Bebis och jag tränar tillsammans.
Klick, klick, klick.
Vilken rolig mojäng!
Bebis klickar och jag ger Tindra godis, vilket teamwork!
Men jag måste erkänna att resultat i träningen märks väldigt mycket fortare när det inte är en bebis som behöver gå på pottan, eller ramlar och slår sig, eller är hungrig, eller allmängt busig i närheten...Idag var en barnfri dag och tänk; Tindra fattade jättesnabbt att hon skulle hoppa på tre ben för att få godis.
Det har vi tragglat med sen i julas.
Fast med en bebis kring benen.
Blir lite för mycket störning då, stackars Tindra...
Vi var ute och gick på snöiga stigar idag också, och jag gick åt sidan i drivan för att släppa fram ett mötande par.
Kallade på Tindra.
Men hon hade ingen lust att pulsa ut i diket i onödan. Hon stod vackert kvar, jättetjurig.
Paret blev inte sura, men de fick gå runt den istadiga hunden som stod mitt på stigen. Vek inte en tum!
Envis har hon alltid varit, gamla skrället.
Och hon har ju en poäng, jag var ganska snöig efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar