En hund och en katt och deras vardag tillsammans med en djurtokig matte

lördag 5 december 2009

Jag blir så arg...


... efter vissa hundmöten. GRRRRR!


Som idag.


Tindra och jag gick i skogen när en stor svart hund kommer från ingenstans. Den var visserligen glad, och jag är inte hundrädd, men hur vet ägaren det?

Jag försökte stoppa Tindra från att springa fram och hälsa, men det är inte lätt med en 30-kg labrador som bestämt sig för att forcera alla hinder för att till varje pris komma fram.

Jag fick ialla fall stopp på henne och satte på henne koppel.

Den andra hunden sprang fortfarande omkring oss och lajjade. Då hördes en svag vissling som hunden absolut inte lyssnade på.

Jag började gå, samtidigt som jag skulle få med mig Tindra, samtidigt som jag försökte hålla den andra hunden på avstånd.

Fortfarande inga stora ansträngningar från ägaren att få tag på sin hund.

Jag var nästan framme vid bilen och fortsatte dit, satte in Tindra i bilen, och stannade kvar där för att ge ägaren en chans att be om ursäkt eller säga någonting.

Det han säger när han går förbi är:


- Ingen lek?


- Eh...Nej!


Jag kan inte förstå hur man kan misstolka mitt kroppsspråk när det gällde hans hund, och att man inte kan försöka lite, att ialla fall fråga om det är ok att leka eller inte.

Jag blir så FRUKTANSVÄRT arg av denna nonchalans.

Jag känner folk som är hundrädda trots att de har egen hund. Hans hund var gissningsvis korsning mellan schäfer och dobermann och den var inte liten. Spelar ingen roll om den är snäll eller inte, mina anledningar till att min hund inte får hälsa på andra hundar är många och jag ska inte behöva förklara mig eller behöva försvara mig.

Kalla in era hundar inför möten med andra hundar och människor!!!!!

Om inte det går, be åtminstone om ursäkt och FÖRSÖK göra något åt er hund!


Jag kände att jag behövde avsluta vår promenad med något positivt, så när vi kom hem körde vi ett litet lydnadspass med ruta och fjärr. Det går långsamt framåt, men Tindra är så härligt positiv! Hon påverkades inte alls av incidenten i skogen eller av mitt humör ( som jag såklart bytt till positivism inför lydnaden ).

Hon är min härliga lilla gullunge!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar