Hundåret 2012

En liten återblick av året som gått.

Vad har hänt 2012?

Mycket! Både roliga, jobbiga, lärorika och sorgliga saker.

Året rivstartade med en instruktörsutbildning med flera träffar i veckan under hela våren. Jag lärde mig massor! Den absolut roligaste utbildning jag gått alla kategorier!
Examination i juni, sen lång härlig semester med uppladdning inför höstens debutkurs i allmänlydnad.
Den följdes ganska snart av en fortsättningskurs med otroligt engagerade, trevliga, snälla kursare.
Bättre debut kunde jag inte fått!
Min kära instruktörskollega gjorde också att allt blev så mycket bättre än jag någonsin vågat hoppats.

Min egen träningstid med Tindra har varit lågprioriterad under året, dels pga att utbildningen och kurser tagit mycket tid, men också pga obefintliga mål i träningen. Jag måste ha något mål med träningen, annars känns det meningslöst.
Visst skulle jag kunna finslipa på skällandet när det kommer folk hem till oss, eller snabbheten i inkallningen på promenader, men det känns inte motiverat nog. Det duger, och jag vill inte bråka för mycket med Tindra nu. Jag märker ju att hon är gammal och hon blir bara mer och mer egensinnig och envis för varje månad som går... Jag låter henne få vara ifred från krav ganska mycket.
Däremot har vi tränat in småtrick med klicker, och kört lite freestyle i lagom dos. Det tycker hon är superkul!
Hennes hälsa har varit ok, hon är glad och pigg, men har varit några turer hos veterinären men inget allvarligt. En gammal hund har lite mer krämpor än en ung.

Lillan har under året gått från trotsig liten skitunge ;-) till en förståndig (ialla fall oftast) liten tjej som verkar dela min passion för djur.
Hon och Tindra umgås en hel del.
Bilden är från igår när Lillan drog ut alla täcken, kuddar och filtar hon kunde hitta och bäddade ner både sig själv och Tindra i biabädden framför brasan.

Det sorgliga som hände under året var att min pappa gick bort. Det är en himla tur att man har både djur och människor runt sig som hjälper en att fokusera på vad som är viktigt i livet, och hur man lever i nuet.

Vad väntar jag mig av kommande året 2013?

VALP!!!

Det känns så himla spännande och kul att få börja om och forma en liten hund från början igen.
Jag vet ju hur mycket jobb det kommer att bli, men den här gången är jag bättre förberedd. Jag har med mig min erfarenhet från Tindra, utbildningar i ryggen, träningskamrater att ta hjälp av, roliga kurser på klubben att gå och hjälp hemifrån både av husse, men också av Lillan som kommer att vara behjälplig som sökobjekt och figurant!

Under våren kommer jag och min instruktörskollega att hålla ytterligare en allmänlydnadskurs på klubben, sen vill jag bara vara ledig för att lägga tid på valpen.

Sen vet man aldrig åt vilket håll det viker av, men det är det som är så spännande!

Gott nytt år!

Vi ses 2013!

 Den här odågan har varit riktigt jobbig den senaste tiden. Haft kottar i öronen, inte lyssnat på mig, rusat fram till främlingar, morrat och skällt på förbipasserande hundar, suttit och gnällt efter andra hundar osv.
Idag fick hon diagnosen "överhormonell" av veterinären. Hon har en infektion i vulvan som ska behandlas med antibiotika i 10 dagar och använda tratt.
Ja, så kan det gå ibland.
Som tur är kändes livmodern bra, och jag håller tummarna för att den fortsätter med det...


Så här såg det ut i kväll:
Mina bästa tjejer i samspel.
Jag måste säga att Lillan är väldigt duktig på hundträning för att vara så liten.
Tindra lyssnar och gör som hon säger.(faktiskt!)

Koncentration på hög nivå!

 

 

Vi längtar båda två efter valpen som ska komma hem till oss. Vi vet inte när, men vi förbereder oss mentalt för den stora dagen.

 

Jag tror inte att vi fått några positiva reaktioner på vårt val av ras.

-Usch! Inte en pudel!

-Ska ni verkligen ha en pudel? Varför då?

-De är ju så fjompiga!

-Nej, skaffa en riktig hund istället!

 

Osv osv osv

 

Jag riktigt längtar efter att få motbevisa dem och visa att de har fel.

Ju mer jag läser och lär mig om pudeln, desto mer fascinerad blir jag.

Det är inte helt ovanligt att "bruksmänniskor" som velat prova en annan ras fastnat för pudel.

Sen finns det ju som i alla raser, dåliga exemplar av hund. Men dem hade jag tänkt undvika.

 

Nu ligger Tindra och sover bredvid mig. Älskade hundkräk.

Valet av ras...

Ur rastandard för pudel:
"...
Pudeln har blivit mycket populär som sällskapshund tack vare sitt vänliga, glada
och trogna sätt, men också tack vare att den finns i fyra storlekar
och i olika färger, något för alla smaker.
,,,
Uppförande/karaktär: Pudeln är känd för sin trofasthet, sin lätthet att lära och dresseras, vilket gör den till en särskilt trevlig sällskapshund."

En rastypisk pudel ska vilja vara till lags, den ska vara aktiv, mkt lättdresserad och glad. Den "har lätt för sig" eftersom den är snabbtänkt och samarbetsvillig - inom rimliga gränser. En typisk pudel gillar att få uppmärksamhet och den "har humor" vilket den bl.a. visar i form av att hitta på tokeriet och ofta få glädjefnatt - en pudel är både en pajas, spelevink och aristokrat. Har man en pudel med den typiska positiva mentaliteten har man också en hund som man blir glad av att leva tillsammans med och får stort utbyte av.

En rastypisk pudel är användbar inom dom flesta tävlingsgrenarna och många (även utställningschampions) har också championat inom lydnad, bruks (mest spår o sök), agility, viltspår eller något annat. Många pudlar används som service- och blindledarhundar. Påfallande många av dessa "arbetande" champions har alltså också sina utställningschampionat.

Taget från privat sida från nätet (vet inte vilken tyvärr...):

Jag kan verkligen rekommendera pudeln som ras till allt och alla. Den passar verkligen för ALLT. Det finns ju 4 olika storlekar, toy, dvärg, mellan och stor. Och många olika färger, svart, vit, brun, grå, röd, aprikos och även harlequin som är tvåfärgad, dock ej en godkänd färg än. Vill man ha en söt, gullig sällskapshund om man bor i en liten lägenhet i stan så passar pudeln utmärkt, man kan med fördel då välja en av de mindre modellerna. Vill man ha en hund till jakt så är storpudeln utmärkt som ursprungligen är en apporterande fågelhund.

Vill man ha en hund till lydnad så är pudeln perfekt i och med att den är så väldigt lättlärd. Vill man hålla på med agility, freestyle m.m. funkar pudeln alldeles utmärkt också, den är lätt och snabb i kroppen och som sagt mycket smart och lättlärd. Vill man bara ha en snäll hund som fungerar bra i barnfamilj så är pudeln utmärkt, pudeln är mycket bra med barn och tålig, dock måste man som med alla hundar se till att den får gå undan och vara ifred när den vill då det kan vara ganska påfrestande med småbarn ibland.
Vill man ligga och dega i soffan en hel dag med sin pudel så går det bra, vill man campa och vandra i skogen i 3 dagar med sin pudel så går det också bra.
Även många allergiker klarar av pudeln då den inte fäller hår vilket är en stor fördel .

Titta och njut!

Alltså... det finns väldigt talangfulla hundtränare.

Jag är stum.

Titta själva!

 

Hundmässa i Älvsjö

I söndags begav jag mig till Älvsjömässan för årets stora hundevenemang.

Detta får man bara inte missa om man gillar hundar!

Klockan 9.15 var jag på plats för att titta på elitlydnaden.

Det är en fröjd att se så välgenomarbetade hundar tävla.

 

Många hundar bara "ramlade" ner på kommandot "ligg" och låg sen utan att röra en fena i 4 minuter.

Fin kelpie! 

 

 Mina tävlingsnerver pirrade i magen trots att jag inte tävlade. Men jag känner så väl igen situationen. Här på mässan var det väldigt mycket störningar, men hundarna klarade det galant!

 

Självklart kikade jag på utställningen också.

En del har väldigt många hundar.

Men det är så roligt att se älskade och välskötta hundar.

Jag riktigt myser ända in i själen och vill ha allihop!

 Självklart tittade jag lite extra på den ras som vi bestämt oss för:

 Just det!

Vi ska skaffa pudel!

Jag såg också de stora Nordiska mästerskapen i Freestyle!
Helt otroligt duktiga hundar och förare. Väldigt imponerad av programmen!
De tre som kom etta, tvåa och trea, var helt värda det!

Små finesser, fina kostymer, vältimade och otroligt fina program.

 

Snön har tagits emot på lite olika sätt...

Man ser för varje år att Tindra blir äldre och äldre. Det oundvikliga slutet närmar sig, men jag gör allt i min makt för att det ska dröja så länge som det bara går.

Min strategi är:

-Att hålla henne i trim, inte låta henne bli för tjock.
Motionera henne varje dag med balansövningar på varierande mjukt underlag. Vara noga med att inte låta henne springa och busa innan hon är ordentligt uppvärmd i muskler och leder.

-Ge henne bra mat, anpassat för hennes ålder.

-Ge henne tankenötter för att hålla hjärnan igång.
Precis som gamla människor behöver lösa korsord för att inte mossa igen, får Tindra lösa problem som träna in nya trick med klicker. Eller leta godis i gräsmattan, eller söka vantar i ett skogsområde.

Hon och jag har levt i symbios så många år att vi inte behöver prata längre.
Om jag inte vill att hon ska hoppa upp i sängen, skakar jag bara på huvet när hon frågar mig. Då vänder hon och går och lägger sig i hallen istället.

Tanken på att hon inte alltid kommer att finnas hos mig gör så ont, hon är en stor del av mig och mitt liv.
Men livet går vidare och det känns helt rätt att skaffa valp i sommar.

Sen får vi se hur glad Tindra kommer att vara över den nya familjemedlemmen.
Jag hoppas att Tindras klokskap kan gå i vidare till den nya hunden så jag får lite uppfostran gratis. Tillsammans kommer vi fixa det!

Lillan får också vara med på ett hörn...

Ni missar väl inte Hundmässan i Älvsjö den 15-16 december. Lydnad och freestyle ska jag åka och titta på. Ett måste!

Fortsättningskursen i allmänlydnad pågår, och härhemma börjar valpplaner ta form...

Mycket spännande och lite läskigt. Det har legat så långt fram och inte haft någon konkret form förut, men nu närmar det sig!
Jag har pratat med en uppfödare som har planer, men tiken är inte parad än så vad som helst kan fortfarande hända. Men vi hoppas på valp till sommaren ialla fall:-)

Vilken ras blev det då?

Ja, inte blev det någon av dem jag spanat på innan ialla fall. Även denna gång blir det en kompromiss som jag vet kommer passa oss alla i familjen. En lättsam, trevlig familjehund som jag kan träna med utan att behöva ha dåligt samvete för de perioder då livet kör ihop sig. Och som funkar med alla sorters människor och djur, och barn:-). Och som är lagom stor för att även passa Lillan i framtiden.

Fortsättning följer...

Motivation, stress och frustration

Det känns lite ovant att få problem med Tindra efter så många problemfria år.
Jag har gått över en gräns i vår träning. Jag har hela tiden fått jobba med Tindras motivation att jobba för mig. Men nu har hennes motivation blivit till stress och frustration. Något som jag felaktigt tolkat som hög motivation.
Men jag märkte att jag inte kunde lära in nya saker. Hon kan inte koncentrera sig utan blockerar sig vid inlärning.
Hon har även börjat slicka bort päls från sina tassar. Tristess eller stress?
Jag tycker begreppen och beteenden är svåra att reda ut.

Mitt ständigt dåliga samvete är en stor bov i dramat. Jag är själv ofta stressad mentalt i vardagen. Hur ska jag få tiden att räcka till allt och alla? Självklart känner Tindra av det och får samma beteende.

Att jag belönar henne med mat blir lätt till fixering. Hon är ju labrador, alltså mattokig. Jag har alltid utnyttjat det faktumet, men nu måste jag dämpa det.
Jag har börjat belöna enbart med mig själv, klappar och röst, för att inte få en så hetsig jakt på belöning för beteenden.
Ingen nyinlärning av moment utan bara bibehålla regler och kommandon i vardagen.
Promenaderna funkar nästan bäst, det är hemma hon är hetsig och på tårna hela tiden.

Fast i dag när jag skulle se på solnedgången vid vår sjö och satte mig på en stenhäll vid vattnet, satt Tindra och hoppade bredvid mig. Pep och visade att hon ville att vi skulle gå vidare.
Jag la henne ner och började lugna henne med röst och händer, massera och hålla fast tills hon slappnade av. Det tog betydligt längre tid än jag först trodde att det skulle ta. Vilken visar att problemet är större än jag uppmärksammat innan.
Hemma ska jag låta henne lägga sig i sin biabädd och inte låta henne tassa efter mig hela tiden. Det är stressande både för henne och mig.
Jag tänker:- Åh jag måste verkligen hinna gå ut med Tindra snart, helst innan jag lagar middan. Eller kan jag vänta tills efter? Nej, det går inte för då ska jag lägga lillan och hänga tvätten. Nej, jag får gå nu, ska bara hinna ut med soporna och dammsuga först....
Tindra tänker: -Hon rör på sig! Är hon på väg ut månntro? Nehej, bara på väg ut till köket... Men NU då? Hon gick mot hallen! ...och så gick hon förbi och vidare på toa. Bäst att jag ligger härutanför under tiden. Hon brukar ju gå på promenad efter ett toabesök. Ibland ialla fall...

Jag måste bli lugnare och inte stressa in promenader där jag får tid.
Jag måste acceptera att jag inte kan ge henne samma mentala utmaningar som jag gjorde innan jag fick barn.
Jag måste bara kunna njuta av min hund i lugn och ro hemma utan att jag ska tänka att hon ska lära sig något nytt hela tiden.

Jag som jämt tänkt att Tindra är så väluppfostrad har börjat märka av hennes bortskämda attityd mot mig.
Hon liksom kräver saker av mig, och jag ger henne dem. Så det är ju jag som skapat detta bortskämda monster. Allt ligger hos mig nu om förändring ska ske.

Men det första steget är förståelsen av problemet, sen kan jag börja ta itu me det!

Dåligt samvete

Har haft så dåligt samvete över min frånvaro på bloggen.
Men allt snurrar på i en väldig fart och datatid blir inte prioriterat...

Har haft en allmänlydnadskurs på klubben tillsammans med en annan instruktör och vilken kick det varit! Så trevliga människor och hundar och flera av dem vill ha en fortsättningskurs!
Det värmer gott i magen för egot.
Så nu är det bara att kavla upp ärmarna och börja planera nästa kurs, ska hinna den före jul tänkte vi, för deltagarna är hungriga och det gäller att smida medan de är inspirerade!

Tindra har fått agera lite visningshund och skött sig, som vanligt, väldigt bra. Charmig och social och lydig. Det blir mer tyngd i övningarna när man kan visa att de fungerat för ialla fall mig och min hund.

Men den egna träningen är tyvärr minimal just nu.
Ju äldre lillan blir, desto mer tid behöver hon och jag tillsammans. När man jobbar och går på dagis är inte familjetiden procentuellt så stor så det gäller att njuta nu. Tindra är alltid med oss när vi går till parken, eller åker ut och cyklar eller går till affären, men fokus ligger inte direkt på hunden då.

Men förra helgen tog jag mig i kragen och la ett spår. Det märktes inte på henne att hon var otränad. Det var som att åka på räls:-)
Min duktiga skrutta *kärlek*

Nu är sommaren slut...

 Trots dålig sommar har vi hunnit med lite sol och bad på landet.

Åka båt och flaka är en baggis!

Har jag gjort 1000 gånger!

 

 

 

Nu är det höst och vardag igen.

Om några veckor börjar en allmänlydnadskurs som jag ska hålla i, annars har jag aktat mig för att ta på mig för mycket aktiviteter.

Det ska bli en lugn och skön hösttermin har jag föresatt mig.

 

Valpfrossa!

Jag har varit och hälsat på hos Tindras uppfödare och hennes helt underbara valpkull som var 6 veckor.

Hela jag bara smälte.

Så fantastiskt mysiga och söta, gulliga, underbara, gosiga, härliga, ja, orden räcker inte till.

Tur att det är jag själv som utfärdat valpförbud, annars hade nog övertalningskampanjen börjat hemma...

 Lyckliga den som får ta med sig den här raringen hem.

 Och den här då: snacka om labradorögon...

 Den här lilla underbara tjockisen gjorde precis som Tindra brukar göra. När jag slutade klia, "gurglade" han till och tittade uppfordrande på mig.

-Fortsätt då!

Att det finns så mycket personlighet i en sexveckorsvalp...

Dragkamp om vem som äger kameraremmen.

Om jag bara hade haft tid...

Så fina, trygga, socialt härliga valpar!

Om det är någon som letar efter en svart hanvalp finns det två i kullen som ännu inte är tingade.

Och Tindra då?

Hon gick inte i närheten av valparna.

-Nej, fy vad äckligt! såg hon ut att tänka.

Vi har verkligen inte samma smak.

En till film...

Kunde inte låta bli.
Jag älskar honom!

På hundfronten intet nytt.Tindra vandrar här hemma och gör inte många knop. Inte ett enda spår under sommaren, bara promenader. Pinsamt men sant.

I september-oktober ska jag hålla en allmänlydnadskurs tillsammans med en av de andra som utbildade sig samtidigt som mig. Känns bra att vara två, men det är pirrigt ändå.
Vi får se hur det går...

Om jag vill bli peppad tittar jag på den här filmen:
GLÄDJE!!!

Jag lever...

... och jag har genomfört examinationen och är numera allmänlydnadsinstruktör!

Tindra har blivit lite skruttig, har fått salva till sina röda öron. I går upptäckte jag dessutom en liten knölig utväxt på hennes ena tutte... Vill inte tänka på vad det kan vara. Får boka tid hos vetten igen och köra en genomkoll på henne.

Men lyckligtvis är hon pigg och glad som vanligt.

Glad sommar önskar Tindra, Hulda och jag!

Sjukvård...

Vi hade sjukvård som tema på föreläsningen i tisdags där vi fick lära oss att lägga om tassbandage.
Tur det, för när jag kom hem hade Tindra fått en sticka (eller nåt?) emellan trampdynan och bitit upp ett köttigt sår.
Så nu har jag investerat i ett nytt bandageförråd.
Känns tryggt och bra att vara förberedd.
Saker som ingår i mitt sjukvårdskit:
-Pincett
-Fästingplockare
-Sårtvätt
-Elastisk gasbinda
-Kirurgtejp
-Tunna kompresser
-Självhäftande bandage

Säkert kommer mer att tillkomma.
Så dumt att det måste hända något för att man ska inse vikten av att ha såna grejer hemma...

Livstecken...

...från mig.
Som ni förstår har jag ett väldigt hektiskt schema just nu.
Förutom instruktörsutbildningen med inlämningsuppgifter och projektarbete, är det trädgård som ska fixas och skötas, semestrar som ska planeras och bokas, barn och hund som ska skötas och underhållas osv osv. Ovanpå det ska man hinna jobba också. Hur ska det gå till? Det vore bra om dygnet hade lite fler timmar...

Instruktörsutbildningen har varit helt fantastisk!
Jag har lärt mig så mycket under våren och känner att jag faktiskt kommer att fixa att hålla kurs i höst med allt jag nu har i ryggen.
Tindra och jag är ett bra team, men att faktiskt få ett kvitto på att vårt förhållande håller i mängder av övningar och i olika sammanhang och situationer, ger ett självförtroende som är bra att ha med sig när man ska ge sig ut och lära andra.

 

 Min utsikt vid fotgående

 Några av kursarnas hundar

 ...och Tindra som väntar...

...och väntar.

Det har blivit mycket passivitetsträning för hundarna vilket är väldigt nyttigt och bra!

Nej nu väntar Lillan på att mamma ska sluta knappa på datorn.

Ha en underbar vårfredag!

Åh vad det är jobbigt att bygga altan...tycker Tindra.

Fint väder i flera dagar ger verkligen ny energi!

I morgon har vi träff på instruktörsutbildningen, ska gå igenom inlärning med hundarna, ska bli superkul! Heeeela dagen på klubben, bara Tins och jag.

Lite om helgens aktiviteter

 Idag blev vår altan äntligen klar!

Vad jag har längtat efter att kunna sitta ute och grilla i solen! Gissa vem som mer har saknat grillsäsongen?

Tindra vet att den högsta utdelningen kommer om hon sitter tyst och snäll en bit ifrån bordet. Gnäller hon det minsta blir det ingenting från grillen.¨

Jag hade problem med hennes gnällande för några år sedan och därför var jag tvungen att införa den hårda regeln.

Men den funkar!

I lördags var lillan och jag på Skansen en heldag, och då fick Tindra stanna hemma (såklart).

Hon var inte ensam, husse, husses bror och Speed var hemma hos oss.

 Tindra tycker att Speed är jättejobbig.

Hon sätter sig precis så att hans koppel inte räcker fram till henne.

Kolla hur nöjd hon är:

-Jag får vara lös, det får inte du!

 Efter ett tag brukar det lugna ner sig.

När jag kom hem från Skansen var T galen av glädje.

Det var som att vi hade varit borta en vecka minst.

På kvällen började hon skojbråka med mig, hoppade upp till mig i soffan och bita mig i armen, morra och rulla runt på mig, det märktes att hon saknat mig!

Jag blir så glad när jag ser hur pigg T är nu.

En ung hund i en gråsprängd kropp...

Lördagspromenad och boktips!

Igår var ytterligare en barnfri lördag och då passade jag på att stilla mitt dåliga samvete genom att gå ut med Tindra i skogen i 2 hela timmar! Skönt både för henne och mig att andas lite frisk skogsluft. Efter snön och regnet blir skogen som ny, färgerna klarare och renare. Underbart!

Som synes av bilden passade hon på att bada lite. Inte en vattenpöl passeras utan att doppa åtminstone tårna.

Eftersom jag hade egentid passade jag också på att läsa lite, vill rekommendera dessa böcker:

"Marley och jag" -Livet och kärleken med världens värsta hund- av John Grogan- är en rolig och igenkännande bok (ialla fall om man har eller har haft en labrador). Den är lättläst och underhållande, men också sorglig emellanåt. Rekommenderas varmt!

"Bra relation" -om samspelet mellan hund och människa med TSB-modellen- av Kent Svartberg. En intressant och användbar bok, men mycket att läsa och ta in. Jag tar delar och smälter en stund. Inte en bok man läser i ett streck, ialla fall inte jag. Men den ger bra tankar för relationen man har med sin hund och hur man förbättrar den.

TSB står för TRYGGHET, SAMARBETE , BESTÄMMANDE.

Idag står storhandling och fix i trädgården på schemat, lite lugnare på hundfronten.

Jahapp! Vinter igen!

Inte ens Tindra uppskattar vintern längre. Nu får det vara nog!

Tidigare i veckan hann jag ialla fall lägga ett personspår till Tins, det första för i år. Det blev ett kort, kringligt spår med fyra pinnar i skogsterräng.
Kringligt för att jag ville få ner hennes näsa och upp hennes noggrannhet redan från början.
Det fungerade bra!
Hon markerade alla pinnarna tydligt och lugnt utan tugg, och fick prinskorv i utbyte.
Det gillade hon!

Nu känns det inte så roligt med 15 cm snö ute. Dessutom har jag fått kräksjuka och måste ligga inne och vila.
Det borde finnas regler för hur många gånger man får bli sjuk under ett år. Det borde fördelas jämnt över befolkningen, och inte bara hamna på mig. Har inte räknat, men det är nog 4-5 gången jag är sjuk i år, är mer hemma än på jobbet känns det som ibland.´

Tur i oturen att vi inte har någon kurs denna veckan, kan inte missa mer om jag vill bli utexaminerad.

I huvudet snurrar övningar till "min" lilla lapphund med matte. Vaknade mitt i natten och tänkte:
-Varför gjorde jag si och inte så?
Börjar nog bli lite för fanatisk när det gäller instruktörsutbildningen...

Purran tycker inte heller om vintervädret.
Hon står vid ytterdörren och vill ut. När jag öppnar vill hon inte gå ut.
Hon går till tvättstugedörren istället, hoppas på att det är bättre väder därutanför.
Knasiga katt!

Nu har min instruktörsutbildning börjat gå mot sin sista fas.
Idag fick jag reda på vem jag får som projektekipage!
Vi ska träffas tre gånger själva och börja träna på ett allmänlydnadsproblem, och sen ska vi instruktörer agera i grupp fem gånger med våra ekipage.
Väldigt spännande!

Jag har fått en smått galen 11 månaders svensk lapphund med matte att jobba med. Känns jätteroligt! Svensk lapphund är ju en av de raserna jag själv funderat på, så mentalt blir det nog lärorikt att jobba med den.

Det känns som den här utbildningen har gett mig enormt mycket, på flera plan.
Jag har lärt mig läsa hund och göra analys av mentaliteten, jag har lärt mig hur jag ska agera för att vara tydlig, har fått bra tips på träningsmetoder och hur man ska tänka i möte med hussar och mattar. Framförallt har den fått mig att tänka i hundtränarbanor. Jag funderar och vrider och vänder på övningar. Kan man göra den här på ett annat sätt? Hur fungerar den här på en signalkänslig hund alternativt självständig hund? Hur får man upp aktivitetsintresse alternativt ner aktivitetsnivån?
Ju mer jag funderar desto mer blir jag sugen att prova mina teorier och övningar. Mitt ekipage blir verkligen försökskaniner. Tur att jag har min duktiga lärare i ryggen som jag kan fråga om råd!

Spännande blir det!
Fortsättning följer...

Tankar...

Jag förundras över hur fantastisk hunden är. Den hjälper oss människor på ett otal olika sätt.
En del letar minor, människor, knark, lik, sprängämnen, mögel eller cancer.
Andra hjälper handikappade människor att få en fungerande vardag, eller hjälper sin husse/matte med att tala om att ett epilepsianfall är på gång. Det finns också terapihundar som bara genom att vara underbara och sociala hjälper gamla och sjuka finna mening i livet.

Jag börjar alltid gråta när jag ser bevis på hundens enorma kapacitet.
Det går rakt in i hjärtat på mig.

Lillan och jag brukar titta på "Bulldogg" på SVT. Man kan tycka vad man vill om programmet och de blinkande ljusen och applåderna som skrämmer hundarna halvt från vettet, men när "dejten" med den lilla människan visas i slutet, grinar jag alltid. Ett litet barn får sin högsta dröm uppfylld, en hel dag tillsammans med en snäll hund.
Jag känner igen mig i den längtan barnen känner. En hundtokig människa är alltid en hundtokig människa, det går inte att ta bort.
Man tänker och känner hund hela tiden.

En hund kan genom att bara vara göra hur mycket gott som helst.
Tindra är min välgörare i hundvärlden.
Hon har genom att "bara vara" fått mig att lära mig enormt mycket. Jag har lärt känna massa trevligt folk jag aldrig skulle träffat annars. Jag har lärt mig om inlärning, både min egen och hundars, jag har fått mycket frisk luft, många mil i fotsulorna, många myskvällar, korvgrillningar, läger, bad, ja tänk vad mycket jag hade missat om inte hon kommit till mig för snart 10 år sen.

Jag brukar uppmuntra folk som har tid att skaffa hund.
Ibland får jag höra: - Jag blir så låst då.
Låst?
Jag fattar faktiskt inte vad de menar?
Fri menar de väl ialla fall?

En helt vanlig dag

I söndags grillade vi korv hemma på tomten, alla var med.

Tindra blir så till sig att hon måste busa med katten som inte uppskattar det lika mycket.

Dock blir inte katten överdrivet rädd. Hämnd på hunden brukar utdelas senare...

Barnfri dag!

Det där med att jogga tycker Tindra är sådär...

Hon vill mycket hellre gå och nosa i buskarna.

Ibland är det skönt med en barnfri dag. Det hade jag idag!
Lillan var med sin farmor och jag kunde göra följande:

-Läsa "Allmänlydnadsboken" och påbörja en recension (vi har det i läxa)
-Se en HEL långfilm utan att bli störd
-Städa hela huset, sätta upp två hyllor, tvätta, stuva undan vinterkläderna på vinden
-Åka och handla
-Jogga med Tindra

Det går hyffsat att jogga, men T blir trött fort. Hon har inte samma energi som när hon var ung, men ett par km blev det ialla fall, resten gick vi.
Nu är Lillan hemma igen, så... nu får jag avsluta.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Korvgrillning!

Idag blev en korvgrillardag i skogen! Härligt!

(Kortet från i vintras, men jag hinner inte riktigt med att fota och lägga in bilder i samma takt som jag skulle vilja hinna)

Lillan är så rolig.
Hon är väldigt bestämd och har inga problem att ta kommandot över hunden.
När Tindra stod vid mig och brasan ville Lillan ta Tindra på en promenad.
Så hon satte på Tindra kopplet och börja gå iväg.
Tindra stod kvar och tittade bedjande på mig.
-Kom Tissan! befallde Lillan. Inte titta på mamma!

Så "Tissan" hade inget val, det var bara att följa med.

Lillan hade en korvbit i handen som hon skulle ge till Tindra. När T blev lite för ivrig, tog Lillan bort korven och sa: "Nej!" i bästa hundtränaranda. När Tindra tog fint fick hon ta!
Jag blir imponerad av den lilla människan som bara är 2 år. Hunden är lika stor som henne, men det tänker hon nog inte så mycket på. Det är en kompis bara, som vilken annan kompis som helst.

Jag la ett litet korvspår också.
Det är nog bland det bästa hon vet, att få leta korv!

På måndag fyller Tinsilinsi 10 år!

HURRA HURRA HURRA HURRAAAA!!!!!

Hjälpreda

Lill-skiten hjälper mig med Tindras utrustning.

Tindra tycker inte att hjälpen är så mycket att hurra för, men hon är så snäll så hon låter ungen hållas...

Färdig!

Tindras mamma Fanny har fått avsluta sina dagar.
Känns sorgligt att tänka på att Tins snälla mamma är borta.
Nu är Tindra sista generationen...

Vilken hemsk månad det har varit.

Sjuk, sjuk, sjukast.

Är just nu sjukskriven pga hosta och ont i halsen. Jag har talförbud också eftersom min röst försvunnit. En vanlig jädra förkylning som aldrig vill släppa. Jag blir tokig.

Tindra har inte fått promenad på 7 dagar.

Det har aldrig hänt under våra 10 år tillsammans. Även om man är sjuk brukar man kunna masa sig ut på en kissrunda ialla fall, men inte den här gången. Däckad i sängen med frossa och feber och hostan från helvetet. I en hel vecka!

Lillungen och husse är också sjuka och kan därför inte hjälpa till så mycket.

Men i morse kände jag att det kändes lite lättare. Hostan fanns kvar men huvudet var klarare. Alltid något att vara glad över!

Kursen går sin gilla gång. Jag har missat två gånger pga sjukdom, men jag kan inte göra så mycket åt det.

Och Tindra då?

Hon är världens tålmodigaste hund.

Hon ligger och tiger och sneglar på mig, observerar allt jag gör. Tänk om promenaden kommer snart?

Jag tänker ta det vääääldigt lugnt, vill inte bli så här sjuk igen. Men så fort jag känner mig tillräckligt frisk ska hon och jag ut i skogen!

Åh herregud vad trött jag kommer att vara imorgon... klockan är halv tolv och jag sitter fortfarande uppe. Jag har precis skrivit klart en uppgift vi fick på kursen om "Vett och etikett bland hundägare".

Roligt ämne och jag sitter och petar och petar och blir aldrig nöjd. Men nu så! Anser jag mig färdig. Det är lika bra att passa på när man har allting färskt i huvudet och tid nu när alla sover...

Jag blev lite skrämd ikväll när vi pratade om "problem"grupper. När saker händer som man inte tänkt sig (hundslagsmål ex), eller när någon tar över gruppen och pratar för mycket om sin egen hund, eller hundar som är "bråkiga" (som nog ofta är fallet, varför går man annars allmänlydnadskurs?) och så vidare... Man måste ha klara direktiv till gruppen vad som gäller från början, och ha kristallklar hjärna att ta itu med obekväma situationer. Känns jobbigt faktiskt. Jag tänkte mig bara snälla deltagare och ängel-hundar men nu börjar verkligheten komma på mig.

Jaha, kan hundar börja slåss?

Jag som bara har min snälla labrador som referens känner mig lite okunnig på området.

Tindra var med i kväll och var exemplarisk såklart :-). Låg och sov på min jacka bredvid väskan.

Nej, nu måste jag verkligen gå och lägga mig

Instruktörsutbildningsdags!

Idag hade vi en heldag på klubben, Tindra och jag, tillsammans med våra klasskamrater och deras hundar.
Vad mycket det finns att lära sig om lärandet, pedagogik, upplägg, språk mm, mm! Hur mycket som helst.
Fast det var en heldag, kände jag mig snopen när det blev dags att packa ihop. Jag ville inte sluta!
Nästa kurstillfälle är på onsdag så jag behöver inte vänta alltför länge. Jag får hålla mig till tåls.

Vi var ute på promenad två gånger under dagen och alla hundar led av kylan, på morgonen uppmätt till -20 grader. Isklumpar i tassarna och kramp.
Tindra gjorde ett tappert försök att göra ett uppletande på en snöig äng, men fick "motorstopp" på halva sträckan pga kylan... Hon är också den äldsta hunden. Den yngsta är 8 månader och hade inga problem att springa i snön, han höll värmen av bara farten!

Bilden illustrerar hur Tins såg ut när vi kom hem.
Borrade ner sig i soffan och husse var snäll nog att gona till det med en filt. Då mådde hon bra! Det är inte kul att frysa!

Allt händer på samma gång just nu.
Jag har gått upp i tid på jobbet plus att instruktörsutbildningen har träffar 7 gånger den här månaden. Dessutom fick jag influensa förra veckan och lillungen ligger i feber nu. Och mörkret har bara lättat lite. Mornarna är fortfarande hemska och jag vill gråta varje gång jag måste gå upp.
Jag längtar inte så lite till våren och varma, ljusa, lååååånga kvällar.
Men jag känner hopp om att den snart är här.
Nu kan det ialla fall bara bli bättre!

Sista rasfunderingen

Alla som följt bloggen vet att jag länge har försökt att hitta en ny ras som passar mig. Det har varit funderingar allt från mops till vit herdehund. Jag har inte riktigt kunnat bestämma mig för vad som passar mig, vad som är jag.
Men så för någon vecka sen, vaknade jag efter en dröm. Jag kom inte ihåg vad jag drömt, jag var bara så säker. Jag hade bestämt mig och det kändes bra ända ner i magen. Beslutet har nog varit klart länge, jag har bara inte velat erkänna det.
Erkänna att jag hittat rätt för länge sen.
Labradoren är min ras, trots alla "brister". Men alla raser har brister, och jag behöver bara titta in i Tindras underbara bruna ögon för att överse hennes envisa drag, glupska sida, fällande päls och leriga mage.
Hon är bara så underbar!

På labradorklubbens hemsida står det om labradoren:
-vänlig och godmodig
-stabil och tillgiven
-formbar
-lättdresserad (hm?)
-tålig
-relativt lugn (hm,hm?)
-tystlåten
-stor vattenpassion (oh yes!)
-bra apportör

Den har ju allt! Inte konstigt att den finns i 10 i topp i alla världsdelar.

Nu kan jag lugna mig med alla rasböcker, och koncentrera mig på att lära mig mer om labben. Det är en hel djungel av linjer och rastyper. Tyvärr finns en del sjukdomar som man inte kan blunda för. Läste om en hemsk "nygammal" muskelsjukdom, CNM- myopati, som dykt upp i Sverige igen. Valparna kan inte utveckla sina muskler och måste avlivas, jättehemskt. En del epilepsi förekommer också och så klart höftledsfel och armbågsfel och ögonfel. Så helt lätt är det inte att föda upp en frisk labbe.
Jag har ialla fall min prioriteringslista klar:

1. Mentaliteten. Måste ha trevliga föräldrar med ett starkt psyke. Hellre för framåt än för vek. Trygg och stabil.
2. Hälsa. Såklart måste föräldrar och alla bakåt i stamtavlan vara friröntgade och ögonspeglade. Sen får man hålla tummarna för att inget okänt "poppar" upp.
3. Arbetsmeriter. Kul med meriterade föräldrar, men jag vet att egenskaper inte bara sitter på ett papper.
4. Färg och utseende, kanske även kön. Jag kan tänka mig en hane om det säger "klick".

Labben passar mig eftersom jag vill träna men pga småbarn inte alltid har tiden till det. Vi har många i umgängeskretsen som själva har hund eller tycker om hund och då är det så lätt att kunna ta med sig hunden även när man ska göra "icke hundrelaterade aktiviteter". Men träning i lagom dos måste labbarna ha, annars blir de deppiga. Men hellre en deppig hund, än en hund som äter upp möblemanget... Det är lättare att åtgärda.

Sen får vi se när tiden och pengarna ger mig tillfälle att utöka familjen. Jag vill att lillungen ska bli åtminstone ett år till, kanske två, för att det ska kännas riktigt bra. Alla i familjen ska ju tycka att det är kul, bäst både för oss och hunden.

Nu ska jag verkligen sluta tjata om en ny hund, och gå ut på långpromenad med den jag redan har!

Ha en skön lördag!

Åh vad irriterande det är när ingenting OOOOPSS! där spilldes vatten ut över tangentbordet. Det är svårt att blogga med en 2-åring i knät... när ingenting fungerar. Filmer på hundträning som jag filmat går inte att lägga upp och jag vet inte varför. Tar så mycket ork och energi till ingen nytta...

Idag var ialla fall Tins och jag på en riktig långis, bara hon och jag! Inga bebisar eller jobbiga katter i närheten. Vi delade matsäck och körde lite sökövningar. Hon är så fin, min hund.

Synd att ni inte kan se henne. Men förhoppningsvis ordnar filmproblemet sig, jag ska fråga en expert...

Ha en fortsatt trevlig söndag!