En hund och en katt och deras vardag tillsammans med en djurtokig matte

fredag 17 november 2017

Usch...

Tyvärr går det inte åt rätt håll med katterna.
Purran har blivit annorlunda, ser sig över axeln hela tiden och vill ha koll på var Lisa är. På kvällarna jagar de varandra och verkar konkurrera över mig. Vem som ska få sova i sängen eller vara i sovrummet.
Jag får ont i magen när jag ser hur spända de blivit och vaksamma. Jag har gjort helt fel när jag introducerade en ny katt i flocken. Jag skulle gått långsammare fram. Men att dela av huset med dörrar och kompostgaller är svårt när man har barn som springer fram och tillbaka överallt.
Jag har fördelat mat och lådor så att de har flera och inte ska behöva konkurrera om dem i alla fall.
Men Purris ögon säger allt. Hon är stressad över situationen.
Snart måste jag ta ett beslut hur jag ska göra. 
Blir det inte bättre snart måste jag omplacera Lisa.
Purris ska inte behöva må dåligt och känna sig utkonkurrerad i sitt eget hem.
Men jag kan inte förmå mig till att lägga ut annonsen. Texten är skriven och bilderna utvalda. Men det tar emot. Jag gillar Lisa så himla mycket.
Detta känns svårt.

onsdag 1 november 2017

Lääänge sen - Höstuppdatering

Ja, alldeles för länge sen.
Men orken, energin, tiden, den räcker inte till alls.
Lisa har verkligen börjat göra sig hemmastadd.
 Hon minglar friskt med de andra, speciellt när det vankas mat i någon form. Hon bangar inte ens ruccolasallad eller smörgåsar. Konstig katt...
 Hon har varit hos veterinären och blivit vaccinerad två gånger och chipmärkt. Hon satt stilla som ett ljus och var nyfiken på var hon var någonstans. Djursjukvårdarens kommentar var: - Trevlig katt!!
I mitten av september tog Toxan och jag en egen helgtripp till Dalarna där vi fick vara ifred. Fick välbehövlig ensamtid med långa promenader... Hon är verkligen världens finaste...

 Efter tre veckor inomhus vågade jag äntligen låta Lisa gå ut. Hon är en väldigt aktiv katt och hänger gärna i gardiner eller trädkronor. Mycket energi i den lilla kroppen!
När hon kom vägde hon 3,6 kg, nu har hon gått upp till 4 kg. Man får hoppas att det är muskler...?
 Nu när höstmörkret och kylan smygit sig på gillar alla att hänga inne framför brasan. Lisa söker sig självmant upp i knät. (om det inte är upptaget av någon annan det vill säga...)
 I mitten av oktober fick vi säga hej då till Grynet. Hon såldes och vi kunde inte fortsätta vara medryttare. Kändes tungt och sorgligt då vi verkligen älskade denna lilla envisa och personliga häst.
Förhoppningsvis hittar vi någon annan medryttarhäst snart, men Grynet är ju Grynet, ingen är som hon! Vi har haft så kul tillsammans och lärt oss så mycket.
 Lisa är tiggeriets mästare. Med huvudet på sned kan hon få den mest principfasta matte att vekna. Och hon äter verkligen ALLT!
 När jag höststädar i trädgården följer hon intresserat jobbet från högsta utkiksplatsen.
 Höstplantering och hon är med!
 När jag trodde att allt var lugnt, har det börjat gnabbas lite mellan katterna. De bråkbusar och det är svårt att veta hur mycket allvar som ligger bakom. Men Purran verkar inte helt nöjd och jag märker att katterna har en tyst överrenskommelse att när den ena går ut, går den andra in. De vill inte gärna vara på samma ställe samtidigt.
Jag försöker stävja det med att ha mat på olika ställen och även kattlådor så att det inte ska bli något bråk om resurserna. Det har lugnat sig lite, men jag har inte ropat hej än.
Jag tycker så mycket om båda katterna och jag hoppas verkligen att det kommer att fungera. Jag vill att de allihop ska känna sig harmoniska i sitt eget hem och inte behöva se sig om över axeln vem som eventuellt är inne i huset eller i ett annat rum.
Tiden får utvisa. Just nu är det lugnt i alla fall... De vaktar mot inkräktare tillsammans på trappen.
 Hon ser bra oskyldig ut tycker jag. Men är hon det...?

 Lisa och Toxic är tiggarnas mästare. De två funkar otroligt bra ihop. Men så är Toxic också världens snällaste hund.