Tankar om mentalitet

Jag brukar slösurfa på blocket och kolla hundar ibland. Inte för att jag ska köpa nån (gud förbjude) utan för att jag är intresserad över vilket utbud som finns och vad som säljs, och på vilket sätt. (Annonser där valpar reas ut "först till kvarn" och såna saker, hua jag ryser).

Där hittade jag igår en av mina kursdeltagares hundar. Den hunden som bet mig under en hanterings-övning. Jag var inte påträngande, hotande eller högröstad. Jag satt på huk en bit ifrån matten och hunden just för att jag såg att hunden tyckte det här var jobbigt. Jag satt på huk och småpratade med matten och ignorerade hunden, som PANG helt utan förvarning bet mig i ansiktet. Jag måste gjort någon rörelse med armen som gjorde att det smällde. Jag blev så paff.
Det blev inget blodvite, det var "bara" en markering från hundens sida, men ett väldigt farligt beteende.
Under kursens hela gång (fem tillfällen) hade den här hunden ett otrevligt beteende med utfall mot andra hundar och ett konstant skällande. Så här i efterhand skulle vi kanske sagt ifrån och bett dem avsluta kursen, men jag och min kollega var inte så säkra på hur vi skulle agera. Så hunden fick bete sig, fast på håll. Matten var ingen gröngöling utan hade haft hundar tidigare. Så jag tänkte att hon fick ta kursen som ett tillfälle att träna sin osäkra hund i grupp med andra hundar under säkra förhållanden.

När jag nu läser annonsen och förstår att de fortfarande har problem (1 år senare), men beskriver det som "vi inte längre har den tid och möjlighet för honom som han behöver" , "han har fungerat bra i familjen", "kan inte längre hantera hans vaktinstinkt", "behöver komma till någon som har erfarenhet av större hundar", "väldigt lättlärd och intelligent, men envis och kan lätt stressa upp sig", så upplever jag att de antingen inte säger hela sanningen, eller också tror att det är de som har gjort fel med honom och att han med en erfaren ägare skulle bli "normal".

Min upplevelse av den här hunden är att det är dålig avel. En hund med mycket dålig mentalitet som egentligen inte platsar här i samhället, och borde tas bort, både för sitt eget bästa (och omgivningens). Jag tror att det är ganska vanligt att uppfödare avsäger sig sitt ansvar och ofta skyller hundproblemen på den som äger hunden. "Fel uppfostran", "osocialiserad" eller "understimulerad". Inte fel på hundens psyke.
Min prio när jag själv kollar efter hundar (och katten)är i första hand mentaliteten. Det är därför jag föredrar lite äldre djur som redan är vuxna och "klara" i sin personlighet. En valp är ett oskrivet blad, även från en bra uppfödare. Även en planerad och väldokumenterad stamtavla kan innehålla "rötägg". En bra och ärlig uppfödare är A och O.
Att vara hundägare ska vara roligt, inte problemfyllt!
Alla jobbiga hundar som gör utfall är inte automatiskt av dåligt psyke, men jag ser skrämmande ofta dåligt avlade hundar, inte alltid med aggression som resultat, men med stress som är jobbigt både för ägare och hund.

Tindras uppfödare är ärlig. Kunnig. Ser till djurens bästa, inte till sitt eget bästa. Jag litar på henne.
Och jag blev så glad när jag fick köpa Tindra som har den stadigaste mentalitet jag nånsin stött på (det är helt sant).

Att leva med en mentalt ostabil hund är fruktansvärt jobbigt. Jag har kompisar som gör det och jag har gjort det själv. Min första hund, Bella, hatade barn och var väldigt osäker och tog hellre till tänderna än att vika sig. Men jag älskade henne ändå och lärde mig att undvika de situationer som jag visste att hon kunde tycka vara jobbiga.
Men aldrig mer. För att ha en hund man kan lita på gör ägandet njutfullt och roligt och man behöver inte ha radarn ute jämt.
En sån hund är Tindra.
Och en sån hund är Toxic.