"Det här är en hund ni kan vara lyckliga ägare till"

På midsommarfirandet gjorde Toxan lika bra intryck på folk som hon brukar.

Jag vet att jag ofta säger att "det HÄR är den finaste årstiden" om alla årstider. 

Men det finns faktiskt nånting positivt och magiskt med alla tider på året. 

Just nu njuter jag av ljuset och att allt är så lätt på sommaren. Inga overaller eller leriga hundar eller bilrutor att skrapa på morgonen. 

Bara att gå ut i naturen i sandaler och klänning. 

Jag trotsar koppeltvånget. Toxan har INGEN jaktlust. Hon såg ett rådjur på ängen. Stannade. Jag sa: "den där ska du strunta i", rådjuret stod kvar och vi fortsatte vår promenad. Småfåglar sitter kvar vid vägkanten när vi passerar eftersom Tox inte ens tittar på dem. 

Däremot älskar hon spår. 

Att använda nosen har blivit en passion för Toxic också. Nosarbete över huvud taget. Jag kör uppletande med småprylar som jag gömmer under stenar och i skrevor. Hon söker och söker tills hon finner. 

Men mest hänger vi på altanen, Tox gärna mitt i solgasset tills hon inte orkar mer, hon är en riktig soldyrkare. Jag och Purran föredrar skuggan...

Härliga juni!

Vilken fin kväll det var i går!

Så ljummet och ljust!

Djuren och jag satt på altanen tillsammans, jag med en kopp te, Purran med span över trädgården efter andra katter och Toxic puffandes på mig med hopp om ett träningspass. 

 Stunden när Lillan somnat och jag fortfarande är pigg och det finns flera timmar kvar av dagsljus är så underbar.
Vi hörde en hund skälla från grannhuset och både Toxic och jag hajade till för det lät precis som Tindra.
Senare under kvällen försvann Toxic. Jag letade i huset och gick ut och ropade. Till slut kom hon springande helt andfådd. Hon som aldrig rymmer!
Kanske letade hon efter Tindra?

Det var sommaren 2014. Under våren hade du firat din 12:e födelsedag och din ork var inte vad den en gång varit. Dina ben var stela och nosen allt gråare.
Sommaren var ovanligt varm och du tyckte det var jobbigt med din tjocka päls.
Vi hade varit ute med båten den här dagen, en tillvaro du kände väl till. I hela ditt liv hade vatten varit en stor passion och båtlivet en del av varje sommar.
Vi var på hemväg, jag körde och Lillan satt bredvid mig i aktern. Du satt i fören med nosen i vinden, på ditt trygga, vana och kloka vis.
Men plötsligt hoppade du ner från fören och tog dig stelt bort till mig och Lillan. Med hjälp av din stora kropp makade du undan Lillan från mig och tog hennes plats bredvid mig. Jag protesterade inte. Kände att vår tid var utmätt, att det kanske inte blev så många fler såna här dagar och tillfällen för oss att njuta tillsammans.
Lillan fick finna sig i att flytta till fören medan du och jag, vi två, satt tysta tillsammans i den ljumma sommarkvällen. Du lutade ditt huvud mot min axel och satt så länge, länge.
Jag saknar dig så mycket, Tindra.