Härlig julafton!

Vi var 7 människor och 5 hundar som träffades kl. 8 på morgonen för att gå långpromenad. Vi hade matsäck med oss och var inbyltade i massor av kläder för det var -17 grader! Det kunde inte bli en bättre start på julaftonen; skogen var helt magisk och hundarna sprang som galningar och njöt.

Det var nästan så att man väntade sig att få se en liten tomtestuga i den förtrollade skogen.

Hundarna samlade: Alex bordercollie/amstaff/mastiff, Pärla schäfer, Bobby mellanpudel, Speed siberian husky/alaskan malamute och Tinsan.

Jag hoppas detta blir tradition för det var så himla mysigt! Sen var hundarna trötta under resten av dagen och vi kunde fira med gott samvete.

Hoppas alla andra hade en lika fin julafton!

GOD JUL!

...fortsättning på hundmässan och rasfunderingar del 3

En tjej vars program jag gillade skarpt på freestylen hade en urcharmig borderterrier som hette Rut.
Efter en del letande hittade jag filmer hon lagt upp på deras träning.
Titta och njut!
www.youtube.com/user/mickvor

Jag gick även runt och kollade i rasmontrarna och nu tror jag att jag har hittat vad jag letar efter!
Men jag vill inte avslöja vad det är för ras eftersom jag kanske ändrar mig. Det har ju hänt förr.

Men hör på detta:

"Pigga, glada, intelligenta, lättränade, vänliga och sociala. Det är svårt att hitta tillräckliga ord för att beskriva denna underbart mångsidiga och lättsamma ras. Den passar lika bra i staden som på landet, älskar långpromenader och hårt arbete, men trivs ändå utmärkt på en villatomt. Det är en ras som också passar den aktive hundägaren med intresse för lydnadsprov, bruksprov, viltspår eller agility. Två ____ har också blivit godkända räddningshundar.
.....om du har haft en annan ras kommer du att bli förvånad över hur lätt allting går."

Visst låter det nästan för bra för att vara sant?
Att både få ha kakan och äta den.

Freestyleträningen i vinter för Tindra kommer bestå i : backa upp på pall, sitta vackert mellan mina ben och halta. Har märkt att inlärningen går allt långsammare ju äldre hon blir. Men det går, och det är huvudsaken!

Stockholmsmässan!

Jag var och såg lydnad och freestyle i lördags, och nu är det trick-träning som gäller hemma hos oss och det har Tindra ingenting emot.
Fick lite inspiration av filmer på youtube också. Man kan verkligen lära en hund vad som helst!

Minnen

Gick igenom gamla papper och bilder.

Jag glömmer lätt hur mycket vi har utvecklats tillsammans.

Det går framåt fortfarande:-)

Min pokalsamling som jag är väldigt stolt över. Tänk vad vi kan, Tindra och jag!

Tre förstaplaceringar, och två andraplaceringar.

Men det har inte alltid gått lika bra...

Vår enda utställning...

Åh, vad jag retade mig på "not very well trained". Jag hade jobbat som en galning med att få Tindra normal ända sen hon kom till mig vid 5 månaders ålder, men Tindra fick fnatt och ville varken trava eller stå, hon studsade! Men vi fick en 1:a och reservplats av 21 tikar, vem vet hur långt vi hade kommit om hon bara kunnat uppföra sig? Jag tror att hon var ca 1,5 år då.

Det här var ett inofficiellt dummieprov och Tindra var grym!
Hon är faktiskt duktig men vi la ner jaktträningen när jag inte kunde få henne att apportera vilt. Dummies gick jättebra, men döda djur, nej tack!



Detta är vår lydnadsdebut, och inte så imponerande... Vilken tur att man kan utvecklas och lära sig av misstagen. Detta fick mig revanchsugen. Träning lönar sig!

Final!

Tindra är väldigt trött nu!
Dagens tävling kändes mycket bättre, Tindra var mer på och taggad och vi hade skoj!

Poängmässigt var det ingen höjdare, hon satte sig på platsliggningen (kallt!), och var lite för fokuserad mot väskan utanför planen under programmet, så vi landade på 144 p och en 10:e plats, inget att skryta med, men känslan var toppen!

På helhetsintryck fick vi kommentaren: pigg och glad hund, och då känner jag att vi har lyckats!



Det som var roligast var att få vara med i finalen med alla de vinnande ekipagen från både lördagen och söndagen. Trots ett ojämnt fritt följ kom vi på 6:e plats av 9.

Jag är supernöjd med helgen och väldigt trött... Nu kommer vi inte att tävla på ett bra tag.

Men en start i 3:an skulle vara kul någon gång! Jag kunde aldrig drömma om att vi skulle få ett förstapris i klass 2, ännu mindre ett LP, men nu har vi det. Alltså ska jag inte utesluta att vi skulle kunna tävla 3:an.

Men nu ska vi mysa och fira jul och ta sköna vinterpromenader!

Tindra LP 2

Dagen började tidigt, kl. 7 var vi på plats för att se luciatåget. Jättemysig stämning och jag var inte ett dugg nervös. Det går som det går. Oftast bättre om man inte bryr sig för mycket.

Platsliggningen gick konstigt nog bra, jag hade förväntat mig att hon skulle sätta sig upp i kylan, hon har nästan ingen päls kvar efter fällningen, men hon låg så troget. 10 p!

Uppvärmmningen kändes bra, men när vi kom in på planen tappade Tindra koncentrationen och var svår att få kontakt med. Fria följet var katastrof. 3000 DK:n och hon släpade och hängde inte med alls. Jag MÅSTE komma på hur jag ska få fria följet att bli lika bra som under träning och uppvärmning. Men hur? När vi väl har kontakt går hon så fint med perfekt position, men hur får jag hennes uppmärksamhet? Svårt.

Resten av programmet var som en dimma, men jag trodde inte att vi nollat något, så hoppet om 1:an fanns.

När jag kollade på andra ekipage såg jag att domaren var ganska sträng i bedömningen. Jag såg inte en enda 10-poängare delas ut. Så mitt hopp sjönk om att vi klarat förstapriset. Men nu kunde vi inte göra mer.
Jag gick en nedvarvningspromenad och stretchade Tindra, sen var det bara att vänta på prisutdelningen...

Jag höll på att svimma när det visade sig att vi, av 11 ekipage, hade vunnit vår klass!!!
Tänk så fel man kan känna ibland. Men vår känsla måste bli bättre under tävling för att det ska bli riktigt roligt. Men nu ska vi tävla imorgon igen, och dessutom vara med i finalen också!
Eftersom vi nu har vårt LP, kan jag bara gå in för att få till samarbetet, skit samma om vi nollar något, vi ska ha kul! Men finalen... tänk om vi gör bort oss? Fria följet är obligatoriskt moment och om det är lika dåligt som idag, då skäms jag. Men jag ska försöka tänka positivt! Jag vet ju att vi kan egentligen.

Resultatet:

Platsliggande: 10 p.
Fritt följ: 7 p. slarvig halt, DK, tappar, DK, pendlar i position, segt sättande
Läggande: 0 p. sätter sig innan (hon la sig, men sen kliade hon sig och satte sig upp)
Inkallande med ställande: 9,5 p. (jippi!!!! Tindra är så bra!)
Sändande med ställande: 10 p. (det är så mycket värt när domaren är extra sträng att få en 10:a)
Apportering: 7,5 p. lek, lätt tugg, slarvigt avslut (hon satte sig inte, som förra gången...)
Fritt hopp över hinder: 10 p. ( hon hoppade!!!!!)
Fjärrdirigering: 10 p.
Helhetsintryck: 8 p.

Summa: 173 p.

Placering: 1

Jag var darrig flera timmar efteråt, fattade inte att det var sant!
Nu måste jag ladda om inför imorgon!

Den där jäkla katten! *kärlek*

Ett vedfack som måste undersökas!

Innan jag skaffade egen katt trodde jag att de var lite menlösa djur som låg i soffan och sov hela dagarna och spann lite när man klappade dem.
Men antingen hade jag fel eller så är Purran inte riktigt som andra katter. Ibland känns hon som Findus, en blandning mellan en katt och ett barn.

Hon ska vara med överallt, till och med på toa. Då ligger hon och väntar tills man är klar, sen följer hon med ut.
När lill-bebis ska sova, lägger sig Purran bredvid och nattar. En gång la hon ena tassen över bebisens mage, det såg urgulligt ut!
Nu ligger hon i fönstret precis bredvid mig. Hon måste hela tiden ha koll på vad jag gör!

Promenaderna är ju också lite speciella, men nu har hon även börjat öppna dörrar. Det går inte att stänga in henne längre, man måste låsa.
I går hade jag stängt dörren in till sovrummet för att jag inte ville ha katthår i sängen, men det brydde sig inte katten om. Hon sträckte lite nonchalant på sig, gick fram till dörren, hoppade upp på handtaget och spjärnade med benen så att dörren gick upp, och gick in och la sig i sängen, mycket nöjd!

Även ytterdörrarna öppnas ibland.
Häromkvällen (när det var så där fruktansvärt kallt) öppnade hon ytterdörren och knallade in, hon hade ingen lust att vara ute i den där kylan!
När jag gick till groventren såg jag att hon även varit där eftersom dörren stod på glänt och det var kallt i tvättstugan. Men hon hade väl inte lyckats få upp dörren ordentligt och prövat med nästa som gick bättre.

Exempel på galna kattens upptåg:
-På kvällarna rejsar hon och åker kana på golvet.
-Hon gömmer sig i trappan och fiskar tag i den som går förbi, blir den personen rädd är det ännu roligare!
-Hon går in i skåp och lådor, har blivit instängd i skafferiet ett antal gånger.
-När Tindra och jag tränar lydnad hemma är det jättekul att gömma sig och skrämma hunden, t ex under en inkallning.
-Läser man en tidning kan det hända att man får sluta när man inte ser texten för att det ligger en stor svart päls i vägen.
-Hon klöser på madrasserna med flit och kollar på en medans hon gör det bara för att retas.
- Hon hoppar alltid in i bilen när man kommer hem. Även gästers bilar, så alla måste kolla att de inte har en fripassagerare när de åker sen. (En parentes: en gång när jag var på Skansen ringde mamma och sa att katten satt inlåst i min bil hemma. Mamma hade ingen nyckel, så jag fick ringa till husse som fick åka 1,5 mil för att släppa ut henne.)
- Hon hoppar alltid upp på matbordet och diskbänken trots att hon inte får. Många mat-tallrikar har blivit hundmat efter att Purran slickat på dem. (man kan inte klandra henne för hårt, det sitter i sen hennes svältdagar, innan hon kom till oss)

Men hon är också världens goaste. Har blivit mycket keligare sen hon kom för 3 år sedan, och myser gärna i knät när man sitter framför TV:n. Hon är snäll mot bebisen och Tindra också emellanåt. ;-)

Hunden har också fått lite uppmärksamhet.
I går var Tindra och jag på träningstävling.
Fick lite bra tips för hur jag ska värma upp Tindra och förbereda mig innan jag går in på planen, vilket jag behöver. Jag fick äntligen träna hopp på hinder, men det var svårt att få Tindra att fokusera mot hindret, eftesom rutan låg snett bakom. Om hon får välja springer hon hellre till rutan än hoppar. Jag hoppas att gårdagens träning räcker inför helgens tävlingar.
I dag är Tins jättetrött, orkar inte med för mycket aktiviteter. Så idag blir det vila, imorgon tävling!

Resultatet

Tävlingen var inomhus, i ett ridhus. Det var lite pirrigt eftersom Tindra aldrig varit i ett ridhus förut. Skulle hon bara nosa och äta skit, eller skulle jag få kontakt med henne?
Men det gick bra.
Jag hade inställningen att: vi ska ha kul. Punkt. Inga tankar på poäng eller prestation. Bara försöka hålla henne samlad med bra kontakt.
Det kändes mycket bättre än senaste tävlingen i alla fall, mycket för att jag vägrade bli nervös.
Visst nosade hon, men hon var PIGG och träningssugen, och det är SÅ kul att jobba med henne då! Dessutom var folket runtomkring jättetrevliga och stämningen var avslappnad.

Tindras poäng:
Platsliggande: 9 p. gnäller ( jag är bara så glad för att hon inte satte sig upp)
Fritt följ: 8,5 p. sent sättande, nosar (vi har gjort bättre)
Läggande: 10 p. (gulle-Tindra gör sitt bästa när det gäller)
Inkallande med ställande: 10 p. ( vad händer? Vårt sämsta moment har helt plötsligt blivit vårt bästa! Hon var perfekt!)
Rutan: 8 p. går förbi rutan ( sprang för långt och jag fick dirigera in henne. Måste träna detta moment mycket mera för att hon ska bli säker på vad hon ska göra.)
Apportering: 8 p. sent sättande (sååå bra fart ut och fart in, men så ställer hon sig bredvid mig istället för att sätta sig... synd)
Hoppet: 0 p. går vid sidan om (och där sket det sig tänkte jag. Samma nolla som förra gången. Måste komma iväg till klubben och träna hopp på hinder ordentligt.)
Fjärrdirigering: 10 p. (där fick vi revanch!)
Helhetsintryck: 9 p.
Summa: 160,5 p.
Placering: 2

Hunden som vann var en liten dvärgspets. Ägaren kallade den "älskling" och den var supercharmig!
Den slog en bordercollie, två hovawarter, en rottis och mig. Med hästlängder.
Respect!

Nästa tävling: på lördag!
Nu tutar vi och kör så det ryker.

Vi gjorde det igen!

... med minsta möjliga marginal!

Vi hade återigen 160,5 poäng och tog vår andra etta!!!!!

Återkommer med mer detaljer när mitt hektiska schema lugnat ner sig lite.

Tindra är BÄST!

Vintern äntligen här!

Purran är den av oss som minst uppskattar vintern och dess väder.

Men ingenting kan få katten att stanna hemma när vi andra går på promenad, snö eller inte.

Jag känner mig rätt speciell där jag går med en bebis på ryggen, en hund vid sidan och en katt travande bakom. Vilken syn!

Jag känner mig som en vandrande cirkus!
Eller Kvinnan som talar med allt- hund, katt, barn.

Kan vi inte få komma in snart?

Det är imorgon vi ska tävla, inte på söndag.

Hjälp.

Lite sent att göra något i sista sekunden ändå.

Men det ska bli kul.

Tror jag.

Inget händer

Jag har inte haft någon tid att träna på den här veckan och Tindra deppar.
På söndag är det tävling igen och jag måste ta mig i kragen.
Fast ibland är det bra att vila sig i form. Det visar sig på söndag om taktiken var den rätta.

lydnadsträning

Idag stod det lydnadsträning på schemat för Tindra och mig.

Jag ville pröva hur mycket jag behövde värma upp henne och hur för att det skulle bli bra. Jag försökte köra allt så tävlingsmässigt som möjligt.

-Platsliggningen var hackig. Hon satt upp första gången jag tittade fram, andra gången hade hon vridit sig och låg på helspänn, tredje gången samma sak, fjärde gången låg hon äntligen som jag ville med huvet i backen, men phu vad jag måste jobba vidare med det.

-Fria följet var stundtals perfekt och härligt, men jag upplevde att hon var lättstörd idag. Fladdrig och lite okoncentrerad. Lååång uppvärmning behövs, för hon blev bättre och bättre i sin kontakt med mig.

-Läggande under gång som vanligt stabilt, men går såklart att slipa på snabbheten.

-Inkallande med ställande gick superbra! Hon sprang med behärskat tempo och tvärstannade och fick inte kramp i benet!

-Rutan fick vi köra några gånger, och var aldrig perfekt, men innanför alla gångerna och bra fart ut. Även här var hon lite okoncentrerad, nosade i luften och betedde sig ouppfostrat så jag fick faktiskt ryta i åt henne att sluta och då gick det bättre.

-Fjärren gick hyfffsat men läggandet måste gå fortare! Finslipning.

Hoppet och apporteringen gjorde vi inte, apporteringen för att det inte behövs och hoppet för att vi inte hade något hinder att hoppa över.

Allt som allt är jag nöjd med dagens träning, men Tindra var ofokuserad vissa stunder och inte lika motiverad som hon brukar vara även om hon inte fått middag innan träningspasset. Men det var länge sen vi tränade och nästa gång tror jag att motivationen är bättre. Men vi MÅSTE få till en stabilare platsliggning.

Jag har börjat med klicker igen för att finslipa detaljer och det märks resultat direkt.

Tinsans fotposition är mycket bättre och fjärren går också bättre.

Jag befarar att hennes nosighet och okoncentrerade sätt tyder på löp. Hon brukar sätta igång tidigt och förbereda sig... tråkigt nog. Men jag hoppas vi hinner tävlingarna innan hon blir alldeles uppe i det blå.

Regninga tråkdagar stannar vi i sängen!

Nej, självklart går vi ut en timme i ösregnet.

Finns inget dåligt väder bara dåliga kläder:-)

Hundstädning

Häromdagen var jag jätteduktig och våttorkade golvet i köket och tvättstugan. Sen skulle jag klä på mig för att gå ut med hunden och under tiden hann Tindra komma in från trädgården och göra så här:

Kändes ju jättekul när man ansträngt sig... Men det var bara att lägga sig på knä och skura igen.

Nära skjuter ingen hare

Det var tävlingsdags idag igen, men det kändes inge vidare.

Jag blev nervös och taggade upp madam lite för mycket på den externa belöningen, vilket gjorde att Tindra var splittrad och okoncentrerad under programmet.

Jag tar på mig det, tänker över vad som kunde gjorts bättre och siktar framåt mot nästa tävling om tre veckor.

Vi var bara tre tävlande och jag hade start nr 2, så jag hann inte se någonting av hur fria följet såg ut eller åt vilket håll inkallningen och hoppet var, så det var bara att gå in och köra direkt efter en kort uppvärmning.

Platsliggningen var ialla fall lugn...:-)

Poängen:

Platsliggande:10

Fritt följ: 8 (slarvigt och okoncentrerat)

Läggande: 9

Inkallande med ställande: 7 (Tindra har problem med en armbåge och fick känning av den, men hon gjorde verkligen sitt absoluta bästa att stanna. Gullis:-)

Sändande med ställande: 8 ( hamnade lite utanför och fick dirigeras in i mitten )

Apportering: 9

Fritt hopp över hinder: 0 (Tindra hörde "varsågod" när jag sa "hopp" och rusade förbi hindret mot väskan)

Fjärrdirigering: 9

Helhetsintryck: 9

Summa: 156

Känns ju såklart lite surt att nolla hoppet som brukar gå så bra, men det är på misstagen vi lär oss. På't igen bara!

Tindra 1:a pris i lydnadsklass 2!

Ja, ni läste rätt!

Det spöregnade hela dagen, så när vi startade på eftermiddagen var Tindra och jag rätt frusna (trots att vi värmt oss och jag fått torra kläder hos syrran), så platsliggningen i blötan och +2 grader var ingen önskedröm för Tinsan. Så hon satte sig upp och när jag kom tillbaka till henne satt hon och darrade för att hon var så kall! Men satt ändå kvar!
Jag trodde att vi nollat och körde programmet utan vittring på ettan, jag trodde det var kört.
Men hela programmet gick super. Tindra var samlad och koncentrerad, perfekt samspel och gjorde vissa moment t om bättre än på träning (fjärren och rutan). Vi hade så roligt! Hon charmade tävlingsledaren lite grann också emellan momenten...:-)

Så här blev betygen:
Platsliggande: 5
Fritt följ: 9
Läggande: 9
Inkallande med ställande: 7 (ett fett DK från mig)
Sändande med ställande: 8,5
Apportering: 9
Fritt hopp över hinder: 9
Fjärrdirigering: 10
Helhetsintryck: 9
Summa: 160,5 p.
Placering: 3

Så nu är vi helt plötsligt uppflyttade till klass 3, något som var lika långt bort som månen för några år sedan. Mirakel händer!
Men vi stannar kvar i 2:an och satsar på LP.
Nästa tävling är om två veckor!
Nu ska jag ut och träna med hunden. Man är liiiite inspirerad nu!

Jag mötte en man i skogen häromdagen som sa:

-Nämen hej! Det är ju du som brukar gå förbi mitt hus. Du som har sån pli på din hund!

På söndag är det upp till bevis!

Här syns det vad Tindra tycker om att ha en människovalp i huset!

Galen-Tindra

Jag åkte till klubben i måndags och hon blev GALEN! Ögonen var som brinnande klot och näsan fradgade och hon tjöt och hoppade. Hon ville så mycket. Klart att jag vill att hon ska vara motiverad, men nu är hon uppe bland stjärnorna och far, långt ifrån mig nere på appellplanen på jorden... Vi får lägga ner träningen ett par veckor, för den 24:e ska vi tävla. Då hoppas jag att hon återfått en lite normalare nivå.

Istället för att träna på klubben gick vi förbi en skola vid 8 i morse. Massor av barn, stressade föräldrar, barnvagnar, sparkcyklar och bilar. Vi kryssade mellan dessa och Tindra var jätteduktig. Lugn och säker. Det är sån skillnad när hon inte är övermotiverad. Istället för godis får hon bära en handske på promenaden och det uppskattar hon mycket, och jobbar gärna för det.

Hulda försvunnen, nu återfunnen!

I går på promenaden försvann Hulda spårlöst.
Två hästar kom och hon sprang undan, men det brukar hon göra. Jag hade fullt upp med Tindra för att inte skrämma hästarna och såg inte riktigt vart Hulda tog vägen.
Hästarna passerade och jag började ropa och locka på Hulda, men ingenting!
Hon var som uppslukad av jorden. Inga jamningar, ingen rörelse någonstans.
Jag stannade kvar i skogsdungen kanske 10 minuter och ropade, sen gick jag hemåt, tänkte att hon ialla fall hade sprungit hem trots att vi var ganska långt bort.
Men hemma: Ingen katt...

Sen åkte jag bort över dagen, hoppades att hon skulle hitta hem själv.
Men dagen gick och Hulda kom inte hem...
Jag gick till skogsdungen igen och ropade. Länge. Ingen katt.
Nu började jag få ont i magen av oro. Det är inte likt Hulda att inte svara. Hon kanske inte var kvar? Kanske fått panik och sprungit åt fel håll, och hur skulle jag då kunna hitta henne?

Mamma följde med mig och letade igen på kvällen. Det hade blivit mörkt och kallt. Lilla Hulda ensam och rädd någonstans därute...
Mamma hade tagit med sig en ficklampa.
Bingo!
Vi såg två små blänkande ögon inne i skogen, och när vi ropade kom de närmre.
HULDA KOM!
Oj vad glad hon var att se oss. En katt har inte så yvigt kropps-språk, men man såg på henne att hon var överlycklig! Hon la sig på vägen och rullade fram och tillbaka för att vi skulle klappa henne. Kurrade och strök sig i ansiktet, slickade mig på hakan.

När vi kom hem var hon HUNGRIG!

Slutet gott, jag kunde sova riktigt gott med Purran på magen!

Vi har en liten människovalp hemma, och katter brukar inte uppskatta såna förändringar.
Men Purran är ju som sagt lite speciell...

Skönt med fler sovplatser. Mjukt och bekvämt!

Och det bästa av allt: roliga leksaker!

Rasfunderingar fortsättning

På kul gjorde jag rastestet på www.pedigree.se .
Den ras som bäst passar mina önskemål och behov är tydligen:

TADAAA:

Norrbottenspets???

Morgonpromenad

Varje morgon går vi som sagt en promenad.

Spelar ingen roll om det är helg eller vardag, varmt eller kallt, regn eller sol.

I morse var det en underbar morgon, vi gick när solen höll på att gå upp.

Tindra och Purran väntar på söliga matte.

-Nu gåååår vi!

Träden har fått så vackra färger.

Tindra får vänta in Purran som måste undersöka allt som händer!

Purran blir fort trött, så Tindra och jag får gå en egen lite längre promenad senare.

Tänkte lägga ett spår och plocka lite svamp.

Som en perfekt lördag ska vara, lugn och skön.

Träningstävling!

Fy fasen vad Tindra är rolig att träna med!!!!!

Som ni förstår gick det bra på träningstävlingen. Även om vi missade en del var det jättekul!
Tindra var dagens behållning enligt domaren, och hon var sprallig till tusen och showade och charmade alla med sin energi.
Min älskade köttbulle! *kärlek*

Ovanpå detta låg hon exemplariskt i 2,5 minuter under platsliggningen och jag stod gömd bakom ett hus, första gången vi prövar det med andra hundar. Inga problem för min lilla Tins!

Hemligheten låg i min ryggsäck, stripes av grisöra.
Mums!

Nu är vi anmälda till träningstävling på torsdag, pirr pirr. Det kan gå hur som helst, men vi ska bara försöka ha så kul som möjligt. Tindra är riktigt pigg och träningssugen nu, så det blir nog inte svårt!

Mina små vänner

Hulda håller kollen!

Varje morgon efter frukost går jag promenad.

Hulda älskar att gå med. Men det går vääääldiiigt saaaktaa när hon är med, för hon ska in och nosa i varenda trädgård, och retar hon upp katten som eventuellt bor där blir det arga leken i en kvart innan vi kan gå vidare.

Men Purran går inte att låsa in. För hon SKA med. Så är det bara!

Tindra tycker att Hulda-promenader är urtråkiga. Hon vill springa i skogen, kanske gå ett spår eller träna på klubben... De har lite olika behov de där två.

Jag var faktiskt på klubben i tisdags, fast av en annan anledning än träning. Jag hade städvecka och var där för att städa i klubbstugan.

Tindra blev såååååå ledsen när vi inte tränade utan jag gick omkring med en dammsugare i en timme.

Som tröst gav jag henne en "dogbrick" som jag hittade i ett av rummen. En sån där träplatta med hål i som man gömmer godis i och så ska hunden dra bort små luckor med tassarna för att hitta godiset.

Efteråt, när jag läste om dem på nätet stod det: lämna aldrig hunden ensam med leksaken, lek med den tillsammans, och nu fattar jag varför...

När jag kom tillbaka till Tindra hade hon bitit bort framsidan av träbrickan och klöst med tassarna för att få fram godisarna. Oj då.

Så nu ska jag köpa en ny bricka till klubben.

Sen tränade vi ett kort lydnadspass för att känna på lite moment i 2:an.

Inkallning med ställande är vår stötesten. Men jag hoppas vi kan komma i väg till klubben i kväll på deras öppna träning. Det vore bra.

Purran och Tinsan har tråååååkiiigt.

Vi får inga promenader.

Barnvagnspromenader räknas inte!

Vi vill gå i skogen!

Igår åkte vi till klubben för att kolla lite på träningstävlingar och träna lite själva. Jag behöver lite inspiration till min egen träning. Och det fick jag!
Nu jäklar ska Tinsan och jag tävla nästa träningstävling. Tins var jättetaggad!
Bortblåst var den 200 år gamla tanten som jag gått promenad med på förmiddagen, kvar stod en energisk svart fara som jobbade som tusan!
Även om vi kanske inte tävlar på riktigt är det ändå kul att träna inför något.
Så om två veckor låtsastävlar vi förhoppningsvis tvåan.

Hmm, vad ska jag hitta på nu?

Nu är äntligen familjen samlad igen! Alla på samma ställe!
Flytten är överstökad och vi har fått 100 stora kvadratmetrar att husera på. Ändå sover vi alla i det minsta sovrummet, känns tryggare och mer vant så...:-)
Hulda tog flytten med sin vanliga coola ro.
- Jasså, bor jag här nu? Okej!
Hon har undersökt alla utrymmen i huset (diskmaskinen, skafferiet, alla kökslådor ) och blivit inlåst på vinden av misstag. Hon är så snabb och nyfiken! Men tack vare att hon jamar när man ropar kunde vi lokalisera henne. Men hon är inte så vidare berörd av sina äventyr. Gör bara nästa bus. Hon är en väldigt speciell katt!

I går gjorde jag ett utmanande spår till Tindra för att se var vi är någonstans spårmässigt, men det blev lite för svårt för henne. Jag la ett personspår i ett område där jag vet att det går mycket folk.
Spåret var långt, hade legat i nästan fem timmar, och när jag la det mötte jag en kvinna med hund som gick i mitt spår. Men man måste utmana och pröva, annars kan man inte bli bättre.
Tindra blev lite trött i huvudet av alla dofter och spår, och hon bytte spår några gånger och jag fick sätta tillbaka henne på rätt spår. Men som alltid så är det inget fel på hennes drivkraft att spåra. Hon ger inte upp fast hon är jättetrött. De pinnar som hon hittde markerade hon VÄLDIGT tydligt. Vittrade in dem fast hon gått över dem och tog de sedan i munnen och kom till mig. Tuggandet är definitivt borta! Känns bra!

Varje dag går vi en morgonpromenad och Hulda hänger med. Många ler när de ser den lilla svarta pantern som springer bredvid oss. Hon är så söt, lilla Hulda.

Mina rasfunderingar

Behöver strukturera upp mina tankar kring olika raser för att kanske kunna bestämma mig för vad jag vill ha så småningom. Detta är bara spånerier.
Observera att jag inte alls planerar att skaffa hund de närmaste åren, jag bara drömmer och planerar.
Bilderna är tagna från nätet, hoppas ingen tar illa upp.

• 
  
  Nordiska vallare

Lapsk vallhund.

Känns rejäl, arbetsam och trevlig.

Svensk lapphund.

Gosig mysbjörn som verkar pigg på det mesta.

Västgötaspets.

Liten behändig familjehund som man kan träna med när andan faller på.

Sund och annorlunda.

Vallhundar

Vit herdehund.

Varje gång jag ser en vit herdehund darrar hjärtat till, de är ju så vackra!

Arbetsam, fast mjukare variant av schäfer om jag förstått saken rätt.

Kelpie.

Livlig arbetsnarkoman som kräver massor!

Jag har en hemlig dröm om att någon gång ha så mycket tid som denna hund kräver och kunna tävla riktigt seriöst. De har enorm arbetskapacitet, men är ingen hund för vem som helst.

Korthårig collie.
Mjuk, följsam, trogen kompis i vått och torrt.
Tror att den temperamentsmässigt skulle passa mig riktigt bra.

Dock är nervositeten en stor nackdel, måste vara riktigt noga med uppfödare.

Sällskapshundar
Eftersom jag inte kan leva utan hund har jag även kollat på raser som inte kräver så mycket träning, ifall jag skulle ha mindre fritid i framtiden.

Mops.
Levnadsglad, charmig, oemotståndligt fulsnygg personlig hund.

Man har nog aldrig tråkigt med en mops i huset.

Fransk bulldog.

Frallan verkar urmysig men envis.

Kanske inte den bästa rasen att tävla lydnad med, men en personlig familjevän.

Lagom storlek.

Pudel.

Varje gång Tindra fäller tänker jag: nästa hund blir en pudel som inte hårar!

Verkar trevliga och okomplicerade. Finns i många storlekar och färger.

Stort urval av uppfödare.

Spaniels

Cavalier king charles spaniel.

Söt, behändig liten lättsam hund.

Cockerspaniel.
Gillar cockerns mjukhet och glada humör.
Gillar inte pälsvården...
Lagomt format, lätt att ta med sig, stor kapacitet i liten kropp.

Welsh springer spaniel.

Tilltalande yttre, lagom storlek, glad och pigg.

Är däremot tveksam hur långt man kan komma tävlingsmässigt.

Retriever

Har ju så svårt att släppa retrievrarna. De har allt man kan önska av en hund:

Allsidighet, vänlighet, utseende, arbetsvilja, trofasthet, ja listan kan göras lång.

Så kanske det blir någon av dessa ändå...

Curly coated retriever.

En cool hund, stor och trygg att ha med sig.

Gillar att den är lite annorlunda och ovanlig.

Flatcoated retriever.

Lite flamsiga, men jag tror att man kan komma långt med rätt hund och duktiga instruktörer.

Kan bli duktiga på mycket.

Allsidighet är bra för mig med tanke på att jag inte riktigt vet vad jag tycker är roligast än. Lydnad? Bruks? Jakt? Freestyle? Agility?
Det blir nog hunden som får avgöra vad det blir.

... och så har vi det bästa till sist:

LABRADOR RETRIEVER

Men det finns bara en Tinsi-Linsi.

Svårt att skaffa en annan labrador, hon är unik på många sätt (både bra och dåliga), och jag skulle bara jämföra den nya hunden med henne.

Så jag står och stampar, vet varken ut eller in.

Men jag hoppas att ödet spelar in när det är dags och leder mig i rätt hunds väg.