Mitt liv består för tillfället av: kliva upp, lämna på dagis, jobba, komma hem, laga mat, lägga lillan, gå ut med hunden och sen gå och lägga mig.
Inte så mycket att hurra för. Man blir så trött av mörkret också, så även helgerna blir lite avslagna. Då ska man dessutom hinna allt som man inte hann i veckan: städa, diska, tvätta, plocka, handla... Det blir inte mycket tid över till varken hund eller blogg.
Men idag kände jag att JÄKLAR, nu vill jag ta en time-out från stress och press. Eftersom jag var ledig idag tog jag hund, bebis, korv och tändved upp till "berget". Husse fick skjutsa oss med vårt pick och pack, sen åkte han vidare till jobbet.
Vi hade en härlig dag, perfekt senhöstväder.
Bara en gång blev vi osams.
Jag hade lagt upp tre korvar på spett runt glöden, och helt plötsligt är det bara två?
En bit bort ligger Tindra mycket nöjd och smaskar. Grillpinnen hade hon också börjat äta på av bara farten. Det värsta är att hon inte skäms det minsta. Hon lägger öronen lite lätt bakåt när jag skäller, som att: -" oj då vad galet jag gjorde" för att i nästa sekund vicka fram öronen och glatt undra om hon kan få mer korv.
Ovett rinner av henne som vatten på en gås. Det kan vara både frustrerande, men också bra. Hon har ett psyke av sten. Skulle jorden gå under så står Tindra tryggt kvar. :-)
Sen gick vi hemåt, bebis somnade i vagnen och Tindra och jag kunde bonda och ha en härlig höstpromenad. Hon fick göra allt som gör livet värt att leva för en labrador.
-Äta skit
-Rulla sig i skit
-Bada i ett (eller flera) leriga diken
-Springa fort fort på ett fält
-Nosa efter korv i en skogsdunge
Nu är vi ganska nöjda. Bebis sover fortfarande, Tindra har hoppat upp i soffan och är mycket nöjd. Själv ska jag göra sånt där som jag inte hunnit med i veckan. Adventsstäda, tvätta, dammsuga....zzzz
