En hund och en katt och deras vardag tillsammans med en djurtokig matte

tisdag 29 april 2014

Lååååångt inlägg om träningslust

Nu har äntligen min spärr släppt på riktigt. Jag känner igen mig själv.
Hundintresset har återigen börjat brinna!
 
Hela söndagen tillbringades på klubben.
Vi anordnade elitspår-tävling och där var jag skrivare på lydnaden hela dagen.
Som vanligt jättekul och lärorikt!
De duktiga ekipagen vandrar in.
...ställer upp...
...och lämnar sina hundar.
I brukseliten ligger hundarna 5 minuter med tre skott. Skytten står bakom hundarna på åkern.
Alla som låg platsliggningen låg kvar, bara 9:or och 10:or på poängen.
Duktiga hundar och förare!
 
Jag blev så sugen på att tävla lydnad igen, det riktigt sög i magen.
Vi får se vad som händer, nu finns lusten där ialla fall.
 
Efter prisutdelningen åkte jag hem för att hämta Toxic, sen tillbaka till klubben för att gå på agilitykursen.
Toxic var jätteloj. Jag trodde att det var värmen, men husse berättade sen att hon hade legat på helspänn hela dagen när jag varit borta. Hon ville inte missa mig ifall jag kom hem. Vilket jag ju gjorde till slut, men då hade hon ingen ork kvar alls. Somnade till och med mellan stationerna...
Hon har ialla fall en tydlig på -och avknapp!
Hon följer med intresserat när andra jobbar.
Men skulle aldrig drömma om att ligga och gnälla.
Hon finner sig alltid i vad jag ber henne att göra.
När det var hennes tur vid däcket, tog det några repetitioner, sen visste hon vad hon skulle göra.
Klart!
Så smidigt med en hund som fattar fort!
Hon är inte ett dugg stressad av kurssituationen. Lugnt och stabilt ligger hon och väntar på sin tur att jobba...
Hon till och med chillar ibland.
Här är Milton, Toxics kurspartner. Vi jobbar två och två vid varje hinderstation.
Miltons ägare är superduktig och vi har pratat om att träffas och träna lite själva.
Precis som jag trodde är Toxic en naturbegåvning och jag en katastrof.
Jag kan inte göra två saker samtidigt, som att springa och prata tex.
Eller prata, springa och samtidigt kasta en belöning utan att det hamnar i huvudet på hunden eller åt helt fel håll.
Jag skulle behöva gå en kurs i belöningsteknik, alltså motorisk. Min motorik är inte bra.
Men det kanske ger sig och kommer automatiskt efter tillräckligt många repetitioner.
Jag är inte en lättlärd människa som fattar snabbt.
Nej, långsam och trög är min melodi.
Hoppas Toxic har överseende med det.
 
 
Promenaden idag:
Tindra badar i dynga och käkar gräs. Samtidigt blir hon utskälld av en stor ouppfostrad hund.
Antingen hör hon inte, eller så bryr hon sig inte...
På hemvägen stank bilen härligt av blöt hund, lera, blöt jord och skit!
Hurra.
Tox ägnade sig åt att gräva efter rötter.

Smaskens!
Mums!
"Vår" vackra skog.
Nu är det vår på riktigt!
 
Jag är så lycklig över min comeback in i träningssammanhang.
Träffade några träningskompisar som jag inte sett på länge.
Nu vill jag inte bli bromsad längre, nu vill jag gasa!
Om jag kan vill jag försöka träna i någon träningsgrupp där jag kan få lite hjälp med kommendering och kanske gå lite träningstävlingar också.
Jag vill veta var vi står i tävlingssammanhang och strukturera upp delmål.
Ju bättre förberedda vi är inför lydnadslägret i augusti, desto mer kommer jag att kunna få ut av det.
Kanske ett orimligt mål, men det skulle vara kul att tävla i höst redan.
Men utan träning, ingen framgång, som Emma Willblad brukar säga.
Så det är bara ut och träna nu!
 
Jag är knäpp på det viset att jag gillar att vara underdog. Jag vill överbevisa människor och gärna göra det omöjliga (kanske därför jag nästan brände ut mig).
Hundmänniskor på klubben verkar ha precis samma fördomar som jag har, och frågar varför jag gått från renrasigt till blandras.
Jag har inget svar att ge faktiskt.
Det bara blev.
Och det blev så jättebra!
Jag blir oerhört taggad av tanken att tävla mot alla med fördomar och såklart slå dem.
När jag tävlade med Tindra var vi ofta underdogs.
Oftast var det vi mot bruksraser eller jaktvarianter av retrievers. Aldrig några "tjocklabbar" eller sällskapshundar.
Men vi bevisade mer än en gång att det går att vara duktig trots att man inte har en hund av rätt "märke".
Nu har jag verkligen inget märke att skryta med.
Vet ju inte ens vad som finns i paketet.
 
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar