Ändrar mig...

...angående Toxics träning. 

Jag märkte tydligt att hon var nervös senaste gången i stan. Med Tindra var det så enkelt; ville hon inte göra nånting så vägrade hon. Då fick jag hitta ett sätt att övertala henne på, och sen var det klart. 

Toxic är tvärt om. Hon gör allt jag ber henne, fast hon egentligen är rädd och inte vill. Men hennes "will to please" är så stark. Så hon går på tunnelbanan för att jag ber henne, men sen sitter hon och är livrädd inombords. 

Vi satt bara på perrongen sist, men trots det kände hon obehag och var stirrig. Jag vill inte att hon ska behöva utsätta sig för den känslan i onödan. Eftersom vi inte bor i stan och inte behöver åka kommunalt, kan jag lämna den träningen. Vi behöver ju inte. 

 Men promenera i stan tycker Toxic om! Och kan nu passera andra hundar utan alltför stor reaktion. Det är jag mycket nöjd med!

 Att vänta på "varsågod" är livsviktigt! Jag vill inte ha en överkörd hund!

 I skogen är Toxic som lyckligast!
Förra helgen blev en riktig "hundhelg" med cykeltur till skogen med frukost, spårning och kurragömmalekar. Hon spårar fantastiskt bra, är noggrann som bara den och markerar sina leksaker tydligt! Ett uppletande med en snusdosa och en klädnypa gick också bra. När hon hittat sakerna och jag berömmer, kan hon få riktiga glädjefnatt och rejsa runt mig i ren lycka över att hon gjort rätt.

Två bästisar äter frukost medan jag lägger spår.