Hagga bortskänkes

Det blev ingen rytmik för oss, Tindra tyckte att vi kunde ägna dagen åt att leta efter henne istället.

MORR.

Efter morgonpromenaden låg Tindra i solen på uppfarten och Bebis låg i vagnen och sov, Hulda och jag jobbade i trädgården, slet med rabatter och ryckte ogräs. Efter en stund skulle jag kolla om Bebis fortfarande sov och då var Tindra borta.

Den här gången blev jag mest arg, inte så orolig. J*vla gamla olydiga envisa surtant.

Väntade en halvtimme, ropade och visslade med jämna mellanrum, fortsatte att jobba, men efter en timme ringde jag polisen. De hade inte fått in någon information om hund, men lovade att ringa om de fick det. Sen gick det bara 5 minuter så ringde de.

Upphittaren skulle komma över med Tindra direkt, så det var bara att gå ut på gatan och vänta.
Under tiden ringde min mamma som jobbar på en förskola 800 meter hemifrån oss.
-Är Tindra borta? undrade hon. En av mina kollegor har hittat en hund som hon ska gå hem till ägaren med nu. Jag frågade direkt om det var en svart labrador, och hon blev förvånad över att jag visste det. Men jag sa att det är nog min dotters hund, för hon brukar rymma.

Jippi, nu är man ökänd på förskolan, redan innan Bebis har hunnit börja där...

Nu får Tindra bara vara ute kopplad tills vi har fått upp staketet och det kan dröja till i höst, men ENOUGH IS ENOUGH.
Hon hade dessutom badat i någon dypöl för hon var jätteskitig, så hon fick gå direkt in i duschen. Är detta tacken för att man anstränger sig och lägger spår och går promenader i ur och skur?
Jag är ganska less på Tindras rymningar. Någon som vill köpa en gammal hagga. Eller förresten, jag skänker bort henne...

Hur påsken har varit

Rymningsexperten

På långfredagen var jag på en sista förberedelse inför provet på söndagen. Jag och TL var ute och hängde rutan och pratade om vad som ska hända på morgonen, vilka jag skulle visa ut till spåren, var vi skulle träffas och så. Kändes bra att allt var 100% klart. Mindre nervöst då.

Men när jag kom hem från skogen hittade jag inte Tindra som hade fått stanna hemma. Husse var ute och snickrade på ett vedskjul och såg förvånad ut när jag frågade.
-Hon är väl inne?
Tindra, rymningsexperten, hade sett sin chans när Husse var fokuserad på annat. Jag gick till grannen och frågade om de sett något. Det hade de inte, men när vi stod där kom en annan granne gående.
-Saknar ni en hund? frågade hon.
Vi fick gå till andra sidan kvarteret där grannens dotter stod vakt.
-Hon försvann ditåt, meddelade hon, och jag började vissla. Strax dök Tinsan upp från en villatomt, jätteglad. Matte var hemma!
Jag tackade dem för hjälpen och sen vandrade vi hemåt. Jag har slutat att skämmas nu. Det blir ändå bara jobbigt. Skönt att hon inte gjort illa sig eller blivit stulen i alla fall.
Snart blir det staket runt huset och då hoppas jag att vi slipper gå och leta efter odågan mera.

Spårtävlingen på söndagen gick jättebra! En aussie gick spåret med sin supertrevliga förare och de hittade alla pinnarna och gick på 23 minuter! Kul! De slutade som 4:a, men fick inte sista certet till championatet tyvärr...Otur.
Jag blir så himlans sugen på att tävla själv när jag ser alla duktiga ekipage.

Sen jag fick barn har jag blivit så väldigt effektiv.
Igår kväll när Bebis hade somnat, joggade jag upp till skogen, la ett spår på 700 meter, joggade hem, hämtade hunden, gick promenad upp till skogen, tog spåret med Tindra, och gick hem, duschade och hann se en halv film innan jag slocknade. Effektivt va?! Träning och promenad både för mig och hunden utan att ta tid från Bebis.
Tindra var ovanligt loj i spåret, inte likt henne som brukar vara så het. Men hon jobbade på och var duktig. Vinklarna var klockrena, rakt i spårkärnan. Tyvärr hade jag inte riktigt koll på var spåret gick till 100% så slutet var lite rörigt innan vi hittade.
Men Tindra var trött och nöjd så det var bra.

Idag är det barnrytmik på schemat, så det blir lite lugnare på hundfronten.

Mycket hund just nu...

I söndags var det städdag på klubben. Jag och en till tjej stod och målade plank i fyra timmar i härlig vårsol. Väldigt mysigt! Tindra fick vara hemma. Vi hittade en lösspringande hund som kretsade kring grillen (vem kan motstå den lukten?) och någons mamma fick åka till Albano för att chipläsa den. Den hade chip, men ingen registrerad ägare :( så den fick åka vidare till polisen. Smart hund som gick till en hundklubb där folk vet vad man ska göra.

Men igår kväll var det Tindras tur för aktivering!
Jag provgick mitt elitspår och la samtidigt ut lite pinnar åt Tindra. 7+slut, men bara ca 1 km. Hon satt i bilen och väntade, så efter 50 minuter fick hon ta det.

Hon var koncentrerad, men det gick lite väl fort när hon väl fastnat i spåret ( hon fick göra ett upptag och det gick ok ). Pinne 1 och 2 gick bra, men jag märkte att hon började bli trött redan vid 300-400 meter och då började hon slarva och lyfta nosen. Hon gick inte i spårkärnan, så pinne nr 3 och 4 missade hon. Men sen la hon i en till växel och plockade in 5 och 6. Missade nr 7, men hittade slutet fint. Sen fick hon faktiskt spåra resterande 500 meter i koppel och det gick ganska bra också, men hon var bra trött, men aldrig att hon skulle ge upp. Det finns inte i hennes värld! Min fina spårpingla! Hon är ett riktigt spårämne, men jag lägger aldrig så här långa spår, eftersom jag inte har tillgång till så stora skogar... och så kanske jag är lite lat också... Men en gång till kanske vi hinner använda den här spårmarken innan tävlingen på söndag.

Så här trött var hon efteråt, men nöjd! Finns inget bättre sätt att aktivera en hund på än att låta den jobba med nosen.

Idag var jag och vaccinerade mig mot TBE. Usch, nu börjar fästingtiden. Men i år ska jag inte behöva vara rädd för att bli smittad ialla fall.

Man kan inte vaccinera hundar, och inte barn under 4 år.

Hur som helst: Ha en bra PÅSK!

bakvänd psykologi

Ska jag inte få godis nu?

Tindra måste ha bakteriedödande schampo varje kväll som ska sitta i 10 minuter innan det duschas av. För att göra det roligare får hon godis när hon går in i duschen. Det fattade hon snabbt så nu springer hon in i duschen, förväntansfull! När hon sitter och väntar i duschen går jag ut därifrån och tränar passivitet sittande. Går strålande, eftersom jag med jämna mellanrum går in och ger henne godis. Hon sitter som ett ljus och väntar. Bebis undrar varför badrummet är så kul att vara i.

Det är inte bara roligt att ha hund...

...det kan vara sorgligt också. Den senaste veckan har det hänt två tråkiga incidenter med två olika bekanta till mig, eller snarare med deras hundar. Först var det min systers hundar (två d/s gårdshundar) som blev attackerade av en schäfer. Den ena blev biten i buken och den andra blev chockad och mörbultad. Ingen av dem blev allvarligt skadade, men den ena var redan tidigare rädd för andra hundar och det lär inte bli bättre nu... Ilfart till djursjukhus och rengöring av sår och koll för inre blödningar. Morfin mot smärta och tratt. Så himla tråkigt att något sådant händer.

Bara några dagar senare händer nästa olycka. Svärmor har varit hundvakt åt sin sons hund. Hon går hem till en släkting för att hälsa på och denne har släppt ut sin kanin på altanen utan att svärmor vet om det. När hunden får se kaninen jagar den fatt på den och biter ihjäl den utan att de hinner stoppa det... Så sorgligt för alla inblandade. Man tror att man har en snäll liten sällskapshund, och så plötsligt blir urinstinkten för stark och man har en varg i kopplet. Min varg är lite deppig just nu. Tratten är ivägen hela tiden och det hörs var hon är någonstans för hon skrapar i överallt... Bland Bebis leksaker. Man måste vara med där det händer nåt!

Om matte sitter i soffan, ska Tindra också göra det!

Så här ser Tindra ut nu:

Vi var hos veterinären igår och fick bakteriedödande schampo och tratt som hon ska ha på sig i 14 dagar. Dessutom måste hon banta. Stackars Tindra.
Och stackars mig. Besöket slutade på 1264 kronor.


Men Purran är glad som vanligt. Imorse rev hon halva huset, slirade in under byrån, sparkade i väg bebis vattenkanna och rusade upp i trappen och klöste sen mig i håret! Älskade kattkräk. Förgyller varje dag!

På promenaden i morse blev jag lite matt.
Tindra skulle få hälsa på en bordercollie som ÄLSKADE tikar, och tjejen frågade faktiskt så jag sa ja. Tindra studsar med ett morrvrål mot hunden som konstigt nog står kvar. Tindra är ju snäll, men hon LÅTER inte speciellt snäll och nu hade hon bebis, katt och matte att försvara. Men mötet blev okomplicerat och vi kunde gå vidare, tills nästa grej händer. Jag brukar kika in i folks trädgårdar för inspiration och plötsligt ser jag två svarta fyrbeningar i trädgården. Mina! Oops!
Kallar in hund och katt och går vidare. Katten blir nästan överkörd av en bil för att hon vägrar skynda sig över vägen, Tindra står och hänger vid ett äppelskrott som hon varken vill äta, ta med sig eller överge. Hmm. Katten går och skiter i ett buskage, Tindra närmar sig med nosen i vädret, kanske lite kattskit skulle smaka istället?
Just när jag behöver en inkallning, finns den inte. Mina djur har helt plötsligt blivit tillfälligt döva.
Tur att bebis somnade även fast jag ropade, visslade och röt i.
En del promenader fungerar bara inte. Och en del är som drömmar.
Nu sover alla odjuren ialla fall och jag fick lite tid vid datorn.


I eftermiddag hoppas jag kunna lägga ett spår åt Tindra så att hon får något roligt att göra.

Idag var vi ute i urskogen och rekade vårt spår inför tävlingen. Tindra badade i ALLA vattendrag och diken och rullade sig i något djurbajs som extra parfym. Så hon hade det toppen! Jag måste gå spåret några gånger till för att känna mig helt säker, men hela nästa vecka är fylld av andra aktiviteter så jag vet inte hur det ska gå till riktigt... Synd att dygnet bara har 24 timmar... Igår spårade Tindra ett av sina bästa spår någonsin. Spåret var ca 500 m, 4+slut och hade legat i 3 timmar. Så spårnoga som hon var då är hon sällan. Men hon är väldigt spårtaggad efter vinterns långa uppehåll. Så det är bara att stegra utmaningarna. Kanske kan hon gå elitspåret på prov? Kanske kanske...

Söta Tins.

spår i stormvarning

Idag kom jag äntligen iväg och la ett spår, men jag höll på att blåsa bort både på vägen dit och i skogen. -Det här klarar Tindra aldrig, tänkte jag, men eftersom jag planerat in ett spår idag kände jag att jag inte kunde skjuta på det längre. Man måste ju också testa i extrema förhållanden för att lära sig var gränserna går. Tindra fick gå efter nästan 2 timmar och då stormade det rejält. Men Tindra var SÅ taggad och satte nosen djupt ner i spåret och började jobba. Eftersom jag inte trodde att hon skulle klara det hade jag bara lagt 300 meter. Det tog 5 minuter att spåra. Tindra tyckte det var för kort. Hon hade mycket mer energi att lägga ner. Så imorgon ska jag lägga ett lite längre spår. Tindra är pigg, men hennes ben är inte bra. Idag tog hon av plåstret och slickade upp ett sår igen, fast på sidan av gamla såret. Det såg bubbligt och kliigt ut. Jag tvättade rent och satte på nytt bandage. Jag kanske måste åka till vetten i alla fall... Tyvärr ville inte bloggens bildfunktion fungera idag.

Äntligen händer något

Ikväll var jag på spårläggarmöte på klubben inför vårt DM vi ska ha den 24 april. Jag fick samma spår som jag hade 2009, så det känns skönt! På söndag ska jag och en till ut och reka spåret, skogen kan ju faktiskt se helt annorlunda ut efter 2 år. Det är bättre att kolla det en gång för mycket än en gång för lite... Tindra är deppig, men i veckan nu SKA jag komma ut i skogen och spåra. Nu är nästan all snön borta, så det finns ingen ursäkt längre. Idag hittade jag min ena gymnastiksko i leran i trädgården. Den hade Tindra bort i höstas. Men nu kom den fram ur snön! Det är hennes instinkt att alltid ha något i munnen som gör att saker kommer bort. Hon eller Bebis, båda är hopplösa med att slarva bort saker. :-)