Lååååångt inlägg om träningslust

Nu har äntligen min spärr släppt på riktigt. Jag känner igen mig själv.

Hundintresset har återigen börjat brinna!

 

Hela söndagen tillbringades på klubben.

Vi anordnade elitspår-tävling och där var jag skrivare på lydnaden hela dagen.

Som vanligt jättekul och lärorikt!

De duktiga ekipagen vandrar in.

...ställer upp...

...och lämnar sina hundar.

I brukseliten ligger hundarna 5 minuter med tre skott. Skytten står bakom hundarna på åkern.

Alla som låg platsliggningen låg kvar, bara 9:or och 10:or på poängen.

Duktiga hundar och förare!

 

Jag blev så sugen på att tävla lydnad igen, det riktigt sög i magen.

Vi får se vad som händer, nu finns lusten där ialla fall.

 

Efter prisutdelningen åkte jag hem för att hämta Toxic, sen tillbaka till klubben för att gå på agilitykursen.

Toxic var jätteloj. Jag trodde att det var värmen, men husse berättade sen att hon hade legat på helspänn hela dagen när jag varit borta. Hon ville inte missa mig ifall jag kom hem. Vilket jag ju gjorde till slut, men då hade hon ingen ork kvar alls. Somnade till och med mellan stationerna...

Hon har ialla fall en tydlig på -och avknapp!

Hon följer med intresserat när andra jobbar.

Men skulle aldrig drömma om att ligga och gnälla.

Hon finner sig alltid i vad jag ber henne att göra.

När det var hennes tur vid däcket, tog det några repetitioner, sen visste hon vad hon skulle göra.

Klart!

Så smidigt med en hund som fattar fort!

Hon är inte ett dugg stressad av kurssituationen. Lugnt och stabilt ligger hon och väntar på sin tur att jobba...

Hon till och med chillar ibland.

Här är Milton, Toxics kurspartner. Vi jobbar två och två vid varje hinderstation.

Miltons ägare är superduktig och vi har pratat om att träffas och träna lite själva.

Precis som jag trodde är Toxic en naturbegåvning och jag en katastrof.

Jag kan inte göra två saker samtidigt, som att springa och prata tex.

Eller prata, springa och samtidigt kasta en belöning utan att det hamnar i huvudet på hunden eller åt helt fel håll.

Jag skulle behöva gå en kurs i belöningsteknik, alltså motorisk. Min motorik är inte bra.

Men det kanske ger sig och kommer automatiskt efter tillräckligt många repetitioner.

Jag är inte en lättlärd människa som fattar snabbt.

Nej, långsam och trög är min melodi.

Hoppas Toxic har överseende med det.

 

 

Promenaden idag:

Tindra badar i dynga och käkar gräs. Samtidigt blir hon utskälld av en stor ouppfostrad hund.

Antingen hör hon inte, eller så bryr hon sig inte...

På hemvägen stank bilen härligt av blöt hund, lera, blöt jord och skit!

Hurra.

Tox ägnade sig åt att gräva efter rötter.

Smaskens!

Mums!

"Vår" vackra skog.

Nu är det vår på riktigt!

 

Jag är så lycklig över min comeback in i träningssammanhang.

Träffade några träningskompisar som jag inte sett på länge.

Nu vill jag inte bli bromsad längre, nu vill jag gasa!

Om jag kan vill jag försöka träna i någon träningsgrupp där jag kan få lite hjälp med kommendering och kanske gå lite träningstävlingar också.

Jag vill veta var vi står i tävlingssammanhang och strukturera upp delmål.

Ju bättre förberedda vi är inför lydnadslägret i augusti, desto mer kommer jag att kunna få ut av det.

Kanske ett orimligt mål, men det skulle vara kul att tävla i höst redan.

Men utan träning, ingen framgång, som Emma Willblad brukar säga.

Så det är bara ut och träna nu!

 

Jag är knäpp på det viset att jag gillar att vara underdog. Jag vill överbevisa människor och gärna göra det omöjliga (kanske därför jag nästan brände ut mig).

Hundmänniskor på klubben verkar ha precis samma fördomar som jag har, och frågar varför jag gått från renrasigt till blandras.

Jag har inget svar att ge faktiskt.

Det bara blev.

Och det blev så jättebra!

Jag blir oerhört taggad av tanken att tävla mot alla med fördomar och såklart slå dem.

När jag tävlade med Tindra var vi ofta underdogs.

Oftast var det vi mot bruksraser eller jaktvarianter av retrievers. Aldrig några "tjocklabbar" eller sällskapshundar.

Men vi bevisade mer än en gång att det går att vara duktig trots att man inte har en hund av rätt "märke".

Nu har jag verkligen inget märke att skryta med.

Vet ju inte ens vad som finns i paketet.

 

 



Påsk

Några dagar under påskhelgen åkte vi upp till sommarstugan. 

Det var Toxic och Tindra,

 och Speed med familjer som firade och bodde tillsammans.

 Toxic håller sig lite avståndstagande mot Speed, men alla tre låg och sov i soffan under nätterna.

Jag och Toxic tog en mysig morgonpromenad när frosten fortfarande glimmade i gräset och ingen annan var vaken. Underbart!

Tavlorna

Jag har två tavlor.

Den ena är en färgstark oljemålning. Gammal men inte speciellt blekt ändå. Kan vara svår att leva med, svårplacerad, men ett härligt färginslag i en grå vardag.

Min andra tavla är en mild akvarell. Oansenlig och kan gå besökare förbi. De bleka färgerna gör att andra kan tycka att den är själlös. Jag bättrar på den tavlan med lite starkare färg och konturer. Och ibland något oväntat motiv för att få mer personlighet i bilden. Jag gillar tavlan mer och mer, men aktar mig noga för att inte kladda för mycket. Motivet är bra och behöver bara förstärkas lite.

GLAD PÅSK!

Önskar två vårtrötta damer. 

Helgen som var

 Lördag var det städdag på klubben och uppslutningen var fantastisk. Kanske mycket på grund av vädret som inte kunnat vara bättre!
Vi släpade ris till den jättestora brasan som slukade allt. Titta så fint det blev!

 Nu börjar det bli vår på riktigt!

Tyvärr fick hundarna vara hemma med husse och Lillan.  Men på kvällen blev det grillning och då var de i allra högsta grad med! (Fast de låtsas som att det inte luktar ett dugg från grillen)

Agilitykursen fortsätter och jag lär mig så mycket nytt! Toxic klarar sig fint och tar sig an varje hinder med en oanad frimodighet. Hon älskar tunnlar, men har inte riktigt klurat ut slalom än. Snart trillar nog poletten ner.
Igår var det balanshinder och A-hinder som introducerades. Utan tvekan gick hon upp på båda! Hon litar verkligen på mig, en skön känsla!
Det är en instruktör och två jätteduktiga medhjälpare, allihop tävlar aktivt och det känns lyxigt med så bra hjälp. Jag är mer än nöjd!

Vad gör en uttröttad småbarnsmamma på sin lediga lördag?

Tar sovmorgon?

Nix.

 

Hon går upp 05.30 eftersom kroppen påstår att det är dags att vakna då.

Hon packar en frukostväska, hundar, träningsgrejer, en bra bok och ger sig iväg till skogen, långt innan några andra människor vaknat.

Där tillbringar hon tre timmar, ätandes, läsandes, frysandes, läggandes spår och vandrandes.

 

Utan hundar skulle jag fastna hemma mycket mera.

Och missa en fantastisk soluppgång.

 

Hade du nåt ätbart, eller?



Toxic har också blivit rymmarhund nu.
Hon lär från den bästa!
En dag i förra veckan drog hon i från tomten. Smet igenom ett litet hål som vi inte orkat laga för att Tindra ändå inte kan komma igenom där. Men Tox den lilla räkan kunde.
Jag var sen hem från jobbet och vi antar att det var därför.
När husse skulle ta in hundarna var Toxic borta. Men när han visslade kom hon som ett skott. Från vägen.
Jag tror att hon satt sig vid brevlådan för att vänta på att jag skulle komma hem från jobbet.

Även i skogen drog hon iväg när jag inte märkte. Hon drog iväg för att kolla av Tindras spår som jag lagt tidigare. Måste ju checka av så att inte nån belöning låg och skräpade kvar i spåret. Men även denna gång kom hon när jag ropade.

Tindra är i det närmaste döv nu, så det är ingen idé att ropa längre.
Hon har rymt en gång till, förra helgen, då en barnfamilj hittade henne på sin tomt och ringde mig. Namnbrickan är verkligen bra vid såna tillfällen! Även om hon alltid är kopplad vid promenader, lyckas hon hitta tillfällen då man inte riktigt är uppmärksam, och då passar hon på!

Igår var Toxic och jag på agilitykurs!
Vilken succé!
Den bästa behållningen var att se hur snabbt Tox vande sig vid sin hundgrupp och struntade i dem. Hon var riktigt i gasen och blev väldigt taggad av all belöning på planen.
I agility vill man uppmuntra hunden till att ta egna initiativ och jag höll mig lite i bakgrunden eftersom jag inte ville störa henne mer än nödvändigt.
Från att ha varit skraj för tunneln till att älska den tog tjugo minuter. Sen tog hon den mer än gärna, åt alla håll och kanter, med eller utan mig. Så roligt att se!

Jag är inte ett dugg orolig längre att det inte skulle gå att tävla med henne, hon är väldigt entusiastisk och rolig att träna och köra. Nu gäller det bara att matte ska orka med att lägga ner en massa träningstimmar. Det är tyvärr där det kan fela...
Men jag vill verkligen försöka orka.

Blandras - Oseriöst?

Nu har jag varit på första agility-kurstillfället!
Utan hund, bara teori första gången.

När alla presenterar sig, lägger jag omedvetet alla i ett speciellt fack beroende på vilken ras de har. Inget jag är stolt över, skulle hellre vara fördomsfri.
Men i min hjärna betyder olika raser olika typer av människor:

Border collie- oerhört seriös person som satsar högt med sin hund

Schäfer eller Dobermann- bruksmänniska som gillar tuffare och hårdare hundar

Shetland sheepdog- agilityfreak

Labrador- naturmänniska som gillar olika aktiviteter som spår, lydnad, jakt och bruks

Blandras- oerfaren människa som köpt sin hund på Blocket

 

Från att vara "Labrador- Sofia"

har jag blivit

"Blandras-Sofia"

En underlig känsla med tanke på min egen fördom.

 

Det verkar vara ett glatt och positivt och taggat gäng och jag ser så mycket fram emot att få lära känna alla. 

Och att få jobba seriöst med Toxic. Nu är det slut på hennes smekmånad!

Nu ska här jobbas!!!