Men visst känns det jobbigt att se henne ha ont. Jag försöker begränsa hennes promenader och värma upp henne innan eventuella ansträngningar.
Vi var hos veterinären för några månader för vaccination och då hade hon inga problem. Men det var roligt att se att hon betedde sig precis som Tindra alltid gjorde hos vetten. Det vill säga: när undersökning och allt var slut, satt hon alldeles stilla med intensiv blick på sköterskan. "Du glömmer väl inte godiset?"
Nog har hon labbe i sig alltid...
"Menar du att det finns de som äter det här? Skulle jag aaaaldrig göra"
Så mycket labbe har hon inte i sig att hon äter bajs i alla fall... Bara ibland...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar