En hund och en katt och deras vardag tillsammans med en djurtokig matte

onsdag 26 december 2018

Året som gick 2018

Uppdateringarna på bloggen blir bara färre och färre, men livet pågår ändå på andra sidan.
Jag ska försöka sammanfatta året som gick.
På många sätt ett bättre år än 2017, men vi har också varit tvungna att säga hej då till två av våra djur.

 Lisa: vår tilltänkta nya medlem till vår flock som efter månader av försök till acceptans, fick flytta eftersom Purris inte mådde bra av konkurrensen. Trösten är att hon fick ett nytt bra hem där hon trivs och blir omhändertagen på bästa sätt.


Caramel: vår medryttarhäst som blev som vår egen under nästan ett år. Hon drabbades av fång och kolik och man kunde inte rädda henne. Hon var en fantastisk liten ponny som alltid kommer finnas i hjärtat med en varm känsla. Men saknaden är svår, kändes väldigt tungt när vi fick beskedet av ägaren.

Men de två älskade svarta pälsklingarna som är kvar, mår bra!

 Purris Purris… En galenpanna! Efter att Lisa försvunnit har hon åter blivit sig själv och lite till. Hon rejsar varje kväll, klöser på möblerna och väcker alla tidigt på morgonen för att hon vill ha MAT!
Hon tar hand om dottern som att det vore hennes eget barn. Vaktar, vårdar och värmer.

Toxic mår också bra. Lite gråare om nosen för varje år, men annars märks det inte att hon börjar närma sig sitt 9:e år. Eller jo... lite envisare tycker jag nog att hon blivit. "Kan själv", lite som Tindra blev som gammal.

Toxic och jag går långpromenad varje morgon innan jag åker till jobbet.
Och min stora förändring under året.
Sa upp mig från min trygga anställning i augusti och jobbar numera som hundrastare. Så nu är det hundar, hundar, hundar hela dagarna. Stora, små, korthåriga, långhåriga...
En annorlunda vardag och man skulle kunna tro att jag blir trött på hundar. Men det är precis tvärt om. Efter att i flera år ha haft lite ork för egen träning, känner jag mig mer sugen än någonsin på att träna hund.
Inte träna för att tävla, utan vi tränar vardagliga saker, som att hämta grejer inne, dra av strumpor, öppna lådor, stänga lådor... hjälpa till hemma helt enkelt.

Inför nästa år har vi inga nya djurplaner. Vi trivs så bra med vår djurflock, den är harmonisk och väl fungerande. Men det suger till i magen när jag ser hur de åldras. Önskar att man kunde frysa tiden och behålla dem för evigt...
Som vanligt hoppas jag på bra hälsa och mera ork och glädje inför nästa år! Välkommen 2019!


söndag 26 augusti 2018

Blandade sommarbilder

För att minnas denna varma, fina, långa sommar 2018 har jag gjort en bildbomb.
Vad fyllde vi dagarna med?
 Promenader...
 Båda följer med ner till hundbadet, men det är bara matte som badar. Varken Purris eller Toxic vill hoppa i vattnet. De sitter snällt vid bänken, tittar på och väntar på att jag ska bli klar så att vi kan gå tillbaka.


 En del båtturer och självklart har Tox flytväst på sig. Även Tindra hade flytväst, även om hon var en duktig simmare. Flytväst är ett måste, både för människor och djur. Purris däremot fick stanna kvar på land.
 Hjärtat och jag.

 Toxic blir väldigt trött av att åka båt. Hon är på helspänn, ogillar utflykter eftersom hon inte gillar när hon inte vet var vi ska eller vad som ska hända. Så när vi stiger iland och packar upp somnar hon. Helt slut.

 Lite jobbigt att åka båt. Men om det är vad som krävs för att få vara med, då kan man övervinna det jobbiga.
 Efter simträning. Hon gör det men är väldigt glad när den är över och hon får komma upp på land.
 Toxic är alldeles för snäll. Barnen får göra vad som helst. Jag försöker skydda henne från klåfingriga stylister, men det är inte alltid jag lyckas.
Många promenader längsmed vattnet har det blivit.
Fina minnen...

fredag 10 augusti 2018

Oj, oj, skärpning!

Nu var det alldeles för länge sen det blev en uppdatering här på bloggen.
Ordningen är återställd sen Lisa flyttade. Purran är sig själv igen och kan slappna av hemma.
Hela sommaren har vi tillbringat vid sommarstugan.



 De två vännerna går promenader med mig, och även om Purris numera går ganska långsamt får hon följa med. Jag måste ha tålamod med henne, precis som med alla andra gamla individer.
 Toxic, den finaste. Hon har rymt ganska många gånger i sommar. Bryter sig ut från huset genom olika fönster som inte stängts ordentligt. Sen ränner hon runt i området (tur att det nästan inte finns någon biltrafik här), för att leta efter oss. Vid den allmänna badplatsen får inte hunden vara med, men det struntar väl hon i. Hon VILL vara med, vill alltid vara där jag är!
Så om jag badar själv, väljer jag hundbadet där hon kan följa med. Javisst, det är flera som bor här som också vill ha med sig hunden, så hundägare har fått en egen badplats. Det är perfekt!
Det har blivit en hel del bad i sommar, vilken värme!
Som alltid så saknar jag Tindra lite extra vid den här årstiden. Bad var liksom hennes grej. Hon simmade som en liten säl i vattnet. Toxic är inte lika förtjust, sitter hellre i skuggan på land, på sin höjd doppar hon tassarna i vattenbrynet.

Men nu flyttar vi snart hem igen, hem till vardagen. Toxic gillar vardag, hon gillar rutiner, när hon vet vad som ska hända. Semester är ingenting för henne.

Vad som händer i höst vet jag inte. Det blir nog den vanliga lunken. Försöka ta hand om varandra på bästa sätt, gå långa skogspromenader, kanske lägga något spår.
Och så ska vi kolla på valpar hos Tindras uppfödare, måste få gosa in mig i lite valppäls. Men vi ska inte ha någon mer hund. Toxic räcker bra för tillfället.

söndag 20 maj 2018

Lisa har flyttat.

Lisa har flyttat till en ny familj, och jag håller alla tummar och tår för att det ska fungera.
Ett bättre hem kan hon inte få, med kattvana människor som har stor tomt och skogen bakom sitt hus där hon kan klättra hur mycket hon vill.
Men det finns redan en katt i familjen, och det är det jag är lite orolig för. Men jag hoppas, hoppas, hoppas att de ska fungera tillsammans.

Purris har blivit MYCKET gladare sen Lisa flyttade. Det märks stor skillnad och då känns det att det var rätt beslut, även om jag saknar Lisa och hennes lekfullhet och energi.

tisdag 1 maj 2018

Lägesrapport

Läget...
Jag har äntligen fått lite mer energi de senaste veckorna. Hösten och vintern har känts lång.
Toxic mår bra och är som vanligt världens bästa. Hon är alltid vid min sida, bra dagar och dåliga. Hon ger mig alltid en bra känsla. Så snäll.
 Något som tyvärr tagit energi är kattproblem.
Purran och Lisa vill inte fungera tillsammans. Var för sig är de underbara, men någon harmoni i flocken är det inte. Lisa får inte röra sig fritt för Purris, vilket resulterat i att Lisa kissar inne på fel ställen. Inte alltid, men ibland. Det är inte roligt för någon.
 Jag, Lillan och Toxic hänger i stallet flera dagar i veckan.
Där bor Lilleman, världens gulligaste tupp. Jag skulle så gärna vilja ha höns, men just nu är det inte läge för några nya husdjur.
 Vår medryttarhäst är också världens goaste och snällaste. På så sätt har vi haft tur med djur, alla är gudomligt snälla.
Sist men inte minst; Purran!
Jag vet allvarligt talat inte vad jag skulle göra utan henne.
Hon väcker mig varje morgon halv sex, och hon nattar mig varje kväll.
Men ibland ger hon mig magsår, som när hon försvinner spårlöst och jag inte vet var hon är. Hon är tretton år och varje dag jag får ha henne frisk och sund är jag så tacksam för. Men hon har förändrats sen Lisa kom, hon är inte lika glad.
Tror att jag snart måste förändra situationen, men det måste bli till det bästa för alla.


torsdag 1 mars 2018

Memory lane


Sommaren 2010...








När det lättar

Vet inte om det är ljuset som gör det.
Men plötsligt har jag fått lite mer energi.

Djuren mår bra. Är bortskämda och vill vara med, vad som än är på gång.


Lisa ligger gärna mitt på golvet.
Hon har ju inte den bästa färgen för att bli upptäckt precis.


Jag tror djuren längtar lika mycket som jag efter det här:




Långa sköna kvällspromenader på landet tillsammans med Tox. Det längtar jag efter.

Under tiden går Toxic och jag korta promenader i -14 grader och snöstorm. Hon får kramp i tassarna och jag blir röd och stel i hela ansiktet.

Purran håller sig mestadels inne. Är väl ute max 30 sekunder per gång skulle jag tippa.

Lisa går gärna ut, trots snö och kyla. Hon är ute ganska långa (förhållandevis) stunder, men sen kommer hon in och värmer sig på en fårfäll framför brasan, eller i sängen, eller på fönsterbrädan över elementet.

Vi bara väntar och längtar till vååååren!


lördag 24 februari 2018

Minnen

En av de sista bilderna på oss. Tindra ser trött ut.

Jag är så glad att jag tog beslutet när jag gjorde. Jag är stolt över att jag kunde hålla löftet till henne, som jag lovat henne redan när hon kom till mig. Nämligen att jag inte skulle låta henne lida i onödan, att jag skulle sätta min egen vilja åt sidan och enbart tänka på hennes bästa när det var dags.
I början var det skönt att slutet var så smärtfritt och lugnt, och de första veckorna sov jag hela nätter för första gången på flera år. Det var sen det blev jobbigt. Allting påminde om henne.

Alla djur lämnar spår och ibland tänker jag att jag aldrig mer ska ha djur. Det gör för ont när de lämnar oss. Men sen kan jag inte låta bli att le åt alla galna minnen och upplevelser vi delat. 

lördag 3 februari 2018

Kommer alltid sakna dig...

Tindra 2007, 5 år.

Det nya året 2018

Så här har första delen av året varit:
 Lugnt. Mycket sömn.

 Den som helst är ute.
 En till som älskar att vara ute. Men bara om mamma är med!

 Kallt!

 Mingel i köket. Det är där det händer!

 Ibland har vi varit dödströtta.

 Vi har blivit bättre på att tigga.
 Haft fantastiska naturupplevelser.

Nån har partajat?