En hund och en katt och deras vardag tillsammans med en djurtokig matte

torsdag 7 september 2017

Sensommar-rapport

I slutet av augusti hade vi turen att få några fina dagar ute i skärgården med några släktingar. 
Släktingar som också är hundtokiga och tycker att det är helt naturligt att man tar med sin hund och att den får vara med.
I den här familjen finns två mexikanska nakenhundar med päls!
Billy och Lisa.
Toxic ser ut som en liten plutt bredvid stora Billy.
 Toxic njuter av en pinne hon hittde på stranden. Semester även för henne, för katten var ju hemma...
 Jag promenerade med Toxic och Lisa och de blev ett fint par!
 Att få vakna upp tidigt och sitta med sin bästa pälskling och titta på soluppgången en daggig augustimorgon, det är fina grejer det!
 Så skönt med hundmänniskor. Det är en självklarhet att gå på timmeslånga promenader. Jag som älskar att gå, kul med sällskap av andra hundnördar.
 Toxic håller sig där vi är.
 Men sen är det skönt att komma hem igen. Hem till min vackra svarta galning som varit hemma med kattvakten (mamma). Jag saknar verkligen Purris när jag inte får träffa henne. Men hon har det bra hemma också, speciellt om det bara är några dagar vi är borta. Det är värre om det är längre tid, då längtar både hon och vi och familjen blir inte komplett förrän vi ses igen.
 Det hade gnott en tanke i mitt huvud ett bra tag, faktiskt nästan ett år. Flocken behövde en ny medlem. Men hur skulle jag göra, och vad sökte jag? Har velat och läst många annonser men inte svarat på en enda.
Men så för några veckor sen fick jag reda på att två av mina vänner hade förlorat sina katter. En på grund av sjukdom och ålderdom, och den andra hittade sin katt död i sin trädgård, antagligen påkörd.
Det gav mig lite putt i baken. Därför att skulle det hända Purris någonting skulle både Lillan och jag gå sönder.
"Hon är min lilla extramamma" säger Lillan "Hon får aldrig dö, för då dör jag!"



 Så en lite yngre katt skulle det bli, en som skulle matcha de mjuka och rara tjejer vi redan har. Purris kanske inte är så mjuk, snarare ett rivjärn med stor vilja och personlighet, men hon är ju gammal och ska inte behöva fightas med en kattunge som vi inte vet hur den blir eller en yngre dominant katt. Men hur gör man???
Hundar kan jag, men katter?? Vad kan gå fel och vad måste gå rätt? Vad kan man lära och vänja sig vid och vad är omöjligt?

Jag kollade på katthem, alla möjliga som jag förut kikat på, men det är svårt att hitta en katt där som får gå ute och som är människo- och barnvan. Vi vill ju inte att katten ska gömma sig under soffan för att den är rädd för häftiga rörelser och ljud. Jag menar; vi är ju en barnfamilj och ljud är oundvikligt.
Dessutom måste katten fungera med en hund också.
Jag hittade inte vad jag sökte.
Och gick istället ut på Blocket.
Hade det varit för ett par år sen hade jag inte letat där, men en (annan) kompis till mig (hennes katt är fortfarande vid liv), köpte sin katt via Blocket. Jag följde med för att vara kritisk och ställa de rätta frågorna för att hon inte skulle övertalas eller frestas att köpa katten om den inte passade henne. Istället är det jag som säger: "Köp honom! Han är jättemysig ju, helt underbar!!!"
Så hon köpte honom och tackade för det kritiska stödet jag varit...
Men han är underbar! Fortfarande...!

Jag svarade på två annonser; den ena lät så bra, men det var någonting med katten som inte kändes helt rätt... Kan inte riktigt sätta fingret på vad men jag lät magkänslan styra och tackade nej.
Nästa annons var katten livrädd för hundar, så det funkade inte heller...

Men så såg jag annonsen om Lisa. (Ja, katten heter också Lisa precis som mexikanaren...)

Hon verkade mjuk, var van vid barn, ville vara ute och var social och tillgiven. Fyra år gammal.
Lillan och jag åkte och tittade och blev glatt överraskade, magkänslan blev rätt!
 Så nu välkomnar vi fröken Lisa till flocken. De håller på och vänjer sig vid varandra och det går långsamt framåt. Jag tror att det kommer bli toppen! Det känns som en match made in heaven!
 "Nu har vi fyra djur!" Säger Lillan stolt och syftar förstås också på Grynet. Vi ska fortsätta rida på henne två dagar i veckan.
Så livet med djuren vankar på och känns väldigt bra just nu!