Jag har gått över en gräns i vår träning. Jag har hela tiden fått jobba med Tindras motivation att jobba för mig. Men nu har hennes motivation blivit till stress och frustration. Något som jag felaktigt tolkat som hög motivation.
Men jag märkte att jag inte kunde lära in nya saker. Hon kan inte koncentrera sig utan blockerar sig vid inlärning.
Hon har även börjat slicka bort päls från sina tassar. Tristess eller stress?
Jag tycker begreppen och beteenden är svåra att reda ut.
Mitt ständigt dåliga samvete är en stor bov i dramat. Jag är själv ofta stressad mentalt i vardagen. Hur ska jag få tiden att räcka till allt och alla? Självklart känner Tindra av det och får samma beteende.
Att jag belönar henne med mat blir lätt till fixering. Hon är ju labrador, alltså mattokig. Jag har alltid utnyttjat det faktumet, men nu måste jag dämpa det.
Jag har börjat belöna enbart med mig själv, klappar och röst, för att inte få en så hetsig jakt på belöning för beteenden.
Ingen nyinlärning av moment utan bara bibehålla regler och kommandon i vardagen.
Promenaderna funkar nästan bäst, det är hemma hon är hetsig och på tårna hela tiden.
Fast i dag när jag skulle se på solnedgången vid vår sjö och satte mig på en stenhäll vid vattnet, satt Tindra och hoppade bredvid mig. Pep och visade att hon ville att vi skulle gå vidare.
Jag la henne ner och började lugna henne med röst och händer, massera och hålla fast tills hon slappnade av. Det tog betydligt längre tid än jag först trodde att det skulle ta. Vilken visar att problemet är större än jag uppmärksammat innan.
Hemma ska jag låta henne lägga sig i sin biabädd och inte låta henne tassa efter mig hela tiden. Det är stressande både för henne och mig.
Jag tänker:- Åh jag måste verkligen hinna gå ut med Tindra snart, helst innan jag lagar middan. Eller kan jag vänta tills efter? Nej, det går inte för då ska jag lägga lillan och hänga tvätten. Nej, jag får gå nu, ska bara hinna ut med soporna och dammsuga först....
Tindra tänker: -Hon rör på sig! Är hon på väg ut månntro? Nehej, bara på väg ut till köket... Men NU då? Hon gick mot hallen! ...och så gick hon förbi och vidare på toa. Bäst att jag ligger härutanför under tiden. Hon brukar ju gå på promenad efter ett toabesök. Ibland ialla fall...
Jag måste bli lugnare och inte stressa in promenader där jag får tid.
Jag måste acceptera att jag inte kan ge henne samma mentala utmaningar som jag gjorde innan jag fick barn.
Jag måste bara kunna njuta av min hund i lugn och ro hemma utan att jag ska tänka att hon ska lära sig något nytt hela tiden.
Jag som jämt tänkt att Tindra är så väluppfostrad har börjat märka av hennes bortskämda attityd mot mig.
Hon liksom kräver saker av mig, och jag ger henne dem. Så det är ju jag som skapat detta bortskämda monster. Allt ligger hos mig nu om förändring ska ske.
Men det första steget är förståelsen av problemet, sen kan jag börja ta itu me det!
