Tjejerna!

Jag har två ytterligheter här hemma:

 

envis - lättsam

trygg - ängslig

självständig - lyhörd

 

Jag är så glad att de funkar bra ihop.

De rejsar och jagar varandra både under promenaderna men även hemma på tomten.

En tom petflaska var jätteskoj att jonglera och retas med.

Toxic springer mycket och gärna, medan Tindra tar kortaste vägen och genskjuter henne och rumptacklas.

 

Problemet med deras ytterligheter märks under promenaderna.

När jag ska säga åt Tindra att lägga av med att äta hästbajs och säger "NEJ", blir Toxic helt förtvivlad och kryper mot mig och tycker att jag är läskig.

Säger jag "nej", tycker hon fortfarande att jag är läskig.

För henne räcker det med att jag harklar mig för att hon ska ta åt sig.

I Tindras värld behövs ett NEJ för att hon över huvud taget ska reagera.

Så jag låter Tindra mumsa skit i lugn och ro för att Toxic inte ska behöva känna sig orolig.

Vi är inte så bundis att hon litar på mig till 100% ännu.

 

Det blir en balansgång där jag lägger mycket själ och tid i tryggheten oss emellan, men jag vill ändå ha med bestämmandet från början. Hon ska veta vem som alltid har sista ordet, även om jag inte behöver säga det till henne.

Ordning och reda och tydliga regler är det som gäller.

Inga tassar på matbordet!

 

Hon är världens myspropp också.

Hoppar upp till husse i soffan och lägger sig upp och ner på hans mage och sover där!

Så från hans synvinkel är hon också den perfekta hunden!

 

Vad hände med öronen?

 Efter promenaden i söndags var de så trötta att de somnade i solen på altanen tillsammans!

 

Vi väntar på mat!

 

Vid matdags känns det som att man går i ett myller av svarta kroppar.

Katten går alltid framför benen på en och hundarna studsar runt av iver för att det ÄNTLIGEN blivit dags för mat!

Men det känns väldigt mysigt med de tre musketörerna.

Som att vi nu faktiskt är kompletta på något konstigt vis.