt och intensivt, kommunikationen oss emellan blir nästan övernaturlig och det känns fantastiskt! Synd att man inte har den tiden jämt bara.


Snart kommer en bildbomb från spårlägret, jag lovar!

söndag 22 maj 2011


Tindra har haft en superhelg!
Lycklig och med full fokus från matte.
Mer utförlig beskrivning och bilder av spårlägret kommer senare i veckan...

torsdag 19 maj 2011

Vårdagar och fällning

Vad jag älskar våren! Härliga, lagom varma, ljusa kvällar som man har massor av tid och energi att umgås och träna.
Efter Cesar-showen försöker jag tänka på mina fel och brister och känner en förbättring i Tindras attityd mot mig. Det känns skönt att det funkar, gäller bara att jag lägger manken till och anstränger mig. Men jag faller lätt tillbaka i "gullegull"-träsket och pratar alldeles för mycket med henne. Inte konstigt att hunden stänger öronen till slut...vem orkar lyssna på den där tjatiga tanten?

Något jag inte gillar med våren i år är Tindars enormt jobbiga fällning! Varje fällning blir allt jobbigare. Hur mycket hår finns det på den där hundkroppen egentligen?


Dagens skörd.



tisdag 17 maj 2011

Härlig JRT

För de som inte fått mejl om den charmiga jack russell terriern Jesse har jag ett film tips:
Sök på Jesse dog på www.youtube.com och man blir inspirerad av vad man kan lära en hund.

söndag 15 maj 2011

Cesar Millan

I torsdags var jag på Cesar Millan - live på hovet! Jättekul! Många skratt över hans förmåga att härma hundar och hundägare när de beter sig konstigt.

Jag tycker faktiskt om Cesar och hans hundkänsla även om många är kritiska. Men hans kunskap och kärlek till hundar genomsyrar hans metoder och jag tycker att han är fantastisk med hundar. Sen kanske inte alla förstår hur han menar och använder metoderna fel, men det kan ju inte han rå för.
Hovet var fullsatt och stämningen var på topp.

Sen var det en glad överraskning att Frida Binette och Poppy gjorde sitt "La de svinge" på slutet! De är så duktiga! Det tyckte Cesar också!

Jag var positivt överraskad över showen och fick lite ny energi att ta itu med min och Tindras relation. Hon har inte rymt på hela helgen! Peppar peppar!

Nästa helg ska syrran och jag ha vårt lilla spårläger, hoppas det är bra väder då...

So long!

lördag 7 maj 2011

Tindra SE VCH!

Idag tog Tindra sin sista 1:a i viltspår och är därmed SVENSKT VILTSPÅRSCHAMPION!!!!!

Spåret hade legat i ca 18 timmar och vädret var strålande. Tindra passade på att bada lite på vägen, men tappade inte koncentrationen för det. Hon var dock lite slöare och nonchalantare än när hon är som bäst, men hon jobbade på ok, gjorde någon lite större ringning vid återgången, men domaren sa att det var ok.
Jag tyckte att hon var slö, men tiden var 16 minuter och det var på gränsen till fort sa domaren. Då skulle han se hur hon ser ut i normala fall, het som en fackla! De 600 metrarna kändes LÅÅÅÅNGA, men Tindra höll ända till slutet. Väldigt het efter skottet, men hon kunde ändå samla sig att spåra sig fram till klöven.

Vi får protokollet hemskickat om någon vecka så att jag kan se hur bedömningen var, men domaren var nöjd och Tindra var nöjd, så då är jag också nöjd!

tisdag 3 maj 2011

Jag läser i min hundbok:

"Tänk på att en gammal hund förändras och kan bli lite egensinnig, men den måste alltid respekteras sådan den är. Sinnesintrycken blir sämre, allting går långsammare och förståeligt nog tycker kanske hunden att den med ålderns rätt inte alltid längre behöver skynda för att göra som du säger. Med åldern kommer en värdighet som du inte får ta ifrån din hund!"

Jag har nog lite svårt att acceptera att Tindra faktiskt inte är någon unghund längre. Nu är hon 9 år, men fortfarande har hon mycket av galenpanna i sig.
Som igår när vi gick på ett gärde. Det stod en stor orange trafikkon längre bort. Eftersom hon ser lite illa, trodde hon nog att det var ett rådjur eller nåt(?), och hon rivstartade och studsade bort mot konen för att skrämma iväg den. Det hjälpte inte att jag skrek som en galning på henne, hon hade bestämt sig för att "ta hand" om läget.
Egensinnig?
Det är bara förnamnet.