Jag har märkt att jag omedvetet lärt Toxic att stänga öronen på min stränga röst.
- Det är ju ändå inte mig det gäller, tänker hon antagligen, eftersom det oftast är Tindra som är olydig. Tindra hör ju så dåligt också att jag får lägga på ett extra högt röstläge för reaktion.
När Toxic var ny blev hon ödmjuk bara jag harklade mig, men nu har hon som sagt blivit immun...
Jag får nog börja från början med "nej"-träning...
Så här ligger de alltid i köket när jag stökar. Kan vi inte gå ut snart...suck... Att vänta är en hunds lott här i livet, ialla fall för mina.
Men de fick en stunds träning nere på fotbollsplanen ikväll, båda två.
Tindra var pigg idag och lekte glatt med bollen och högg nästan fingrarna av mig för det vankades köttbullar om man var duktig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar