Lisa

Det går lite knackigt framåt med katterna, ibland går det jättebra, ibland blir det bråk.

Men jag har bestämt mig att det får ta tid.

Lisa är en ny personlighet som vi alla måste lära känna och förstå, och hon ska förstå oss.

 Hennes favoritplats är på räcket utanför dörren. Där sitter hon ofta och spanar. Hon älskar att vara ute.

 Men hon har också börjat ta för sig inomhus. Kommer ibland och vill gosa och ligga nära om man sitter och pysslar med något. När Lillan ligger och tittar på film ligger Lisa ofta vid hennes fötter eller i knävecken, och på natten sover hon ofta i sängen.
Annars är hon inte speciellt gosig, det är mera fart och fläkt. Man HÖR henne väldigt tydligt. Brak och klirr, då vet man att Lisa är i farten. Hon leker med småsaker hon hittar och kan roa sig länge helt ensam med ett snöre. Och om en hög med papper eller en kartong ligger i vägen, ja då åker den med av bara farten.
Hon påminner om en hundvalp på så sätt. Galopp och brak! Sen äter hon ju ALLT! Som en glupsk labrador sitter hon och tigger vid frukostbordet, och medan Purris nöjer sig med att slicka av leverpastejen från mackan, tar Lisa hela mackan, rubb som stubb med bröd och kanter och pålägg. Helt galen.
Hon spinner sällan och jamar sällan.
Men hon talar om när hon inte tycker om något.
Jag kom nog lite för nära en gång. Då jamade hon till, en gång. Sen daskade hon till mig med tassen, som en örfil på kinden. -Det där gör du inte om! Drulle!
Hon har integritet och det gillar jag.

 Om katterna inte gillar varandra, så gillar Lisa och Toxic varandra desto mer. Svårt att bädda sängen när de här två ligger och drar sig.

Har glömt att berätta

... att vi har hittat en ny medryttarhäst!

Hon heter Caramel och är 16 år och gotlandsruss! Så nu hänger vi i stallet med henne två dagar i veckan.

I helgen var vi också på Hästmässan i Friends Arena och kollade på familjematine´n. Så nu är vi hund-katt-häst-människor igen!

Lisa är kvar

Efter en kritisk tid där jag trodde att det inte skulle gå att få katterna att kunna samsas, har det nu lugnat ner sig.
De är fortfarande inte bästisar, men jag kan hitta dem sovandes i samma säng och sittandes ( visserligen med stort avstånd ) bredvid varandra i fönstret. Purran blänger inte lika instensivt som förut och verkar lugnare och inte lika stressad nu.
Det här att sammanföra katter med varandra var inte lika lätt som jag trodde.
De är sina egna individer och inga flockdjur till skillnad från hundar.
Men jag har gjort vissa förändringar hemma och tror att det gjort skillnaden. Bland annat tömmer jag lådorna mycket oftare än förut och försöker att ge dem mat ur handen bredvid varandra för att få dem att kunna slappna av tillsammans. Men de har fortfarande olika matskålar på olika ställen och det verkar funka.

Rapport senare om hur saker och ting utvecklas...

(Toxic är så söt så man nästan dör, både jag och Lillan är överrens om det. Tur att ett av  djuren är oproblematiskt! )