En hund och en katt och deras vardag tillsammans med en djurtokig matte

måndag 23 november 2009

Besök hos kennelmamma

Idag var Tindra och jag och hälsade på hos hennes uppfödare på kennel Modus Vivendi.

Den här lilla sötnosen på 14 veckor heter Thea och är nyinflyttad till kenneln. Världens lilla sötaste svarta sammetsdocka! Bus i blicken och en viftande liten svans!


Vi gick promenad i skogen, Tindra till vänster, lilla Ruth i mitten och sen vet jag inte riktigt vem den andra är.... kanske Märtha?

Här är Tindra med sin mamma Fanny. Gissa vem som är vem?

De är väldigt lika, samma blick, päls, ansikte, temperament osv... Fast Fanny kanske är lite lugnare... ( Tindra sitter till höger )


Här är Tindras mormor Hilda. Gammal och grå och vis, 14 år gammal, but still going strong!

Dagen efter Tindras rymning sov hon HELA dagen, med huvudet nertryckt i kudden, snarkandes och orkade bara ut en gång för att kissa.
Vi vet fortfarande inte var hon var under natten och kommer antagligen inte att få reda på det heller... men trött efteråt var hon ialla fall.
Nu tror jag att man kan kommentera mina inlägg, det vore roligt om ni som läser ville skriva en liten hälsning så att jag vet vilka ni är!
Man får försöka flera gånger, skriv anonym på användar-ID, så hoppas jag att det ska gå!

fredag 20 november 2009

Rymmare

Jag är oskyldig!
I natt har det inte blivit mycket sömn för husse och mej, Tindra bestämde sig nämligen för att rymma klockan ett på natten.
Husse släppte ut henne för att kissa och några minuter senare var hon spårlöst borta.
Han ropade och visslade, knackade i matskålen- ingen hund.
Eftersom det inte är första gången hon rymmer höll vi oss lite kalla och tänkte att hon kommer nog snart tillbaka.
Men efter en timme utan livstecken, ringde vi polisen och anmälde henne försvunnen. De hade inte fått in någon anmälan om upphittad hund, men klockan var ju två på natten så det är ju inte så många som är vakna vid den tiden en torsdag.
Det ösregnade ute och Tindra brukar ju inte vara så förtjust i att vara ute i dåligt väder, så det man var rädd för var ju att hon antingen skulle ligga överkörd någonstans eller att någon snott henne.
Husse tog bilen och åkte runt för att se ifall hon fanns någonstans men nej- ingen hund.
Jag kunde inte sova, försökte att inte tänka tusen hemska tankar utan hålla hjärtat på plats.
Min lilla hund....
TRE TIMMAR SENARE hör vi gnäll vid ytterdörren. Där står en dyngsur hund och vill komma in.
Oron byttes snabbt i ilska. J-vla hund-j-vel, var har hon varit så länge?
Inte skämdes hon heller, vi var inte glada på henne!
Hon fick ligga på hallmattan, väl förankrad i ytterdörren. Inget sängmys här inte!
Klockan fem kom husse och jag i säng, vi var jättetrötta. I morse var det riktigt jobbigt att gå upp, men Tindra var pigg och glad den uslingen!!!
- Vad ska vi göra idag, matte?
Ingenting faktiskt, för utan dåligt samvete ska jag åka till gymmet och bara träna mig själv. Tindra har fått nog med motion för flera dagar!
Det konstiga är att i går var hon och jag i skogen i två timmar, så hon var absolut inte eftersatt eller bortglömd på något sätt. Men tydligen ville hon ha mer motion!
Nu måste vi sätta upp kompostgallren igen. De blev borttagna när vi fällde lite träd här för några veckor sen, och det har gått jättebra tills nu.
Men Tindra är inte att lita på när det gäller att hålla sig på tomten.
Min förra hund (en golden) lämnade aldrig vår tomt på 14 år! Även om folk lockade på henne satt hon bara kvar och tittade på dem... har nog insett att Tindra aldrig kommer att bli sån...tyvärr....
Gäsp, nu ska jag åka till gymmet.

onsdag 18 november 2009

Zzzzzzzz......

Nu när allt är så tråkigt och mörkt och oinspirerande sover vi alla ganska mycket...


Längtar efter julen, och det får gärna bli snö också så att mörkret lättar lite.
Snark.
Nu går vi i ide och kommer inte ut förrän till våren.

fredag 13 november 2009

lite bilder

Tindras härliga pigghet håller i sig!
Igår lekte hon med en pinne länge själv, flisade upp den och svingade omkring den. Jag fick hålla mig undan för att inte få ett slag i huvet eller på benen, för det gick vilt till!

Kolla blicken...

Svårt att hitta balansen

...så...

...nej nu tippar den igen...


Sen hjälpte hon mig att hämta posten.
Det är hon duktig på!


onsdag 11 november 2009

höstmörker

Tindra och jag åkte aldrig på träningen i måndags.
Jag var alldeles för trött och orkade inte pallra mig iväg.
Det här höstmörkret gör mig sååååå trött och slut!
Vill bara gå och lägga mig när det mörknar.

Annars är Tindra jättepigg! Idag rejsade hon runt i trädgården utan någon speciell anledning bara för att hon var GLAD!!!! Och det är härligt att se!

Vi tränade lite rutan idag och hon sprang glatt dit och apporterade in en av konerna.
Nytt försök resulterade i samma sak.
När jag övertydligt visade targeten tänkte hon nog: -Jaha, det var den hon ville ha! och apporterade in den istället...

Backade lite och minskade avståndet och då började hon komma ihåg vad targeten var till för... Hon stampade även på en av konerna också... tioöringen har inte riktigt trillat ner än, men hon gör allt för att försöka förstå och jag försöker vara så tydlig jag bara kan, men jag får backa lite och inte ha för bråttom.


I morgon ska jag gå en långis i skogen och bara njuta av frisk höstluft och raringen!

lördag 7 november 2009

allt möjligt...

Härlig höstpromenad med korvgrillning igår! Mums-mysigt!
Vi gick till en rastplats längs med enmila-spåret, mysig plats med eldstad, men det är så mycket folk som passerar och det stör lite, speciellt äldre män med hundar som de inte har koll på... Ska inte gå in på några detaljer, men jag FATTAR inte varför man inte kan få vara ifred från andra hundägare. Passera och låt oss vara ifred, vi vill inte hälsa på er!!!

Vi hann ialla fall träna lite lydnad med extern korv belöning. Tindra var pigg och hungrig och jag introducerade inkallning med ställande. Korvkastning och belöning bakom... Blir nog bra så småningom.
På måndag är det träningstävling på klubben och jag funderar på att pröva lite moment ur tvåan som hon i stort sett kan. Blir nog: fritt följ, apportering, hoppet och fjärren.
Det som inte är klart är inkallning med ställande och rutan, men vi jobbar på det! Känns inte helt omöjligt ialla fall. Men debuten i klass 2 blir nog inte förrän till våren/sommaren. Vill att allt ska sitta till 100%.


Höll på att skratta ihjäl mig alldeles nyss när husse ropade på Tindra och hon bara tittade på honom och satt kvar.
-Har du godis, eller? Annnars kommer jag inte!
Tindra är väldigt envis...

Det är nog dags för nya stövlar snart...


Hulda tycker inte om höstväder.
-Vem har beställt det?

Paschan i egen hög person.
Jag tänker inte flytta på mig!
Min soffa, mina kuddar, min plats!
Husse brukar få ligga i biabädden och kolla på TV.
Bortskämd hund?
Nja...

onsdag 4 november 2009

Spårning

Idag tog jag mig tid att lägga ett spår. Inte så långt, kanske 500 meter, men med en del klurigheter (tyckte jag själv), såsom vinklar, olika terräng (åker och skog och åker igen)och framförallt blåsigt väder! Det blåste halv storm när jag la ut det och jag tänkte att: det här kommer hon aldrig att klara...
Spåret fick ligga ca 2 timmar, med 6 apporter+slut.
Min tanke med spåret var att få upp hennes noggrannhet, många pinnar på kort sträcka och inte så många raksträckor!
När vi kom fram till spårupptaget var Tindra het! Hon satte av i en fart så att jag nästan trillade omkull, men jag fick ett bra grepp i linan och kunde hålla emot så att hon saktade farten till mera normalt tempo.
Sen gick hela spåret som en dans!
Det var inte många centimeter som hon avvek från spåret, och nosen var djupt ner i backen hela tiden, ingen hög nos någonstans trots att det blåste så mycket.
Jag var faktiskt väldigt förvånad över att det gick så bra med tanke på den senaste spårningen som var katastrofal. Det verkar som hon jobbar bättre ju svårare det är. Hon slarvar när hon tycker att det är lätt och då går det inte så bra. Hon behöver utmaningar!
Jag får se till att hon får det.
Nedan är kartan över spåret:
Alla pinnar plockades in fast med en del tugg, jag försöker att vara lugn i belöningen för jag tror att det är pga stress hon tuggar. Det har blivit bättre, men det ska bort helt!
När spåret var klart fick hon bära min mössa hela vägen hem, ca 4 km, och det är den bästa belöningen av alla! Jag får nog börja ta med mig en extramössa för nu börjar det bli riktigt kallt om huvudet!
Nu är hon slut och sover som en stock i soffan.
Dagsverket är över, men imorgon finns ny energi, undra vad vi ska hitta på då?