Året 2016 som gått...

 Toxic har blivit klokare och ännu finare (om det ens var möjligt). Hon är barnens favorit och det är lätt att förstå varför. Hon är så mild och god och följsam. Vad skulle vi göra utan henne?
Jag har försökt öka på hennes leklust och använder mig mer och mer av lekbelöningar på promenaderna. Gamla håliga strumpor är favoritkampar och tennisbollar jagas efter med hög energi. Hennes ögon glöder när belöningspåsen tas fram där jag förvarar både godis, bollar, kampar och klädnypor att leta efter. Ett stort framsteg!
Möten med andra hundar är fortfarande märkbara, men oftast går det att kollra bort henne. Det som händer om det är en intensiv hund med utfallsbeteende som vi möter, är att hon ryggar och sjunker ihop. Hon verkar tro att hunden ska attackera henne. Vissa hundar går bättre än andra. Welsh springer spaniel går alltid bra. Dem har hon ett gott öga till. Stora mörka hundar är läskiga. Speciellt om de tittar på henne.

Vi har hållit oss friska under året!

Förutom katten då som under sommaren gav mig magsår och gråa hår och var inne för operation inte mindre än tre gånger från juni-augusti. Efter sista omgången med tratt och inomhusvistelse var vi båda två innerligt trötta på sjukdom och efter det har vi (peppar peppar) varit friska och sunda.

 Sommarlovet var långt och bra! Att studera har sina fördelar, all ledig tid hemma med djur och familj.

 Skogsmullen Toxic. Det är i skogen hon trivs allra bäst. Och när hon får vara nära sin familj! På gott och ont. Om vi vill semestra ensamma någon gång blir det problem. Hon blir olycklig och rymmer för att försöka hitta sin familj. Som tur är har vi oftast möjlighet att ha med henne.

 

 Toxans favorit; att ligga och sova i kökssoffan medan jag pluggar. Mysiga gamla hund!

Ett tillskott till familjen har det blivit så här i slutet av året. På sätt och vis i alla fall.
Vi har blivit medryttare till en shettis som vi sköter om och rider två dagar i veckan. Mysigt, lärorikt och en annan sorts familjemedlem än vad vi är vana vid. Hästar är stora. Annorlunda. Och väldigt roliga! Ser fram emot året som kommer att få lära mig mera. Toxic är med i stallet när vi rider ut i skogen. Det funkar bra. Hästen är hundvan och Toxic bryr sig inte alls.

Under året har jag hållit två kortkurser på brukshundklubben; en i koppelgående och en provapå kurs i spår. Men jag känner mer och mer att jag avvecklar hunderiet. Min glöd finns inte där längre. Inte glöden till tävling eller utveckling. Jag vill bara umgås och ha kul med min egen hund för husbehov. Blir fortfarande ledsen när jag ser en labbe. Jag undrar om Toxic är min sista hund. För att det gör så ont att mista dem. Antagligen kan jag inte leva utan hund, men smärtan är jobbig. Urjobbig. Men jag tror ändå att glädjen man känner medan man har dem övervinner smärtan. Tror i alla fall.

Hur hoppas jag att 2017 blir?
Att vi får vara friska.
Att jag får till en bra balans mellan jobb och fritid.
Att vi fortsätter vara medryttare och att jag får fördjupa mig i hästkunskap.
Att Toxic fortsätter vara den underbara hund hon är och att hon och jag utvecklar ännu mera lek och samarbete tillsammans.