En hund och en katt och deras vardag tillsammans med en djurtokig matte

tisdag 25 februari 2014

Toxic i senaste modet à la Lillan.

söndag 23 februari 2014

Barnkalaset

Glömde att berätta om hur cool Toxic var när vi hade kalas för Lillan.
Trots att huset var fullt med folk, och ungar i ålder 1,5-8 år sprang runt runt spelandes fotboll och pangandes ballonger, låg båda hundarna mitt i röran av egen fri vilja. Ibland fick de en fotboll i huvudet, men flyttade sig inte ändå. Tindra gillar att vara i händelsernas centrum och Toxic verkar vara likadan.
Katten tyckte dock att det blev lite för rörigt och förflyttade sig upp i trappens tryggare vrå men med överblick över spektaklet.
Dagen efter var Toxic lite spak, med mycket intryck från kalaset. Det är enda sättet att trötta ut henne på. Var precis ute och cyklade med henne. Hon flåsade inte ens efter 3 km.

fredag 21 februari 2014

Arbetsnarkomanen

...heter Toxic!
Från att från början ha varit ganska låg, blyg, stillsam och försynt har denna hund blommat ut och blivit
framåt, sprallig, ögontjänare, glädjespridare, racerhund och arbetsmyra.
Det är ofattbart att tänka sig att hon med denna energi i sin kropp bott i ett hundstall i 3 år.
Hon är fortfarande en lättsam hund, äter inte upp inredningen de dagar jag inte har så mycket tid, men jag märker på henne att hon blir rastlös. Inomhus är hon nästintill osynlig, men när jag rör på mig är hon inte sen att tassa efter.
Är det promenad på G?
 
Man ser skillnad på energin i dessa två hundar.
Toxic är på tårna.
Tindra tycker att hon är lite för mycket ibland.
-Suck, kan hon inte bara ge upp? Ingenting händer ju!
Men som den lättsamma hund Toxic är, lägger hon sig och vilar när det inte vankas aktivitet.
Men glad över det är hon inte.
Hon vill ha mer!
Tur att agilitykursen börjar om en månad, annars skulle hon väl tråkas ihjäl...


onsdag 19 februari 2014

Nu kan jag också!

söndag 9 februari 2014

Toxic på konferens!

 Idag var Toxic och jag på instruktörskonferens på klubben.
Det var 9 månader sen jag var aktiv där, innan jag brakade ihop, så det var lite blandade känslor när jag svängde in på gårdsplanen.
Men sen släppte magklumpen och det var roligt att vara tillbaka.
Toxic trivdes som fisken i vattnet, minglade runt som om hon inte gjort annat. Mellan 10-15 låg hon bredvid min stol, så lugn och trygg. Vilken hund!
 Alla sa: Vad söööt hon är! Hon var liten jämfört med de tre mallarna som också var med.
Mallen ser lite läskig ut...
... men här delas ju ut godis så jag får väl strunta i den.
Godis slut. 

Då klänger jag lite på mamma istället!

lördag 8 februari 2014

Hundarna håller mig sällskap när jag håller på att måla Lillans rum.
Både Lillan och Husse har influensa.
Lite bra musik på det och det känns riktigt mysigt att måla själv. Hundarna är tyvärr inte till så mycket hjälp. Men trevligt sällskap är inte fel heller.

Pinsamt



Under promenaden idag mötte vi en man med två lösa hundar. Jag stannade och ställde mig vid sidan av stigen med handen på Toxics huvud. Tindra stod bakom mig.
En av mannens hundar kommer springande mot oss, stannar och skäller på oss.
- Kan du kalla in din hund! Ropar jag eftersom jag inte vill ha ett okontrollerat hundmöte. Mer hinner jag inte säga förrän Svarta Faran alias Tinsilinsi springer förbi mig.
- Matte behöver min hjälp! Jag rycker ut! Och springer fram till den mopsiga hunden.
Kvar står jag väldigt förvånad. Är detta den gamla trötta haggan som gått med i stillsam takt?
Pinsamt värre.
Jag får gå fram och ta tag i Tindra som inte kommer på inkallning längre och förlägen gå vidare. Tur att det var snälla hundar inblandade.


tisdag 4 februari 2014

Toxic hos veterinären

Idag var det dags för vaccinering av Toxic. 
Vi har världens bästa lilla veterinärspraktik på gångavstånd. Lyxigt värre!
Så Toxic och jag tog en promenad och var där i god tid innan så att hon skulle få lukta och bekanta sig med stället i lugn och ro. 


Passade också på att väga henne; 16,85 kg. 
Hon har gått ner 1,5 kg sen i somras, hon är mer vältränad nu och har lagom hull nu tycker jag. 

Undersökning och vaccinering gick jättebra. Hon tyckte det höjbara bordet var lite läskigt, men accepterade som vanligt.  Och den för henne okända sköterskan fick hantera henne utan problem. Sen gick vi en egen promenad tillsammans, hon är som en dröm så följsam och fin!