Purris började kissa väldigt ofta.
Jag som har katastroftänk bokade direkt tid hos veterinären.
Som vanligt var hon en exemplarisk patient.
Veterinären tog blodprov och vi hade tagit urinprov hemma (jo, är faktiskt lite stolt att vi grejade det!).
Veterinären kände även igenom henne då Purris visat tecken på stelhet.
Resultatet var liten mängd av någonting (minns inte vad) i urinen som kunde tyda på en inflammation, och artros i bakbenen. Ingenting onormalt för en 14 år gammal katt.
Så hon fick recept på metacam, en kur på 5 dagar, plus vid behov och mår mycket bättre.
Plus det svindyra fodret med extra glykosamin för lederna.
Så nu är ordningen återställd, normal kissmängd och det rejsas och busas på kvällarna.
Men när hon ska hoppa upp på högre bänkar märker jag att hon tvekar ibland. Verkar ta emot.
Så tacksam så länge hon är nöjd och glad och någorlunda frisk.
Glad är hon i alla fall, trots surminen på kortet.
Vår underbara katt-tant! Alla är vi här på lånad tid.