Sammanfattning av 2015

 

2015 var det året då jag skulle bli tvungen att säga hej då till min högra hand och hjärtevän Tindra.

Avskedet var lugnt och odramatiskt, hon somnade in hos veterinären i trygghet på mina fötter.

Hela mitt vuxna självständiga liv hade hon och jag haft varandra, men allt har sin tid och nu var vår tid slut.

Det kändes skönt att oron och spänningen över Tindras bortgång kunde släppa, jag hade länge gått och oroat mig för att jag inte skulle kunna ta rätt beslut när den dagen kom. Men när det väl blev dags var det ett självklart val och då kände jag mig lugn.

 Tack för att du kom till mig Tindra och lärde mig om hur livet ska levas!

Det vill säga; Full rulle Framåt!!!!

 

 Men en förändring kommer sällan ensam och under våren började tankar på ett annat yrke ta form. Jag sökte en utbildning och kom in. Helt plötsligt hade jag bara några veckor kvar på ett jobb jag varit på i 12 års tid. Både läskigt och befriande.

Så efter en längre semester satte jag mig i skolbänken och vilket lyft!

Jag som brukat vara både trött och sjuk ofta, och speciellt under höstarna, har denna hösten bara haft en dags sjukfrånvaro. Jag har tid till familjen och djuren, jag läser, tittar på film, pluggar, tänker, lär mig massa nya saker. Så året har varit ett riktigt egoår för min egen utvecklings skull!

 

Och så Toxan.

Fina, fina Toxan!

Hur har hennes år utan Tindra sett ut?

Jo, hon har fått hänga med överallt, för hon är så lätt att ha med sig. Snäll, okomplicerad, och älskad av alla, speciellt barn.
En riktigt perfekt familjehund som undan för undan som ensamhund börjat ta för sig allt mer. Jag liknade henne vid en blek akvarell en gång, men den målningen börjar få riktigt fina färger! Och starkare konturer!
När hon varit med hemma hos folk märker man knappt att hon är där, hon är så artig och hälsar fint, och ute på promenader är hon bara som en skugga, alltid i hasorna på mig, ställer inte till med något men är heller inte speciellt rädd längre.
Men när jag tränar henne är hon numera ganska ivrig och mån om att få tag på "gotterna". Hon har visat framfötterna när det gäller nosarbete; både uppletande av föremål och små korta spår tar hon sig an med både fart och noggrannhet. Det är bara jag som inte riktigt fått någon styrning för att tävla. Men för Tox del är det nog roligare med träning!

Ibland känns det som att Tindra har varit och hälsat på i Toxic´s kropp. Toxic gillar inte att bada och blöta ner sig, men vissa dagar har hon rejsat som en galning igenom kärr och pölar i skogen. Helt olik sig själv. Då tänker jag att det måste vara Tindras energi som varit och hälsat på!

Även om jag ibland lagt ner lite tid på lydnadsmoment eller rallylydnadsmoment är det som skogsmulle hon oftast levt under året och det verkar hon inte ha något emot. Bara hon får vara med familjen. Gärna tätt, tätt med matte, helst i ansiktet!

...Och springa så fort man kan har varit populärt!

Det älskade lilla Goofy-facet!

Hur vill jag att 2016 ska se ut?
Som jag alltid säger så är hälsan det viktigaste såklart, både för människor och djur. Att ork och energi ska räcka till det nödvändiga och gärna lite till. Jag har blivit snål med min energi och bjussar inte ut den hur som helst. Jag vill att den ska räcka åt mig och min familj först, sen åt andra. Kan låta snålt, men det är en överlevnadsstrategi. Sånt som ger energi unnar jag mig, som vänner, promenader, konserter, eller roliga serier, men energitjuvar som otrevliga människor, konflikter eller städning försöker jag hålla mig borta ifrån!
Hundmässigt har jag inga mål, målen försvann med min "nära väggen-upplevelse" för några år sen, men jag blir himla glad att jag ibland blir sugen på att träna och kikar på andra hundar på promenader och tänker "en sån vill jag ha en vacker dag". Då känner jag att det inte är helt kört med min hundpassion. Toxic gör mig bortskämd så det är inte säkert att jag nånsin kommer orka skaffa någon annan hund. Nu vet jag ju hur underbart njutningsfullt och enkelt ett hundägande kan vara. Ett hundägande där man inte behöver kämpa varje dag.
Så vi får se.... Nästa år ska jag bara njuta av att vara hundägare!

Jamen Purran då?
Hur har hennes år varit?
Purris är en riktig energiboost för mig. En underbar tant som i dagarna blir 11 år! Hur gick det till?
Under året har hon och Toxic blivit alltmer tighta även om det är på Purris villkor. Hon leder flocken, även oss människor. Hon är drottning och gostant! Under hösten har hon vid ett flertal gånger hängt med upp till dagis för hämtning av barn, en promenad på ca 2 km fram och tillbaka. Det tycker hon är kul, älskar att få vara med!
På kvällarna när mörkret sänker sig är det nästan alltid så att hela familjen samlas i soffan i vardagsrummet; Purran på armstödet, kikandes ut genom fönstret efter grannkatten eller småfåglar, Toxic på rygg sovandes på husses arm och Lillan och jag bredvid varandra kollandes på hästklipp. Trots att vi har flera rum med sovplatser i huset väljer alltså "flocken" att umgås på en yta av ca tre kvadratmeter. Det känns varmt både i kropp och hjärta.
Och Purran är drottningen i den flocken! Det är ingen som kan säga emot det! Så jag skulle nog våga säga att hennes år varit helt ok!

 

Med en hästgalning i min närhet händer det att jag leker med tanken hur det skulle vara att ha häst. Så  här skulle jag vilja införliva den i vår vardag...