Äntligen händer något

Ikväll var jag på spårläggarmöte på klubben inför vårt DM vi ska ha den 24 april. Jag fick samma spår som jag hade 2009, så det känns skönt! På söndag ska jag och en till ut och reka spåret, skogen kan ju faktiskt se helt annorlunda ut efter 2 år. Det är bättre att kolla det en gång för mycket än en gång för lite... Tindra är deppig, men i veckan nu SKA jag komma ut i skogen och spåra. Nu är nästan all snön borta, så det finns ingen ursäkt längre. Idag hittade jag min ena gymnastiksko i leran i trädgården. Den hade Tindra bort i höstas. Men nu kom den fram ur snön! Det är hennes instinkt att alltid ha något i munnen som gör att saker kommer bort. Hon eller Bebis, båda är hopplösa med att slarva bort saker. :-)