Hur påsken har varit

Rymningsexperten

På långfredagen var jag på en sista förberedelse inför provet på söndagen. Jag och TL var ute och hängde rutan och pratade om vad som ska hända på morgonen, vilka jag skulle visa ut till spåren, var vi skulle träffas och så. Kändes bra att allt var 100% klart. Mindre nervöst då.

Men när jag kom hem från skogen hittade jag inte Tindra som hade fått stanna hemma. Husse var ute och snickrade på ett vedskjul och såg förvånad ut när jag frågade.
-Hon är väl inne?
Tindra, rymningsexperten, hade sett sin chans när Husse var fokuserad på annat. Jag gick till grannen och frågade om de sett något. Det hade de inte, men när vi stod där kom en annan granne gående.
-Saknar ni en hund? frågade hon.
Vi fick gå till andra sidan kvarteret där grannens dotter stod vakt.
-Hon försvann ditåt, meddelade hon, och jag började vissla. Strax dök Tinsan upp från en villatomt, jätteglad. Matte var hemma!
Jag tackade dem för hjälpen och sen vandrade vi hemåt. Jag har slutat att skämmas nu. Det blir ändå bara jobbigt. Skönt att hon inte gjort illa sig eller blivit stulen i alla fall.
Snart blir det staket runt huset och då hoppas jag att vi slipper gå och leta efter odågan mera.

Spårtävlingen på söndagen gick jättebra! En aussie gick spåret med sin supertrevliga förare och de hittade alla pinnarna och gick på 23 minuter! Kul! De slutade som 4:a, men fick inte sista certet till championatet tyvärr...Otur.
Jag blir så himlans sugen på att tävla själv när jag ser alla duktiga ekipage.

Sen jag fick barn har jag blivit så väldigt effektiv.
Igår kväll när Bebis hade somnat, joggade jag upp till skogen, la ett spår på 700 meter, joggade hem, hämtade hunden, gick promenad upp till skogen, tog spåret med Tindra, och gick hem, duschade och hann se en halv film innan jag slocknade. Effektivt va?! Träning och promenad både för mig och hunden utan att ta tid från Bebis.
Tindra var ovanligt loj i spåret, inte likt henne som brukar vara så het. Men hon jobbade på och var duktig. Vinklarna var klockrena, rakt i spårkärnan. Tyvärr hade jag inte riktigt koll på var spåret gick till 100% så slutet var lite rörigt innan vi hittade.
Men Tindra var trött och nöjd så det var bra.

Idag är det barnrytmik på schemat, så det blir lite lugnare på hundfronten.