Men allt känns rätt och ju mer jag läser om dem, desto mer tror jag på valet.
Ingen kan vara mer förvånad än jag, men detta är vad jag kommit fram till:
Papillon
Innan jag läste in mig på dem, bläddrade jag bara förbi dem i rasböckerna.För små, för långhåriga, för skälliga, nej ingenting för mig!
Men av en slump började jag läsa på nätet och fastnade. Allt var som skräddarsytt för mig och min livssituation!
Glada, lättlärda, sociala, energiska, men ändå inte jobbiga. De kan finna sig i att "bara" vara familjehundar och träna efter tid och ork. Det är ju perfekt för mig som känner att ett liv utan hundträning inte är något liv, men jag har inte orken eller tiden för en krävande bruksras.
Att de är små tyckte jag först var en stor nackdel, men har börjat tänka om.
Tänk vad praktiskt med en liten hund!
Lätt att ta med sig, äter mycket mindre, hårar mindre och skrämmer ingen.
Nackdelen är väl att det inte känns lika tryggt att gå de sena kvällspromenaderna ensam...
Jag är ett hundfreak och fast jag inte ska ha en ny hund förrän tidigast om två år, har jag redan börjat spana kennlar. Kollar linjer och meriter.
På hundmässan pratade jag med en uppfödare och det verkar inte som rasen är uppdelad, men lite olika typer tror jag ändå att det finns. Jag fick hålla i en av hennes hundar och jag tror att det var då jag blev kär på riktigt. Det lilla livet var så söt! Men ändå rätt stadig.
Praktiskt att hålla hunden på armen sådär. Skulle lätt få plats i bebis barnvagn!
(Appropå smidiga hundar, så var jag, Tindra och Bebis ute i går och åkte buss. Det gick så bra!
Tindra skötte sig exemplariskt så det ska jag göra fler gånger. Hon vet när det verkligen gäller att uppföra sig!)
Anledningen att jag söker ny ras är många. Tindra är min drömhund på många sätt, men var en väldigt krävande hund de första 3 åren. Som det är nu med småbarn har jag inte tiden att lägga ner på en ny labrador, även om de ligger mig varmt om hjärtat.
En annan anledning är att jag vill bredda mig, tankar finns på att någon gång i framtiden utbilda mig till hundinstruktör och det är en fördel om man har erfarenhet av olika raser, inte bara en.
Sen så känner jag också efter Tindras senaste fällning som varade i 1 ½ månad att INTE en fällningsras till! När man hittar hundhår på de mest undangömda ställen ( i smöret eller i blöjan på bebis) trots att man dammsuger två gånger om dagen, så är det inte kul.
Papillonen kräver inte speciellt mycket pälsvård och fäller inte speciellt myckt heller, de har ju också mycket mindre kropp och hår.
Nej nu får jag sluta pladdra. Vi får se hur det blir med hundköpandet. Det ligger låååångt bort, men längtan är ju en del av det härliga planerandet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar