En bra början på årets sista dag är att gå en lång hundpromenad med andra hundfantaster. Tindra fick vara hemma. Hon är pigg och vill mycket, men hennes ork är inte som förr, och därför fick Toxic själv möta nya äventyr idag.
Det går hyfsat bra, och väldigt mycket bättre än från början. Men utan Tindra är Toxic lite vilsen och skraj. Hon utvecklas lite hela tiden, men så trygg som Tindra blir hon aldrig. ( inte många som är det iochför sig)
Fikapaus!
Tindra och Toxic, radarpar! Tindra skäller när de vill in.
Lilla Purran äger familjen. Hon bestämmer över oss alla, men är snällare och gosigare än nånsin.
Ibland blir det lite tokigt, när nyfikenheten tar överhanden. Tur att jag var vaken och hittade henne.
Tindra njuter...
...men Toxic har lite svårare att slappna av när det händer nåt.
Hur har 2014 varit?
Personligen har det varit ett lugnt år, jag har tagit hand om mig själv, tillåtit mig att vila, sänkt kraven både på jobbet, som mamma och som hundägare. Har haft några stressdippar men känner numera igen symptomen tidigare och kan styra bort från väggen. Helt bra blir jag kanske aldrig, men det är också skönt att kunna ha något att skylla på när man inte vill hoppa på livskarusellens höga fart.
Hundmässigt har Tindra haft ett lite knackigt år. Pigg till och från, lite stel och grå, men oftast glad. Under sommaren blev hon väldigt trött av värmen, men när höstkylan kom med klarare luft levde hon upp. Jag har lagt spår och kört uppletande och hon tycker fortfarande att det är så himla kul att jobba med nosen. Jag förvånas ofta av hennes engagemang och fart när det gäller. Hon är i det närmaste döv, men saker hon kan löser sig ändå med teckenspråk och kroppsspråk. Varje dag jag får ha kvar denna underbara hund är jag tacksam för.
För Toxic och mig har framstegen varit stora. Vi har vuxit som team och kommit varandra närmare. Eftersom Tindra alltid varit och är nr 1 för mig har det varit svårt att helt bjuda in Toxic i mitt hjärta. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om henne som hund, men hon har inte varit min andra hälft som Tindra.
Under året har vi varit på agility-kurs, lydnadsläger och lek-och belöningsutvecklingskurs. Under alla dessa kurser har Toxic vuxit och imponerat på mig. Hon är så lättsam, följsam, villig att göra sitt bästa och otroligt rar. Jag tror verkligen att hon har framtiden för sig!
Även hon har fått spåra en del och upptäcka sitt luktsinne. Nu är hon fantastiskt noggrann och engagerad i spåret.
Men vem är hon utan Tindra vid sin sida?
De två har verkligen funnit varandra och trivs så bra ihop.
Mina fina tjejer!
Vad vill jag 2015?
Önskar såklart att jag och min familj och alla jag känner får behålla hälsan och må bra.
Fortsätta utveckla den lugna harmoniska sidan av livet, njuta av dagen och inte oroa mig för det jag inte kan påverka.
Hundmässigt har jag inga planer. Vill inte hålla kurs ialla fall, eftersom det stressar mig för mycket. Jag vill mera satsa på att hitta glädjen i träningen av Toxic, lära in trix och spåra, ha kul!
Och så hoppas jag att Tindra kommer att må bra tills det är dags att ta farväl.
