Pepparkaksgumman

Nu börjar det lacka mot jul, och då är det gott med lite pepparkakor!

Visst ser Tindra riktigt entusiastisk ut, och sugen på att baka?

Hon tycker jag är jättejobbig när jag tar fram kameran och ska fota och arrangera bilder.

-Inte nu igen...

Det blev Bebis och jag som fick kavla och jobba istället.

Det finns inget så gott som de första pepparkakorna för säsongen, eller första julmusten, eller lussebullarna, eller skinkmackan. Mmmmm!

Vi har mest varit inne i helgen, dels för att det är mysigt, men också för att det har varit så fruktansvärt kallt och blåsigt och uschligt väder ute.

Tindra skulle nog gärna varit ute mer, men hon nöjer sig med att kura ihop sig i soffan bredvid brasan och mysa hon också.

Bara i fredags passade hon på att rymma lite.

Hon var borta en halvtimme, men det var under bästa sändningstid på TV så ingen människa var ute och kunde ta henne. Hon gick sin runda och kom hem sen.

På kursen för några veckor sedan fick jag reda på att koppeltvång gäller i hela vår kommun.

Oj då. Det hade jag ingen aning om. Tindra är alltid lös... ibland lite för lös som sagt.

Nu fattas bara några meter staket på ett ställe, sen har vi helt inhängnat på baksidan! Det gäller bara att jag inte slarvar och släpper henne på framsidan och tänker: -"Men hon ska ju bara kissa och komma in sen" , och sen gå in och titta på TV en kvart innan jag kommer på att hunden är borta. (det var detta som hände i fredags).

Tindra har äntligen fällt klart och tillbringar nätterna i sängen hos mig (!). Mycket mysigt! Hon är slimmad som en unghund och sprallar varje dag. Folk som frågar hur gammal hon är blir väldigt förvånade när jag berättar att hon börjar närma sig 10 år! Jag skulle inte heller tro det om jag inte visste bättre. Hon måste ha väldigt bra gener att brås på :-)

Hade jag haft mer tid hade det varit kul att tävla igen, men det är bara att glömma.

Jag får till och med separera promenaderna för att det GÅR bara inte att gå med både en bråkig, trotsig 2 åring, och en envis, understimulerad hund. Så när jag nattat Lillan i vagnen på kvällen, byter jag bebis mot hund och går lika mycket till...

Jag får vara glad för de blogginlägg jag hinner med, de blir bara färre och färre, men jag är jättetacksam för att det fortfarande är några som läser :-).

Jag skulle bli jätteglad om ni ville skicka några rader så jag vet vilka ni är.

Om vi inte hörs innan, så GOD JUL!