I lördags gav syrran och jag oss ut för att vandra. Vi valde en etapp på Roslagsleden, men delade upp den på två dagar. Jag hade ingen aning om Tindra skulle orka hela vägen så vi hade reservplan och skjuts att ringa på ifall att. Men Tindra knatade på bra och det slutade med att vi gick 15 km första dagen!Ett vindskydd blev natthärbärge och det var tur för det började ösregna strax efter att vi kommit dit.
En natt med stor hund i sovsäcken blir kanske inte den mest sömnrika, men väldigt mysig! Jag kan rekommendera det för att stärka banden eftersom man behöver den andra för värme och trygghet.
Det kom en gubbe från ingenstans där ute i skogen, och Tindra markerade direkt, skällde men stannade kvar hos mig. Hon har ialla fall kvar tillräcklig syn, hörsel och nos för att känna främlingar! Känns tryggt för mig!
Det enda som inte var mysigt var dessa djur som fanns i alldeles många exemplar.
Även om jag tjatar om nya raser och vet att jag antagligen inte kommer skaffa en labrador nästa gång kan jag inte låta bli att tycka att Tindra är det vackraste som finns (i hundväg):
Håller ni inte med?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar