Hon tog besöket med sin vanliga coolhet. Veterinären fick i lugn och ro klämma och känna igenom henne, titta i mun, öron och ögon, och kolla rörligheten i bakpartiet utan någon sur min. Men när det blev dags för blodprov kom några missnöjda morrningar, men annars ingenting.
Min älskade hjälte. Proverna visade att hon är en ovanligt frisk och sund 12-åring, men med lite begynnande åldersartros. Vi ska pröva med en specialkost som innehåller glykosamin (?) för att mjuka upp lederna lite.
Anledningen till att jag ville kolla upp henne var att jag tycker att hon varit ovanligt stel sista tiden och inte velat hoppa upp på bänken där hon har sin mat. Det har varit olika från dag till dag, vissa dagar har hon varit superpigg och hängt i gardinerna och lattjat. Men det känns bra att göra en riktig koll, för det har jag aldrig gjort tidigare.
Skönt att hon gick igenom "besiktningen".
I går rymde Toxic hemifrån. Jag var på jobbet, och husse var ute på tomten och tänkte att hunden kunde hänga lite med honom. Det tänkte inte hon. Eller kanske Tindra.
Mamma hittade den svarta odågan på allmänningen bredvid sitt hus, mycket nöjd över att ha rullat sig i skit! Rymningar och skit var Tindras specialitet, inte alls likt Toxic som sällan lämnar huset frivillligt. Väldigt konstigt alltså...
Varje morgon följer Toxic med när jag ska lämna lillan på skolan. När vi lämnat av lillan går Toxic och jag vidare på en promenad. På väg upp till skolan har hon börjat strejka vid en speciell vägkorsning där vägen delar sig och ena vägen går mot skolan och andra mot skogen. Hon skulle mycket heller gå direkt till skogen och skippa skolan. Lite envishet med stigande ålder brukar ju hundarna få, men är det inte lite tidigt? Hon är ju knappt 7 år än.
Med Toxic har jag alltid uppmuntrat egna initiativ, men snart börjar hon gå över gränsen med sina ideer...
