Hagga bortskänkes

Det blev ingen rytmik för oss, Tindra tyckte att vi kunde ägna dagen åt att leta efter henne istället.

MORR.

Efter morgonpromenaden låg Tindra i solen på uppfarten och Bebis låg i vagnen och sov, Hulda och jag jobbade i trädgården, slet med rabatter och ryckte ogräs. Efter en stund skulle jag kolla om Bebis fortfarande sov och då var Tindra borta.

Den här gången blev jag mest arg, inte så orolig. J*vla gamla olydiga envisa surtant.

Väntade en halvtimme, ropade och visslade med jämna mellanrum, fortsatte att jobba, men efter en timme ringde jag polisen. De hade inte fått in någon information om hund, men lovade att ringa om de fick det. Sen gick det bara 5 minuter så ringde de.

Upphittaren skulle komma över med Tindra direkt, så det var bara att gå ut på gatan och vänta.
Under tiden ringde min mamma som jobbar på en förskola 800 meter hemifrån oss.
-Är Tindra borta? undrade hon. En av mina kollegor har hittat en hund som hon ska gå hem till ägaren med nu. Jag frågade direkt om det var en svart labrador, och hon blev förvånad över att jag visste det. Men jag sa att det är nog min dotters hund, för hon brukar rymma.

Jippi, nu är man ökänd på förskolan, redan innan Bebis har hunnit börja där...

Nu får Tindra bara vara ute kopplad tills vi har fått upp staketet och det kan dröja till i höst, men ENOUGH IS ENOUGH.
Hon hade dessutom badat i någon dypöl för hon var jätteskitig, så hon fick gå direkt in i duschen. Är detta tacken för att man anstränger sig och lägger spår och går promenader i ur och skur?
Jag är ganska less på Tindras rymningar. Någon som vill köpa en gammal hagga. Eller förresten, jag skänker bort henne...