Av mina arbetskollegor fick jag en betong-katt som substitut för Hulda. Känns liiite bättre, men jag saknar henne ändå. Längtar tills vi kan återförenas. ( Om mamma och pappa vill ge henne tillbaka till mig vill säga. Hon har gjort sig oumbärlig där också ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar