Efter en veckas vila, massage och ytterst försiktig stretching börjar vi komma ut på promenader igen. Men jag håller henne kopplad så hon inte får för sig att rejsa och sträcka sig på nån isfläck.
Att hålla Toxic i stillhet har inte varit det lättaste. Hon är liksom inte den typen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar