Saknar dig fortfarande. Din envishet. Din trofasthet. Din humor. Dina ögon när du tittade på mig.
Men jag är så tacksam för att jag fick ha dig vid min sida i över 12 år. Du förändrade min värld. Fick mig att se saker på ett annat sätt. Sätta mig själv åt sidan. Utvecklas. Leva i nuet. Älska.
Jag tror ärligt att djur kan göra skillnad. Varför utnyttjar man inte det bättre? Inom vården. Inom äldreomsorg. Inom rehabilitering. Inom kriminalvården. I skolor. På förskolor. Vid daglig verksamhet för handikappade.
Ibland tänker jag att jag skulle göra det till mitt kall. Att ge mig ut och missionera. Visa vad djur är kapabla till att förändra inom oss.
Tänker på vårdhunden Livia som hjälper dödssjuka barn att känna glädje. Gråter en skvätt av både rörelse, hopp och förtvivlan. Att inte fler får möjligheten till samvaro med djur. Barn med svåra hemförhållanden som hamnar snett. Vad hade ett djur kunnat förändra?
Intagna på fängelser som får utbilda ledarhundar och servicehundar åt handikappade. Förändras de inuti av det? Jag är helt övertygad om det.
Jag och min dotter är så priviligerade att få möjlighet att ha våra djur. Utan dem skulle det kännas tomt. De väcker oss varje morgon innan väckarklockan ringer. De kan klockan. Tio minuter innan alarmet börjar ringa trampar de runt på våra magar, nosar oss i ansiktet, slickar oss på ögonlocken, purrar och buffar för att få igång oss. De kräver men de ger så mycket mer tillbaka. Jag fick själv växa upp med olika slags djur och nu får min egen dotter också göra det. Gör det henne mer empatisk? Helt övertygad om det.
Djuren är hennes vänner, syskon och vapendragare. "Utan djur dör jag mamma".
Jag känner samma sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar