Gammal katt är inte lika med trött katt

Hulda Hulda....
Efter hennes omläggning till nytt foder (typ dubbelt så dyrt) för att få bukt med stela leder, har katten blivit ännu mera GAAAALEN!!
Foder kan verkligen göra skillnad.
Hon är 12 år, men beter sig som en kattunge. Hon hänger i gardinerna, rejsar i huset på kvällarna och gömmer sig bakom möblerna för att hoppa fram och säga BU!!! Hon älskar att retas med hunden. Hoppa fram och daska till henne i ansiktet eller rumpan och sen kuta därifrån snabbt som ögat för att slippa konsekvensen.
Öppna byrålådor kan hon inte motstå. Så fort någon är öppen slinker hon dit och sen ålar hon sig ner bakom för att lägga sig i byrålådan under. Ibland ser man bara en liten svart svans som skvallrar om att hon är där.
Hon har blivit tjockare av fodret och ser nu nästan fyrkantig ut. Hon har alltid älskat mat, men det här fodret är tydligen någonting helt extra. Tur att hon gillar det, men jag får nog ransonera lite mer framöver.
Hon är så go och mjuk med Lillan också. "Hon är min extramamma" säger Lillan och gosar ner sitt ansikte i Purrans mage. Jag skulle aldrig kunna göra så utan att bli riven, men Lillan har egna regler. Man är väl lite mer accepterande mot egna barn kan jag tänka.

Ont i benen

Ibland har Toxic ont i sina ben om kvällarna. Speciellt när hon rejsat lite extra mycket under dagen. Eftersom hon inte är höftleds- eller armbågsröntgad vet jag inte om det är fel på lederna som är problemet. Hon är ju inte så gammal än, och inte är hon överviktig heller, så det är ingen belastning att tala om. Och det är bara vissa kvällar som hon har svårt att gå.
Men visst känns det jobbigt att se henne ha ont. Jag försöker begränsa hennes promenader och värma upp henne innan eventuella ansträngningar.
Vi var hos veterinären för några månader för vaccination och då hade hon inga problem. Men det var roligt att se att hon betedde sig precis som Tindra alltid gjorde hos vetten. Det vill säga: när undersökning och allt var slut, satt hon alldeles stilla med intensiv blick på sköterskan.  "Du glömmer väl inte godiset?"
Nog har hon labbe i sig alltid...

"Menar du att det finns de som äter det här? Skulle jag aaaaldrig göra"

Så mycket labbe har hon inte i sig att hon äter bajs i alla fall... Bara ibland...

Än är vi inte döa.

Uppdateringarna här haglar ju inte precis.
Dagarna och livet går sin stilla lunk, ändå försvinner de märkligt fort.
Toxic och jag är som två pensionärer, vi lunkar våra promenader, lyssnar på fåglar och tittar på rådjur.
Förra veckan lärde hon sig ett trick; "snurr".
Idag fick hon tuggben med posten som åts på tre sekunder.
Annars händer typ ingenting.