Tindra 1:a pris i lydnadsklass 2!

Ja, ni läste rätt!

Det spöregnade hela dagen, så när vi startade på eftermiddagen var Tindra och jag rätt frusna (trots att vi värmt oss och jag fått torra kläder hos syrran), så platsliggningen i blötan och +2 grader var ingen önskedröm för Tinsan. Så hon satte sig upp och när jag kom tillbaka till henne satt hon och darrade för att hon var så kall! Men satt ändå kvar!
Jag trodde att vi nollat och körde programmet utan vittring på ettan, jag trodde det var kört.
Men hela programmet gick super. Tindra var samlad och koncentrerad, perfekt samspel och gjorde vissa moment t om bättre än på träning (fjärren och rutan). Vi hade så roligt! Hon charmade tävlingsledaren lite grann också emellan momenten...:-)

Så här blev betygen:
Platsliggande: 5
Fritt följ: 9
Läggande: 9
Inkallande med ställande: 7 (ett fett DK från mig)
Sändande med ställande: 8,5
Apportering: 9
Fritt hopp över hinder: 9
Fjärrdirigering: 10
Helhetsintryck: 9
Summa: 160,5 p.
Placering: 3

Så nu är vi helt plötsligt uppflyttade till klass 3, något som var lika långt bort som månen för några år sedan. Mirakel händer!
Men vi stannar kvar i 2:an och satsar på LP.
Nästa tävling är om två veckor!
Nu ska jag ut och träna med hunden. Man är liiiite inspirerad nu!

Jag mötte en man i skogen häromdagen som sa:

-Nämen hej! Det är ju du som brukar gå förbi mitt hus. Du som har sån pli på din hund!

På söndag är det upp till bevis!

Här syns det vad Tindra tycker om att ha en människovalp i huset!

Galen-Tindra

Jag åkte till klubben i måndags och hon blev GALEN! Ögonen var som brinnande klot och näsan fradgade och hon tjöt och hoppade. Hon ville så mycket. Klart att jag vill att hon ska vara motiverad, men nu är hon uppe bland stjärnorna och far, långt ifrån mig nere på appellplanen på jorden... Vi får lägga ner träningen ett par veckor, för den 24:e ska vi tävla. Då hoppas jag att hon återfått en lite normalare nivå.

Istället för att träna på klubben gick vi förbi en skola vid 8 i morse. Massor av barn, stressade föräldrar, barnvagnar, sparkcyklar och bilar. Vi kryssade mellan dessa och Tindra var jätteduktig. Lugn och säker. Det är sån skillnad när hon inte är övermotiverad. Istället för godis får hon bära en handske på promenaden och det uppskattar hon mycket, och jobbar gärna för det.

Hulda försvunnen, nu återfunnen!

I går på promenaden försvann Hulda spårlöst.
Två hästar kom och hon sprang undan, men det brukar hon göra. Jag hade fullt upp med Tindra för att inte skrämma hästarna och såg inte riktigt vart Hulda tog vägen.
Hästarna passerade och jag började ropa och locka på Hulda, men ingenting!
Hon var som uppslukad av jorden. Inga jamningar, ingen rörelse någonstans.
Jag stannade kvar i skogsdungen kanske 10 minuter och ropade, sen gick jag hemåt, tänkte att hon ialla fall hade sprungit hem trots att vi var ganska långt bort.
Men hemma: Ingen katt...

Sen åkte jag bort över dagen, hoppades att hon skulle hitta hem själv.
Men dagen gick och Hulda kom inte hem...
Jag gick till skogsdungen igen och ropade. Länge. Ingen katt.
Nu började jag få ont i magen av oro. Det är inte likt Hulda att inte svara. Hon kanske inte var kvar? Kanske fått panik och sprungit åt fel håll, och hur skulle jag då kunna hitta henne?

Mamma följde med mig och letade igen på kvällen. Det hade blivit mörkt och kallt. Lilla Hulda ensam och rädd någonstans därute...
Mamma hade tagit med sig en ficklampa.
Bingo!
Vi såg två små blänkande ögon inne i skogen, och när vi ropade kom de närmre.
HULDA KOM!
Oj vad glad hon var att se oss. En katt har inte så yvigt kropps-språk, men man såg på henne att hon var överlycklig! Hon la sig på vägen och rullade fram och tillbaka för att vi skulle klappa henne. Kurrade och strök sig i ansiktet, slickade mig på hakan.

När vi kom hem var hon HUNGRIG!

Slutet gott, jag kunde sova riktigt gott med Purran på magen!

Vi har en liten människovalp hemma, och katter brukar inte uppskatta såna förändringar.
Men Purran är ju som sagt lite speciell...

Skönt med fler sovplatser. Mjukt och bekvämt!

Och det bästa av allt: roliga leksaker!

Rasfunderingar fortsättning

På kul gjorde jag rastestet på www.pedigree.se .
Den ras som bäst passar mina önskemål och behov är tydligen:

TADAAA:

Norrbottenspets???

Morgonpromenad

Varje morgon går vi som sagt en promenad.

Spelar ingen roll om det är helg eller vardag, varmt eller kallt, regn eller sol.

I morse var det en underbar morgon, vi gick när solen höll på att gå upp.

Tindra och Purran väntar på söliga matte.

-Nu gåååår vi!

Träden har fått så vackra färger.

Tindra får vänta in Purran som måste undersöka allt som händer!

Purran blir fort trött, så Tindra och jag får gå en egen lite längre promenad senare.

Tänkte lägga ett spår och plocka lite svamp.

Som en perfekt lördag ska vara, lugn och skön.