Mina stackars föräldrar hade det inte lätt...
Redan när jag var liten drogs jag till djur.
Jag vet inte varför, jag blir bara så varm och glad när jag ser djur.
Redan som fyraåring fick jag mitt första djur: den svarta lilla dvärgkaninen Sotis. Sen följde många djur efter honom. Men siktet var alltid inställt på HUND!
När mina föräldrar tröttnade på mitt tjat på hund som varat varje dag, året om, från 5 år till 8 år, gav de äntligen med sig och jag fick min efterlängtade hund, golden retrievern Bella.
Lustigt nog hittade jag ingen bild på oss två, däremot andra djurbilder...
Pudeln Hoppsan!
Min fasters hund.
En främmande katt som jag försöker härma.
Våra bekantas golden som var så snäll, Katinka.
Det var övervägande därför det blev en golden när vi väl skaffade en egen hund.
Rida på Skansen! Bland det roligaste som fanns.
På den tiden hade man tydligen inte hjälm.
Ett annat ridtillfälle på en ridskola.
Sommarlov hos min farbror i Norrbotten.
Jag och brorsan fick varsin kalv att sköta om.
Min hette Petter.
Självklart satte vi koppel på och var ute och flängde med dem.
Vår rara kanin Wilhelmina.
Hon sprang lös i trädgården på somrarna.
På kvällen hoppade hon in i buren själv.
Men en höst kom en räv förbi och tog henne.
Det var mycket sorgligt.
Brorsan och jag fick åka hundspann i Jokkmokk en vinter.
Gissa vems idé det var?
Under min uppväxt hade vi höns under två omgångar.
Under omgång två fick brorsan och jag en påskpresent av vår äldre syster:
Två små kycklingar som hon räddat undan från nån som köpt dem i en djuraffär.
Eftersom vi redan hade höns och hönsgård fick vi ta dem.
Vi var säkra på att det skulle bli tuppar av dem, men det blev två vita vackra leghorn-höns.
Siv-Gunnel och Savvoli.
Mycket bra äggläggare!
Här försökte jag träna lite kaninhoppning med Wilhelmina, men det ser inte ut som det går någe vidare...
Undulaterna Maja, Pelle och Pelle och Pellerina (jag vet, invecklat)
Marsvinen Bonnie och Humlan (som för övrigt blev 8 år och rejsade runt i huset så mattorna skrynklade sig, min speciella älskling)
Hönan Frida och några andra höns
Och en hop med bortsprungna kaniner som vi hade tillfälligt tills de sprang vidare eller försvann, Nimbus och vad hette den där grå nu igen...
Enda anledningen till att jag inte har en hel farm nu är att husse stoppar mig (vilket är bra, han har ju ändå tillåtit två hundar och en katt) och att jag i vuxen ålder inser hur mycket jobb det är med djur. Min pappa lärde mig att har man skaffat sig ett djur är man skyldig att ta hand om det på bästa sätt tills det dör, annars ska man inte ha några djur.
Tack mamma och pappa för att jag fick växa upp med så mycket djur, att ni tog mitt intresse på allvar och lärde mig djurvett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar