Det är inte bara roligt att ha hund...

...det kan vara sorgligt också. Den senaste veckan har det hänt två tråkiga incidenter med två olika bekanta till mig, eller snarare med deras hundar. Först var det min systers hundar (två d/s gårdshundar) som blev attackerade av en schäfer. Den ena blev biten i buken och den andra blev chockad och mörbultad. Ingen av dem blev allvarligt skadade, men den ena var redan tidigare rädd för andra hundar och det lär inte bli bättre nu... Ilfart till djursjukhus och rengöring av sår och koll för inre blödningar. Morfin mot smärta och tratt. Så himla tråkigt att något sådant händer.

Bara några dagar senare händer nästa olycka. Svärmor har varit hundvakt åt sin sons hund. Hon går hem till en släkting för att hälsa på och denne har släppt ut sin kanin på altanen utan att svärmor vet om det. När hunden får se kaninen jagar den fatt på den och biter ihjäl den utan att de hinner stoppa det... Så sorgligt för alla inblandade. Man tror att man har en snäll liten sällskapshund, och så plötsligt blir urinstinkten för stark och man har en varg i kopplet. Min varg är lite deppig just nu. Tratten är ivägen hela tiden och det hörs var hon är någonstans för hon skrapar i överallt... Bland Bebis leksaker. Man måste vara med där det händer nåt!

Om matte sitter i soffan, ska Tindra också göra det!