Gammal bild, jag vet, men jag har inte haft kameran med mig när vi varit ute...

Katten har gett mig gråa hår de senaste dagarna.

En kväll kom hon inte hem. Jag ropar alltid in henne innan jag går och lägger mig, men den här gången kom hon inte. Jag ringde min mamma som bor granne och frågade om hon sett Purran, men det hade hon inte gjort på flera timmar. Ja, ja, katten brukar komma så småningom. Men på morgonen kom hon inte heller och DÅ blev jag riktigt orolig. Ingen katt var överkörd på vägen, så troligast var att hon blivit instängd någonstans. Mamma tog en extra tur i huset, men hittade ingenting. Timmarna gick, men så kom hon på att hon kvällen innan lämnat en väska i bilen. Men inte kunde väl katten ha hunnit smita in i bilen på den korta stunden?

Hmm. Jo. Purran är väldigt snabb och tyst. Så hon låg skönt i baksätet på mammas bil, hade ingen brådska att gå ut därifrån. Hon hade haft en lugn och skön natt!

Idag var det dags igen. Tindra och jag gick ut för att gå kvällspromenad och inte förrän vi var en bit hemifrån märkte jag att katten hade hakat på. Jag hade gått mot stora vägen och den vägen brukar jag inte gå när jag har katten med mig, just för att det är så mycket trafik där. Men nu var hon redan med, så hon fick hänga på över vägen och vidare ner mot centrum. En bit innan centrum (800 meter hemifrån) tappade jag bort henne. Men det brukar inte vara något problem, på hemvägen går jag bara förbi där jag såg henne sist och plockar upp henne igen. Men inte idag. Ingen katt syntes till, jag gick flera gånger fram och tillbaka längs vägen och folk trodde nog att jag var galen som gick och visslade och ropade på ingenting. Hunden var ju med mig!

Till sist fick jag ge upp, katten var som uppslukad av jorden.

När vi väl kom hem satt katten på trappan och väntade!

-Vad lång tid det tog, såg det ut som hon tänkte.

Dessa små djur...