Lite om helgens aktiviteter

 Idag blev vår altan äntligen klar!

Vad jag har längtat efter att kunna sitta ute och grilla i solen! Gissa vem som mer har saknat grillsäsongen?

Tindra vet att den högsta utdelningen kommer om hon sitter tyst och snäll en bit ifrån bordet. Gnäller hon det minsta blir det ingenting från grillen.¨

Jag hade problem med hennes gnällande för några år sedan och därför var jag tvungen att införa den hårda regeln.

Men den funkar!

I lördags var lillan och jag på Skansen en heldag, och då fick Tindra stanna hemma (såklart).

Hon var inte ensam, husse, husses bror och Speed var hemma hos oss.

 Tindra tycker att Speed är jättejobbig.

Hon sätter sig precis så att hans koppel inte räcker fram till henne.

Kolla hur nöjd hon är:

-Jag får vara lös, det får inte du!

 Efter ett tag brukar det lugna ner sig.

När jag kom hem från Skansen var T galen av glädje.

Det var som att vi hade varit borta en vecka minst.

På kvällen började hon skojbråka med mig, hoppade upp till mig i soffan och bita mig i armen, morra och rulla runt på mig, det märktes att hon saknat mig!

Jag blir så glad när jag ser hur pigg T är nu.

En ung hund i en gråsprängd kropp...

Lördagspromenad och boktips!

Igår var ytterligare en barnfri lördag och då passade jag på att stilla mitt dåliga samvete genom att gå ut med Tindra i skogen i 2 hela timmar! Skönt både för henne och mig att andas lite frisk skogsluft. Efter snön och regnet blir skogen som ny, färgerna klarare och renare. Underbart!

Som synes av bilden passade hon på att bada lite. Inte en vattenpöl passeras utan att doppa åtminstone tårna.

Eftersom jag hade egentid passade jag också på att läsa lite, vill rekommendera dessa böcker:

"Marley och jag" -Livet och kärleken med världens värsta hund- av John Grogan- är en rolig och igenkännande bok (ialla fall om man har eller har haft en labrador). Den är lättläst och underhållande, men också sorglig emellanåt. Rekommenderas varmt!

"Bra relation" -om samspelet mellan hund och människa med TSB-modellen- av Kent Svartberg. En intressant och användbar bok, men mycket att läsa och ta in. Jag tar delar och smälter en stund. Inte en bok man läser i ett streck, ialla fall inte jag. Men den ger bra tankar för relationen man har med sin hund och hur man förbättrar den.

TSB står för TRYGGHET, SAMARBETE , BESTÄMMANDE.

Idag står storhandling och fix i trädgården på schemat, lite lugnare på hundfronten.

Jahapp! Vinter igen!

Inte ens Tindra uppskattar vintern längre. Nu får det vara nog!

Tidigare i veckan hann jag ialla fall lägga ett personspår till Tins, det första för i år. Det blev ett kort, kringligt spår med fyra pinnar i skogsterräng.
Kringligt för att jag ville få ner hennes näsa och upp hennes noggrannhet redan från början.
Det fungerade bra!
Hon markerade alla pinnarna tydligt och lugnt utan tugg, och fick prinskorv i utbyte.
Det gillade hon!

Nu känns det inte så roligt med 15 cm snö ute. Dessutom har jag fått kräksjuka och måste ligga inne och vila.
Det borde finnas regler för hur många gånger man får bli sjuk under ett år. Det borde fördelas jämnt över befolkningen, och inte bara hamna på mig. Har inte räknat, men det är nog 4-5 gången jag är sjuk i år, är mer hemma än på jobbet känns det som ibland.´

Tur i oturen att vi inte har någon kurs denna veckan, kan inte missa mer om jag vill bli utexaminerad.

I huvudet snurrar övningar till "min" lilla lapphund med matte. Vaknade mitt i natten och tänkte:
-Varför gjorde jag si och inte så?
Börjar nog bli lite för fanatisk när det gäller instruktörsutbildningen...

Purran tycker inte heller om vintervädret.
Hon står vid ytterdörren och vill ut. När jag öppnar vill hon inte gå ut.
Hon går till tvättstugedörren istället, hoppas på att det är bättre väder därutanför.
Knasiga katt!

Nu har min instruktörsutbildning börjat gå mot sin sista fas.
Idag fick jag reda på vem jag får som projektekipage!
Vi ska träffas tre gånger själva och börja träna på ett allmänlydnadsproblem, och sen ska vi instruktörer agera i grupp fem gånger med våra ekipage.
Väldigt spännande!

Jag har fått en smått galen 11 månaders svensk lapphund med matte att jobba med. Känns jätteroligt! Svensk lapphund är ju en av de raserna jag själv funderat på, så mentalt blir det nog lärorikt att jobba med den.

Det känns som den här utbildningen har gett mig enormt mycket, på flera plan.
Jag har lärt mig läsa hund och göra analys av mentaliteten, jag har lärt mig hur jag ska agera för att vara tydlig, har fått bra tips på träningsmetoder och hur man ska tänka i möte med hussar och mattar. Framförallt har den fått mig att tänka i hundtränarbanor. Jag funderar och vrider och vänder på övningar. Kan man göra den här på ett annat sätt? Hur fungerar den här på en signalkänslig hund alternativt självständig hund? Hur får man upp aktivitetsintresse alternativt ner aktivitetsnivån?
Ju mer jag funderar desto mer blir jag sugen att prova mina teorier och övningar. Mitt ekipage blir verkligen försökskaniner. Tur att jag har min duktiga lärare i ryggen som jag kan fråga om råd!

Spännande blir det!
Fortsättning följer...

Tankar...

Jag förundras över hur fantastisk hunden är. Den hjälper oss människor på ett otal olika sätt.
En del letar minor, människor, knark, lik, sprängämnen, mögel eller cancer.
Andra hjälper handikappade människor att få en fungerande vardag, eller hjälper sin husse/matte med att tala om att ett epilepsianfall är på gång. Det finns också terapihundar som bara genom att vara underbara och sociala hjälper gamla och sjuka finna mening i livet.

Jag börjar alltid gråta när jag ser bevis på hundens enorma kapacitet.
Det går rakt in i hjärtat på mig.

Lillan och jag brukar titta på "Bulldogg" på SVT. Man kan tycka vad man vill om programmet och de blinkande ljusen och applåderna som skrämmer hundarna halvt från vettet, men när "dejten" med den lilla människan visas i slutet, grinar jag alltid. Ett litet barn får sin högsta dröm uppfylld, en hel dag tillsammans med en snäll hund.
Jag känner igen mig i den längtan barnen känner. En hundtokig människa är alltid en hundtokig människa, det går inte att ta bort.
Man tänker och känner hund hela tiden.

En hund kan genom att bara vara göra hur mycket gott som helst.
Tindra är min välgörare i hundvärlden.
Hon har genom att "bara vara" fått mig att lära mig enormt mycket. Jag har lärt känna massa trevligt folk jag aldrig skulle träffat annars. Jag har lärt mig om inlärning, både min egen och hundars, jag har fått mycket frisk luft, många mil i fotsulorna, många myskvällar, korvgrillningar, läger, bad, ja tänk vad mycket jag hade missat om inte hon kommit till mig för snart 10 år sen.

Jag brukar uppmuntra folk som har tid att skaffa hund.
Ibland får jag höra: - Jag blir så låst då.
Låst?
Jag fattar faktiskt inte vad de menar?
Fri menar de väl ialla fall?