Inte så slöa som det verkar

Nu har jag läst igenom i stort sett hela bloggen, ända från starten 2009 då jag var väldigt aktiv med Tindra, genom småbarnsår med lydnadstävlingar och spårning, till Toxics inträde i familjen.
Vad mycket hundträning jag har hunnit med! Tur att det finns dokumenterat för mycket ramlar bort ur minnet märker jag.
Även om jag inte tränar så målmedvetet eller tävlingsinriktat längre, lägger jag ändå ganska mycket tid på djuren. Vi umgås mycket och tätt och det är också gynnande för relationen. Anledningen att det inte syns på bloggen stavas instagram. Jag har låst konto där så jag ska försöka bli bättre med att uppdatera bloggen, men jag lovar ingenting.
Jag har haft privilegiet att ha mycket hemmatid det här året jag studerat. Men i slutet av augusti kommer det bli förändrat med praktik på heltid och sen utfasning i arbetslivet, men jag är oerhört tacksam för det här året. Jag har kunnat rehabilitera mitt stressade sinne tillsammans med hunden, katten och dottern.

Toxic älskar att vara i skogen. Fria och lugna strövar vi tillsammans.

Jag skulle behöva lägga mer spår till henne, hon är en riktig naturbegåvning. Lugn och metodisk vid spårarbete. Om jag ska jämföra henne med Tindra så har hon inte samma driv framåt i spåret utan är mer lättstörd av annat. Men hon är extremt noggrann. Hon älskar att få leta kottar som jag kastar ut. Där är hon grymt bra. Det räcker med att jag hållit kotten i handen i någon sekund för att hon ska kunna hitta den i en hel hög av kottar. Det slår aldrig fel, jag får alltid rätt kotte tillbaka i handen. Det får mig att fundera på att gå en nosework-kurs med henne. Det skulle passa henne tror jag. Nackdelen med att vara student är att ekonomin blir sämre, så det får nog vänta till bättre ekonomiska tider.

 Katten verkar äntligen (peppar peppar) ha läkt ihop i benet och är keligare och socialare än någonsin. Jättebusig och lurig. Jag tror att precis som Tindra var galen, är kattens personlighet madness. Och jag älskar henne till månen och tillbaka.

 Du och jag, vännen!

 Älskade kattkräk!

 Jag försöker steppa upp träningen med Toxic nu, jag ska nämligen hålla en hundkurs i slutet av augusti, det var nog två år sen sist om man inte räknar kortkurserna på en dag i taget som jag haft. Nu blir det fyra tillfällen och temat är belöningar! Känns ju som att man själv bör ha en hund som tar belöningar då, lite lättare att kunna visa om ens egen hund kan övningarna man lär ut. Men det är bra att vi får ett konkret mål att jobba mot för det behöver vi!

En av sakerna jag testat är att få henne bolltokig! Hon har ju ingen jaktinstinkt alls, så när jag kastar en boll tittar hon på den och nosar på något intressantare eller går och lägger sig. STOR utmaning. Nu har jag hjärntvättat henne så pass att hon i alla fall springer och hämtar bollen och lägger den i min hand i utbyte mot godis. I förlängningen hoppas jag att hon förknippar bollen så starkt med välbehag att den i sig själv blir en belöning. Men vi är på god väg i alla fall!