En hund och en katt och deras vardag tillsammans med en djurtokig matte

tisdag 31 augusti 2010

Mina rasfunderingar

Behöver strukturera upp mina tankar kring olika raser för att kanske kunna bestämma mig för vad jag vill ha så småningom. Detta är bara spånerier.
Observera att jag inte alls planerar att skaffa hund de närmaste åren, jag bara drömmer och planerar.
Bilderna är tagna från nätet, hoppas ingen tar illa upp.



  • Nordiska vallare

Lapsk vallhund.
Känns rejäl, arbetsam och trevlig.

Svensk lapphund.
Gosig mysbjörn som verkar pigg på det mesta.


Västgötaspets.
Liten behändig familjehund som man kan träna med när andan faller på.
Sund och annorlunda.
Vallhundar

Vit herdehund.
Varje gång jag ser en vit herdehund darrar hjärtat till, de är ju så vackra!
Arbetsam, fast mjukare variant av schäfer om jag förstått saken rätt.


Kelpie.
Livlig arbetsnarkoman som kräver massor!
Jag har en hemlig dröm om att någon gång ha så mycket tid som denna hund kräver och kunna tävla riktigt seriöst. De har enorm arbetskapacitet, men är ingen hund för vem som helst.
Korthårig collie.
Mjuk, följsam, trogen kompis i vått och torrt.
Tror att den temperamentsmässigt skulle passa mig riktigt bra.
Dock är nervositeten en stor nackdel, måste vara riktigt noga med uppfödare.
Sällskapshundar
Eftersom jag inte kan leva utan hund har jag även kollat på raser som inte kräver så mycket träning, ifall jag skulle ha mindre fritid i framtiden.
Mops.
Levnadsglad, charmig, oemotståndligt fulsnygg personlig hund.
Man har nog aldrig tråkigt med en mops i huset.

Fransk bulldog.
Frallan verkar urmysig men envis.
Kanske inte den bästa rasen att tävla lydnad med, men en personlig familjevän.
Lagom storlek.

Pudel.
Varje gång Tindra fäller tänker jag: nästa hund blir en pudel som inte hårar!
Verkar trevliga och okomplicerade. Finns i många storlekar och färger.
Stort urval av uppfödare.

Spaniels
Cavalier king charles spaniel.
Söt, behändig liten lättsam hund.

Cockerspaniel.
Gillar cockerns mjukhet och glada humör.
Gillar inte pälsvården...
Lagomt format, lätt att ta med sig, stor kapacitet i liten kropp.

Welsh springer spaniel.
Tilltalande yttre, lagom storlek, glad och pigg.
Är däremot tveksam hur långt man kan komma tävlingsmässigt.


Retriever
Har ju så svårt att släppa retrievrarna. De har allt man kan önska av en hund:
Allsidighet, vänlighet, utseende, arbetsvilja, trofasthet, ja listan kan göras lång.
Så kanske det blir någon av dessa ändå...
Curly coated retriever.
En cool hund, stor och trygg att ha med sig.
Gillar att den är lite annorlunda och ovanlig.
Flatcoated retriever.
Lite flamsiga, men jag tror att man kan komma långt med rätt hund och duktiga instruktörer.
Kan bli duktiga på mycket.
Allsidighet är bra för mig med tanke på att jag inte riktigt vet vad jag tycker är roligast än. Lydnad? Bruks? Jakt? Freestyle? Agility?
Det blir nog hunden som får avgöra vad det blir.

... och så har vi det bästa till sist:
LABRADOR RETRIEVER
Men det finns bara en Tinsi-Linsi.
Svårt att skaffa en annan labrador, hon är unik på många sätt (både bra och dåliga), och jag skulle bara jämföra den nya hunden med henne.
Så jag står och stampar, vet varken ut eller in.
Men jag hoppas att ödet spelar in när det är dags och leder mig i rätt hunds väg.




Den senaste tiden har det knappt blivit några hundaktiviteter alls, vi håller nämligen på att flytta. Äntligen!
Tindra får mest åka fram och tillbaka i bakluckan på bilen tillsammans med flyttkartonger, men hon är glad bara hon får vara med. Snart ska det bli bättre med hundtid, jag lovar!
Men en sorglig sak som jag märkt, är att på senare tid så har hon börjat se sämre. Det har gått gradvis, men nu ser hon inte godisar som jag kastar åt henne, utan får alltid leta efter dem på marken. Det märks ingenting i det vardagliga livet, där fungerar hon som vanligt, men i träningen blir det problem.
Jag märkte det tydligt i helgen när jag kastade några dummies åt henne, men det som var en markering från början blev till ett sök eftersom hon inte såg var de landade... :-(
I lydnaden har hon svårt med rutan, ser inte konerna på långt håll...
Det känns så sorgligt att hon börjar bli gammal och att vår tävlingskarriär kanske för alltid är över (det var väl inte så mycket till karriär iofs... men ändå).
Tankar på en ny hund har funnits i flera år, men tiden har inte varit rätt, och nu är inte ekonomin rätt. Så även om jag funderar över olika raser jag skulle vilja ha så lär det dröja många år innan det blir en valp i vårt hus igen... tyvärr...Så Tindra får duga några år till :-) Älsklingen!

tisdag 24 augusti 2010

Återigen: spår

Åkte tillbaka till samma ställe som förra gången, men gick in lite högre upp mot ett berg där det inte var så risigt. La ett ca 600 m långt spår som fick ligga 2 timmar.

Vi gick vilse under promenaden den här gången, vad har hänt med mitt lokalsinne egentligen? På två timmar kommer man väl nästan en mil? Vi var ganska trötta både Tins och jag när vi äntligen hittade tillbaka till bilen, men när jag tog i spårselen, vaknade tanten till liv. Hon är aldrig för trött för att spåra!
Men eftersom mitt lokalsinne OCH närminne verkar i det närmaste ha försvunnit kom jag inte ihåg vart jag börjat spåret (känns det igen?) så jag släppte Tindra i riktningen och hoppades att hon skulle plocka upp det, och det gjorde hon!
Så hon fick frispåra 100 meter och sen kopplade jag på spårselen och hon besvärades inte alls av avbrottet. Dock gick hon över två pinnar som hon borde tagit, men jag bryr mig inte om det så mycket eftersom det är viltspår vi tränar för i första hand och där är det ju ingenting i spåret.

Snart är vi tillbaka i våra gamla spårskogar där jag hittar! Längtar!

onsdag 18 augusti 2010

I går var Tindra och jag ute och spårade. I en okänd skog.
När jag la spåret gick jag vilse, och sista biten av spåret var mitt mål bara att hitta tillbaka till stigen som jag visste skulle finnas till höger om mig, men som aldrig dök upp. Därför blev det bara 3 pinnar utlagda, glömde lägga ut flera, var så nervös att inte hitta tillbaka till bilen där Tindra satt inlåst och väntade. Efter 20 minuter i spåret hittade jag äntligen stigen tillbaka.

Spåret gick över hyggen fyllda med ris, en bäck och en stig, och var ganska krokigt.
Visste inte om Tindra skulle fixa det, men tänkte att jag försöker. Vi kan ju inte mer än gå vilse tillsammans...

Påsläppet gick bra, och det är det viktigaste, att hon får en tydlig start och fäster ordentligt i spåret. Hon gick ganska långsamt, lite oengagerat, men ändå plikttroget. Hon lunkade på, och jag kände igen mig på flera ställen, så jag visste att hon var på rätt spår.
Hon gick som en klocka!
Tog alla 3 pinnarna och markerade de tydligt! Jag kände mig så stolt och glad över henne.
Nu är löpet helt borta och hon är inte skendräktig. Skönt. Så snart blir det prov!

Spåret fick bara ligga i en timme, vi tog en promenad under tiden. Kanske var det därför det gick så bra?
Jag har funderat mycket över hur jag ska släppa på henne för att få henne att gå i spåret och inte slå så mycket i början. Att hon inte ska vara så het och välrastad är nog en bra början...
Spåret var lätt som en plätt!
Kom igen, utmana mig!

måndag 9 augusti 2010

Jag ser dubbelt!




(Freja var på besök)

måndag 2 augusti 2010

Sommaren i bilder

Vilken sommar vi haft!
Lite för varmt för att kunna vara utomhus, men när vi har kunnat vara vid vatten har det varit härligt!

Tindra vaktar matsäck och bebis


Solvarma klipphällar och mycket bad!


Vi har spårat några gånger med bra resultat.
Jag har börjat fatta hur duktig Tindra faktiskt är, och hur lite jag kan i jämförelse.
Måste lära mig mer, och att ALLTID lita på henne.
Två gånger när jag la spår stötte jag på älg och höll nästan på att svimma. De är så jäkla STORA!
Läste i en tidning dagen innan om en som blivit ihjälstångad.
Inte trevligt. Vill helst undvika det.

Tindra och Speed i närkamp.

Apporterade pinne i vattnet...
... hej vad det går
... luring!
Kasta igen, husse!


Och underbaraste Hulda, vad jag saknar henne!
Hon hittade skugga under de hetaste sommardagarna, där hon samtidigt hade uppsikt över vägen. Någon kan ju komma som vill klappa henne!
Våra nyinflyttade grannar (de med poolen) har sagt att Hulda ofta är och hälsar på hos dem. Men som tur är gillar de inte bara hundar utan katter också!
Min vackra lilla katt-tös!
Just nu är jag orolig att Tindra blivit skendräktig.
Hon sackar efter på promenader och ser lidande ut.
Det är syndast om henne i väääärlden!
Sen är det ju den där livmodern...
Hur vet man när det är en inflammation på riktigt?
Jag tycker att hon haft symptom flera år vid löpen, men ändå varit pigg och glad.
Jag avvaktar ett tag till, hon äter ju och när vi tränar är det full fart.
Men jag håller ett vakande öga...