I förra veckan kom jag hem sent en kväll.

Jag tänkte redan på bussen hem att jag inte skulle gå ut med Tindra när jag kom hem, jag var för trött. Jag visste att husse redan hade varit ute och rastat henne, så det var ingen kris med promenad.

Men...

När jag kom innanför dörren möttes jag av en hund som studsade av glädje.

- ÄNTLIGEN ÄR DU HEMMA!!!! JAG HAR SAKNAT DIG SÅÅÅÅÅÅ!!!! PROMENAD PROMENAD PROMENAD!!!!

Vad skulle jag göra?

Jag kunde ju inte svika hennes förväntningar. Så jag tog hunden (och katten slank med också), och gick ut i den kalla natten.

Tänkte bara gå en kort promenad.

Men den blev längre och längre i takt med att jag slappnade av från den stressiga dag jag haft. Vi var ensamma på de mörka gatorna, folk hade antingen gått och lagt sig eller satt och kollade på TV.

Jag avundades dem inte!

Där gick jag med två av mina bästa vänner, under en stjärnklar himmel, och kunde andas frisk nattluft.

När jag kom hem kände jag mig utvilad och fräsch.

Somnade som en stock med Tindra i fotändan.

Detta är varför jag har hund.

Vänskap.